Springer Spanieln Mini

Paus i bloggandet

2010-07-20T23:56:00.002+02:00

Jag har bloggat här nu i över 2 år. Det har varit så roligt att få skriva om Mini och hennes utveckling, från den lilla slyngeln hon var till den fantastiska träningskompis och jakthund hon är idag. Vi har dock bestämt att ändra om lite i vårt hundliv efter en liten glad nyhet. Jag har en liten bäbis i magen som är väntad i februari :)

Så vi kommer att lägga mer fokus på att bara ha roligt med hundarna. Jakten kommer att ligga lite på is. Vi kommer självklart att jaga över Mini till hösten och fortsätta träna henne och slipa på hennes jaktmoves, men fokus kommer inte ligga på att starta jaktprov. Vi ska starta henne på några jaktprov till hösten mest för att utvärdera var vi är just nu. Därför så vill jag pausa denna blogg ett tag framöver då jaktträning inte kommer att vara huvudsysslesättningen av det vi ska göra.

För er som vill följa hundarnas agility, filmskådis, specialsök, räddning och lydnadskarriärer är välkomna till min nya blogg:

http://gladfis.wordpress.com/

Kram på er alla!

Min älskade Maika

2010-07-17T21:07:00.003+02:00

Maika, min första hund som jag har skaffat i vuxen ålder, kan inte beskriva glädjen när vi fick hem detta lilla knyte! Hon förvånar mig varje dag, idag så hade vi ett underbart träningspass ute hon och jag :)

Utmaningen

2010-07-11T22:31:00.003+02:00

Det har varit lite paus i utmaningen de senaste veckorna. Jag har känt att Sheep inte riktigt är klar med sina grund-grundfärdigheter. Så efter lite snack med Maria så kom vi fram till att vi skulle träna på grund-grundfärdigheter innan vi börjar med grundfärdigheterna. Känner någon av oss att det går för sakta fram så är det bara att lägga till extra störningar eller flytta till nya miljöer.

Det känns så skönt att vi har bestämt detta :) Vad är då grund-grundfärdigheter? Det är saker man bör kunna innan man börjar med lydnadsträningen. Alltså apportera tillbaka kastade bollar, gripa fint i kamplek och inte släppa förrän man hör ordet tack. Alltså saker som hunden bör kunna för att göra träningen enklare för oss.

Veckans tema har varit snygga gripanden och hålla fast.

Veckans utmaning var

1. Hunden ska ta upp trasan från marken och inte släppa om föraren tar i den och börjar kampa med hunden. Så här gick det för mig och Sheep:

2. Föraren kastar en boll, hunden ska jaga den och gripa den i munnen och eventuellt springa tillbaka en liten bit med den.

Vi fick träna mycket på det i veckan då Sheep inte har sååå stor vilja att ta bollen tillbaka till mig. Hon tycker om att jaga och springer som en tok men sedan så har hon kommit tillbaka själv utan boll.

Det fungerade väldigt bra med observationsinlärning där kände jag. Sheep fick titta på när Mini apporterade bollen och det häftiga var att efter ett par gånger så tog även Sheep bollen i munnen. Skithäftigt. Sedan körde jag lite på Sheeps bytesmedvetenhet då den är STOOOOR. Hämtade inte Sheep bollen när jag hade kastat den, ja tough luck, då höll jag kvar Sheep i halsbandet och skickade Mini på Sheeps boll istället. Det behövdes 2 repetitioner av denna övning och Sheeps avlämningar blev som ni ser i filmen.

Kampen har också varit rolig att träna då Sheep oftast släpper trasan när jag tar tag i den. jag började med att småsläppa trasan under tiden jag kampade med henne. Släppte hon trasan då så började jag skoja med trasan utan att bry mig och Sheep. Hon blev då jättesnopen och passade sig för att släppa trasan utan att jag hade sagt tack. Sedan så släppte jag den längre och längre stunder för att åter igen ta tag i den och börja leka dragkamp.

Minis MH

2010-07-11T15:02:00.002+02:00

Filmer kommer snart, ska bara bearbeta dem lite :)

Hur lik är du din hund?

2010-07-10T22:11:00.007+02:00

Jag har börjat fundera på om jag har några likheter med mina hundar. Jag har nästan alltid vetat att jag och mina spaniels är lika varandra. Det var väl för att de har varit här som valpar tänkte jag.

Spanielsen är väl som spaniels ska vara, mjuka gosiga och tåliga.
Mini har en väldigt hög "ilske-ribba" är väldigt konflikträdd och blir hellre överkörd av andra hundar än att säga ifrån på skarpen.

Detta märkte jag speciellt då min mammas överkåte jaktlabbe (han var antagligen understimulerad eftersom han hade "bed rest i 2 veckor" av vet)försökte uppvakta henne. Det slutade med att hon bara kröp ihop till en boll och väntade på att jag skulle rädda henne. Vilket inte var lätt då labbar kan vara väldigt starka :) Maika är likadan men lite mer värdighet, visa respekt för mig så gör jag det tillbaka. Men även hon är konflikträdd och ganska snäll och mjuk.

Båda mina spaniels har en behov av närhet och väldigt omhändertagande av varandra. De kan äta ur samma matskål. Äta en köttbulle ur samma hand och även sno mat från varandra utan att det blir bråk.

Jag är likadan, mjuk, vill inte ge mig in i bråk, gillar att gosa och vill ha närhet (kan sitta i timtal med spanielsen och bara mysa) men kan bli överkörd ibland och har försökt att jobba bort min konflikträdsla länge.

Så har vi Sheep, flockens svarta får. Hon är inte det minsta konflikträdd. Ni skulle ha sett vrålet från henne när min mammas jaktlabbe försökte uppvakta henne. Tror att han hoppade 2 meter. Sedan så lät han bli att uppvakta henne. Hon är slug och nyfiken. Hon sticker in nosen överallt och undrar vad som händer. Klipper jag Maikas klor så är hon där och nosar, behandlar jag Minis sår så ska hon vara där och snoka.

Ja, där någonting händer där ska Sheep vara med sin långa nos. Hon är en sån som armbågar sig förbi de stackars spanielsen. Är matte hemma så springer Sheep och knuffar undan alla andra för HON ska ha mest uppmärksamhet av alla. Visar någon intresse för en leksak då ska HON ha den och ingen annan, men så fort en annan leksak blir intressant för de andra hundarna så släpper Sheep allt hon har :) Har Mini något som Sheep vill ha så hänger hon i Minis svans. Ja, hon är familjens clown, en liten snorunge.

Hade Mini kunnat prata hade hon sagt till Sheep: "Vad oförskämt, min mamma har faktiskt sagt att man inte får göra så"

Sheep hade svarat: "Äh, skit på dig"

Så nu åter igen till frågan, sedan jag har skaffat Sheep så har jag tuffat till mig rejält. Det är inget jag har gjort medvetet utan jag reflekterade över det här om dagen och tänkte att oj.

Det var en viss händelse som fick mig att tänka. För några veckor sedan så var en busschaufför väldigt elak mot mig sa mycket elak saker till mig. Aldrig i min värld att jag skulle säga ifrån, men helt plötsligt så slant det och jag sa till honom på skarpen. Började efteråt fundera på Sheep, precis så skulle hon ha reagerat vid orättvisor medan mina spaniels hade gått därifrån. Undrar om jag har lärt mig något av Sheep :)

Specialsök-Sheep (bild tagen av Kim)

Agility

2010-07-04T16:10:00.003+02:00

I brist på annan träning just nu med Mini så har jag tagit upp agilityn lite. Visst, har jag gjort lite försök innan men lagt ner det eftersom jakten har varit så viktig att träna på. Just nu så tränar vi inte jakt och apportering och har skjutit upp det till hösten. Jag lånade Eva Bertilssons bok om agility och jösses vad roligt det är att träna. Mini är ju som skapt och gjord för agility och herregud vilket komplement till jakten!

Just nu så tränar vi följsamhet, alltså Cirkelarbete och handling utan hinder. Mini ska följa mitt kroppsspråk för att veta var hon ska gå. Jag springer i cirklar med Mini på min höger eller vänstersida. Hon ska springa bredvid mig utan att gena bakom eller framför mig. Vänder jag ska hon vända på stört utan att komma framför mig så att jag snubblar. Eftersom vi har tränat följsamhet i över 2 år i jakten så sitter det som smort på Mini. Hon är redan grym på yttersvängar, innersvängar, framför och bakombyten och även snabba och tighta svängar. Shit, hade jag vetat att agility och jakt går hand i hand hade jag startat agilityn innan. Rekommenderar det stort för alla som vill träna följsamheten.

Jag tränar dock helt utan hinder, det jag vill träna nu är att lära henne att följa mig oavsett hur jag springer eller hur jag svänger. Jag har också börjat träna på slalom, med Susan Garrett's 2x2. Det går framåt men Mini har alltid väldigt hög fart när vi tränar (vilket är bra), dock så sliter hon ut sig för tidigt och vi tränar korta korta stunder för att hon inte ska bli för trött.

Jag är riktigt grön på agility, men hittills slår det lydnaden med hästlängder!

Bada med hundarna

2010-07-01T15:05:00.007+02:00

Vi är och badar ganska mycket, det är kallt i vattnet än men det tycker nog inte hundarna som hoppar glatt i. Till och med Sheep som inte gillade att simma förut hoppar i efter att vi lämnat henne ensam kvar på stranden då jag, Joni, Mini och Maika var i vattnet. Hon ville också vara med på det roliga. Efter att ha skällt halsen av sig i 20 minuter så hoppade hon i till slut och nu vill hon inte komma ut :)

Mini har ju sitt vattenprov snart och vi tränar för fullt, vi har lite svårt att få ut avståndet i vatten. Men vi kämpar på :)

Spanielsök

2010-06-20T20:30:00.002+02:00

Ett av det svåraste sakerna att träna med Mini har varit stimuluskontroll på jaktsöket. Jag har från början velat att det skulle vara en skillnad på att söka och jaga och på att springa och bara vara lös och avslappnad. I början när Mini var liten så var hon i "jaktmode" hela tiden och jagade jämt, med ögonen, med nosen, när hon stod stilla och till och med när hon låg ner.

Jag ville att hon bara skulle jaga på min signal. Jag såg att efter att Mini hade lärt sig grunderna i spanieljakt så började jag se skillnad på när det var jakt på gång och när det var ledigt. Jag fick tipset att sätta en stark startsignal på jakten och lära henne att hon enbart då ska jaga. Jag vill att "Hopp och Lek" ska betyda "var avslappnad, men håll dig nära" medans ordet "Mini", och jag pekar med fingret på marken ska betyda: Sök efter vilt och håll dig i "lagom" avstånd från mig.

Det som är lite spännande med spaniljakten är detta med att de ska hålla sig på ett "lagom" avstånd från mig beroende på terräng och viltförhållanden men aldrig längre bort en skotthåll, alltså 20 - 25 meter.

Jag har fått tipset att tidigt börja med att lära hunden skillnaden mellan sök och "Hopp och Lek" genom att i varje löspromenad träna sök en lite kort stund för att sedan säga "Hopp och Lek" och låta hunden springa av sig. Detta tycker jag är väldigt roligt att träna med Mini. Jag brukar gå en promenad i förväg med de andra hundarna och plantera bollar på ett lämpligt ställa. Sedan tar jag Mini på en löspromenad och när vi har kommit 50 meter från bollarna så säger jag jaktsökkommandot till Mini och hon börjar söka för fullt. När bollarna är hittade så säger jag "Hopp och Lek" och hon får springa fritt igen. På så sätt så har hon börjat förstå skillnaden mellan dessa två kommandon bättre. När det är "Hopp och Lek" så springer hon och näsan är inte lika mycket påslagen. Detta är skönt tycker jag, både för Mini (som slipper jobba ihjäl sig) och för mig som vill ha en bra stimuluskontroll på jaktsöket.

Här igen

2010-06-20T20:22:00.002+02:00

Det har varit någon veckas upphåll i bloggandet på grund av att jag har jobbat mycket. Mini har gått igenom en operation och opererat bort tanden. Där upptäckte de att hennes halsmandlar var infekterade hon går på antibiotika nu. Stackare!

Träningen med henne går bra dock, är lite nervös inför vattenprovet i juli då vi inte ha kunnat träna så mycket. Är det någon som känner sig manad att träna med mig så maila bara, behöver en spark i röven :)

Lite goda nyheter, Mini har A-höfter! YAY, jag var så nervös inför resultatet då hon påfrestar sina höfter väldigt mycket i jakten med alla de snabba vändningarna hon gör. Det är väl den största påfrestning man kan ha på höftlederna.

Utmaningen

2010-06-07T22:35:00.002+02:00

Jag och Maria (Pixies matte som är Sheeps moster) har utmanat varandra att på 6 månader träna så att vi kan starta LK 1 med våra shelties. Varje vecka så kommer en av oss att bestämma vilken grundfärdighet som ska tränas på. Vi kommer att lära våra hundar 2 grundfärdigheter/ vecka och resultatet kommer att visas på bloggen på söndagar. Förra veckans utmaning var ingångar och klossen.

Poängen är att hunden ska ställa sig med framtassarna på en kloss eller en targetmatta och snurra bakbenen för att på så sätt träna bakdelskontroll och snygga ingångar. Notera att belöningsplaceringen är till vänster om Sheep.

Så här gick det för Sheep (ursäkta stöket, vi har precis flyttat :) )

Detta är väldigt bra för mig då jag kommer igång ordentligt med träningen med Sheep :)

Mini har "bed rest" just nu, alltid lyckas hon skada sig på något sätt. Förra veckan slog hon ut en tand, denna vecka har hon lyckats riva upp ett jack i tassen :( Den hunden har ingen självbevarelsedrift och det blir inga mer apporteringsträning förrän hon är helt frisk. Längtar så efter att få träna med henne igen! Saknar min galna Mini :)

Bästa vänner

2010-05-30T20:45:00.002+02:00

Mycket har hänt sen sist. Jag Mini och Sheep har varit i Hällefors och sökt te, narkotika och cancer. Mini gjorde MH igår. Ska skriva om allt och lägga ut filmer och bilder när jag har fått ordning här hemma. Det är ett enda bombnedslag. Så länge så lägger jag ut en film på världens bästa vänner, Sheep och Sorken.

På filmen så sover de ihop, Sheep kramar om Sorken och Sorken ligger still och bara njuter.

Skendräktighet

2010-05-19T19:23:00.002+02:00

Mini är skendräktig nu och hennes tuttar är GIGANTISKA. Hjälper inte heller att Sheep snuttar på henne. Får be om lite galastop när vi ska röntga henne.

Mini har även slagit ut en framtand, stackaren! Hoppas inte att det har gått till tandroten, det är inte så mycken kvar av tanden, vet. får ta en kik på den när vi ska söva henne nästa vecka :(

Livet rullar på, och vi lever i damm, tapeter och målarfärg. Grannbarnen är här varje dag och hjälper oss med hundarna :) 10-åringen är jätteintresserad av hundar och jag kan nog ana en liten hundgalen tjej som håller på att födas fram, vilket är toppen! Ska fråga om jag kan ta med henne på en agilitytävling någon dag så hon får se hur en tävling går till :) Idag var hon här klockan 6:30 och undrade om hon kunde gå på en morgonpromenad med Maika. Hon har varit ute med Maika i 3 timmar(!) idag och Maika vill inte lämna henne när hon går. Hon står och glor på dörren en timma efter att hon har gått hem :)

Hundvana barn

2010-05-14T15:40:00.002+02:00

Det är så underbart med hundvana barn :) Vi har nu flyttat till vår nya lägenhet och allt ser ut som ett bombnedslag då vi samtidigt håller på att tapetsera om och fixa lister. Det var fula 90-tals strukturtapeter på alla väggar som fick en att vilja ta kål på sig själv (hur tänkte folk förr i tiden, suck).

Granne med oss så bor två barn, runt 10 och 5 år gamla :) En dag så hittade jag den lilla 5 åringen titta in i vårt fönster (man kan se in i vårt fönster från gården) med stora ögon. Samtidigt hörde jag Sheep och Mini skälla för full hals av upphetsning där inne. Jag gick fram till henne och hälsade för att vara säker på att hon inte hade blivit rädd för hundarna. Hon tittade på mig med stora ögon och sa: Jag tror att dina hundar vill hälsa på mig, får jag hälsa på dem?

Jag blev så glad över att de inte hade skrämt henne och hon kunde läsa hund såpass bra för att veta att de ville hälsa på henne och inte äta upp henne, gullunge. När mina två barngalna hundar hade kommit ut för att hälsa på henne (i koppel så klart) så satte sig den lilla flickan på huk och väntade på att hundarna skulle komma fram (5 år gammal!). Efter att de hade hälsat klart så berättade flickan att hennes syster skulle älska mina hundar.

Nästa dag så hittade jag två flickor titta in i vårt fönster med stora ögon. 5-åringen och 10-åringen. Jag hälsade även på flickans syster och vi började prata lite om hundar och även 10-åringen fick hälsa på dem och även hon gjorde det på ett väldigt naturligt sätt. Dagen efter så hämtade vi Sorken också och efter det så var 5-åringen helt såld. Hon står lite då och då och tittar in i vårt kök på Sorken. En dag så knackade hon på och frågade: Har ni 2 hundar OCH en kanin? Då svarade Joni: Vi har 3 hundar och en kanin. Ojjjj svarade hon med stora ögon, får jag klappa kaninen nån dag. Visst får du det svarade Joni, du får klappa henne så mycket du vill :)

Det är så härligt med barn!

Vattenapportering, flytt och Sheep

2010-05-08T12:34:00.007+02:00

Nu sitter vi i bilen och kör vårt flyttlass till Trollhättan. Det ska bli kul att flytta till lägenhet igen. Hus var nog inget för oss och det var inte så kul att bo på landet. Detta var en sak jag aldrig trodde att jag skulle säga :)

Sheep har anpassat sig bra till vår flock och går ständigt runt med en viftande svans. Minis träning går också framåt. I torsdags så tränade vi lite vattenapportering och oj vad förvånad jag blev, hon har utvecklats riktigt mycket sen förra säsongen trots att hon inte har simmat nåt alls. Det ligger nog någonting i det att hundar lär sig även de inte tränar.

Jag tränar vattenapportering så här:

Jag delar upp vattenapporteringen till olika delmoment för att sedan sätta ihop allt till en slutdel. Vattenapportering består ju av följande moment:

Simma rakt i vatten

Simma rakt över vatten upp på land

Simma rakt över vatten upp på land och lyssna på min stoppsignal

Simma rakt över vatten upp på land, lyssna på min stoppsignal, lyssna sedan på min dirigering

Simma rakt över vatten upp på land, lyssna på min stoppsignal, min dirigering och hitta fågeln

Simma rakt över vatten upp på land, lyssna på min stoppsignal,min dirigering,hitta fågeln och kom tillbaka med fågeln till mig.

Simma rakt över vatten upp på land, lyssna på min stoppsignal,min derigering,hitta fågeln, kom tillbaka med fågeln till mig och skaka dig.

Jag baklängeskedjar detta (Här kan ni läsa mer om baklängeskedjing och varför det är så bra) så därför börjar jag att träna in den sista deln först. Alltså kom tillbaka till mig, lämna av och skaka dig.

Detta tränar vi på så sätt att vi hittar en udde där hund och hjälpförare går till. Jag står på fastland och kallar in Mini. Mini ska simma raka vägen till mig utan att ta en omväg via fastlandet. Alltså inkallning över vatten. Hjälpföraren ser till att hålla kvar hunden om den vill springa på land och endast släppa hunden om den går rakt ner i vattnet. När hunden simmat upp så belönar man och säger "skaka" eftersom hund brukar skaka sig då. På så sätt lär sig hunden kommandot "skaka". Man belönar om den skakar sig. Man ska stå nära vattenbrynet så att hunden inte hinner skaka sig innan den har kommit in till oss. Med tiden så flyttar man sig längre och längre ifrån vattenbrynet.

Nästa steg är att göra samma sak som ovan men medhjälparen håller en dummy/boll/fågel i handen. Medhjälparen håller fågeln framför hunden och när jag ska kalla in hunden över vattnet så ska hunden greppa dummyn/bollen/fågeln först innan den går ner i vattnet. Hunden simmar över vattnet med föremålet i munnen, lämnar av den till mig, jag säger "skaka" och belönar.

Förutsättningen för detta är att avlämningarna fungerar på land innan man börjar med ett föremål i vattnet.

fortsättning följer...

Nu lite om vår söta Sheep :)

Sheep är så söt, och hon har vant sig vid Sorken nu. Sorken däremot har lite svårt att lämna Sheep ifred. Hon verkar ha kärat ner sig i Sheeps svans och går och juckar mot den hela tiden. Sheep verkar måttligt nöjd och försöker fly Sorkens intensiva juckande. Annars så leker de jage. Antingen så jagar Sorken Sheep eller så jagar Sheep Sorken. Båda är med på det och när Sheep blir trött så springer Sorken dit för att sätta igång henne igen :)

Mini och Sheep har också roligt ihop. De ligger på kvällarna och leker i sängen :)

En dag med en sheltie

2010-05-03T21:44:00.002+02:00

Nu har vi haft Sheep hemma i en dag och jag kan inte förstå hur jag någonsin har kunnat leva utan en. Sheep är ett energiknippe utan dess like! Just nu ligger hon i sängen på rygg och leker med täcket och låter jättefarlig ;)

Så här ser en dag ut med en Sheltie:

Jag vaknade mitt i natten av att hon har snott min kudde. Sheep låg där och sov sött och bredde ut sig på min kudde. På morgonen så blev vi väckta av en ivrig slickande tunga och så var det dags för morgonpromenad. Ja, jag tror hela grannskapet blev väckta efter den promenaden, haha. Vår lilla skälltie skällde medan hon sprang ikapp Mini (tro det eller ej, hon springer ikapp Mini!). Lite roligt var det att se hur snabbt hon springer, nu ska jag bara lära henne att hoppa rätt och följa min handling :)

På kvällen så blir det ett intensivt shejpingpass som hon klarar galant. Hon kampar som en galning, helst med kläderna, vilket jag älskar. Jag tränade på att hon skulle fortsätta kampa trots att det låg godbitar längre ifrån. I början var det svårt men sedan förstod hon poängen. Skillnaden mellan att shejpa Mini och Sheep är att Sheep helt plötsligt kan hoppa upp på din axel mitt i ett shejpingpass, haha. På kvällspromenaden så kom det en bil på vägen så jag kallade in Sheep och sa "hopp upp" (ett trick som Kim har lärt henne) och hon hoppade upp till mig. Bilföraren log stort när han så det.

Imorgon ska det bli lite apporteringsträning för Sheep, avlämningar ska jag nog mest träna. Tack Kim för att vi har fått hem detta underbara får, hon har charmat både mig och Joni oerhört mycket! :)

Bilder kommer sen, så jag lånar en bild på Sheep av Kim

Längtar

2010-04-28T10:48:00.003+02:00

Det är bara 3 dagar kvar innan jag beger mig av till Norge för att hämta Sheep, längtar sååå mycket.

Jag slutar jobba nu på fredag och livet går till det normala igen. Det ska bli skönt att få vila lite, det har varit en tuff period. Men vila ska vi bara göra i helgen för på måndag så flyttar vi till Trollhättan :)

Hundarna har inte blivit så aktiverade under tiden jag har jobbat, det har mest varit promenader och en del godissök, jag har verkligen längtat att få träna dem och nu kliar det även i fingrarna att få träna lille Sheep. Jag kanske ska ta det lilla lugna i början och låta henne bo in sig, men lite ska jag nog hinna träna med henne.

Då jag sitter på bussen på väg till jobbet så planerar jag vad som behövs tränas.

Mini

Stoppsignal på långa avstånd. Hon har en tendens att vilja komma tillbaka till mig om jag blåser stopp om hon befinner sig på längre avstånd än 20 m.

Vattenapportering inför vattenprovet.

Långa linjetag

Maika

Kedja ihop LK 1

Sheep

Lydnad och bruks: Hoppstå och linförigheten. Jag ska även börja spåra med henne

för agility: Cirkelarbete och nosduttar

En film på Sheep när hon tränar specialsök på banan med Kim

Grattis på födelsedagen Mini!

2010-04-27T10:37:00.010+02:00

Idag så fyllde min lilla galning 2 år. 2 underbara år har vi haft ihop. Som födelsedagspresent så fick hon en extra svår apporteringsuppgift som hon löste galant och var nöjd med sig själv :) Dessutom så ska hon ju få ett eget litet får att leka med (Sheep) ;)

Grattis min lilla jaktmaskin

Mini liten

Mini stor

Förändringar i flocken

2010-04-25T16:37:00.005+02:00

Hej, det var väldigt länge sedan som jag skrev, anledningen är att jag har fått ett temporärt jobb på Mechanum i en månad och jag har jobbat 6 dagar i veckan 11 timmar/dag.

Från och med idag så ska bloggen vara igång igen :)

Jag har lite roliga nyheter, vi ska få hem en liten sheltieflicka här på prov. Hon heter Sheep och ägs av Kim, en av mina vänner. På grund av osämja i flocken så ska hon få flytta till vår flock. Jag har bara träffat Sheep en gång för ett år sedan och jag blev helt störtförälskad i det lilla energiknippet. Kim är en fantastiskt duktig tränare som har gjort ett väldigt bra jobb med henne. Om Sheep trivs i vår flock så ska jag och Kim samäga henne.

Sheep tränas just nu i specialsök på Hundcampus där Kim jobbar och har bland annat LSD och cancer som specialämnen. Tanken är att jag ska ta efter där Kim slutade och fortsätta att jobba med specialsök. Hon är även tänkt att bli min nya lydnads och agilitystjärna :)

Här är bilder på vår nya lilla råtta

Sheep och LSD

Habituering del 3

2010-03-19T16:01:00.009+01:00

Nu har jag kommit så pass långt i burleksträningen att jag kan sätta på en så stor störning som Sorken. Kommer ni ihåg hur Mini var först när vi började habituera henne på kanin? En liten påminnelse

Vi bar ut buren och Mini till köket (där Sorken befinner sig) för lite burleksträning med STOR störning. Så här såg det ut:

Jag dirigerar in henne i buren

Detta är ju absolut ingen garanti på att hon klarar av andra kaniner eller om hon ens klarar av Sorken utomhus, men nu är vi ett steg närmare. Nu är det bara att föra vidare träningen på Sorken utomhus och på andra kaniner inomhus och utomhus.

Jag har blivit shejpad av Mini

2010-02-27T23:37:00.004+01:00

Eftersom Mini var en riktig utmaning hela hennes första år så har jag fått hitta knep för att få saker och ting att fungera. Jag fick hitta många olika belöningar som passade henne för att få henne att hålla fokus och kontakt med mig och för att kanalisera hennes jaktlust.

Nu när hon har blivit drömhunden så märker jag hur Mini har shejpat mig under resans gång. Jag har egentligen inte funderat på det så mycket förrän jag började träna lydnad med henne. Det är därför det är så bra att syssla med olika grenar med samma hund. Alla grenar kompletterar varandra på något sätt, lydnaden gör jaktträningen bättre och vise versa.

En sak som jag kom på är att Mini inte gillar att ta godis ur min hand, hon vill att jag kastar det åt henne så att hon kan fånga det i luften. Visst fungerar det i jaktträningen men när det kommer till lydnaden så tappar man all belöningsplacering av att kasta godisbiten. Jag gick ut med henne idag för att räkna hur mycket jag egentligen kastar godis till henne och hur mycket jag ger från handen. Ja, svaret blev att jag nästan varje gång kastar den till henne utan att ens tänka på det. Så fort jag ger godis från handen så tappar hon attityden, svansen åker ner och uppmärksamheten försvinner. Inte konstigt att jag inte ger henne från handen. Jag får ju inte min belöning, nämligen en glad och uppmärksam hund med mycket attityd.

Jag har märkt att på promenaderna har jag helt och hållet fokus på Mini, hon vill att man tittar på henne heeela tiden annars så hittar hon på något. Vad gör jag då? Istället för att träna henne att vara lydig trots att jag inte tittar på henne så tittar jag på henne. Det är ju så mycket lättare, man är ju inte mer än mänsklig. För mig har det inte lönat sig att inte titta på Mini. Det hemska är att trots att jag har koppel på henne så går jag där och glor på henne ändå.

Listan kan nog göras lång och jag kommer på nya saker varje dag, Mini har påverkat mig på många sätt :) Förr handlade det om eldsläckning, under den tiden hon var som galnast så kan jag förstå att jag betedde mig på ett speciellt sätt men eldsläckningen har fortsatt trots att problemet inte finns kvar. Alla dessa beteenden är så djupt rotade i mig att jag har svårt att ta bort dem. Ta stirrandet på Mini under promenaden t.ex. Idag så bestämde jag mig för att inte titta på Mini under promenaden (hon gick i koppel). Det fungerade en stund men så fort som jag tänkte på något annat så började jag stirra på henne igen omedvetet.

Det är så lustigt att när saker och ting börjar falla på plats så märker man själv hur man har blivit påverkad av alltihop. Många av mina vänner har på något sätt blivit shejpade av sina hundar. Det är svårt att undvika om man inte ständigt tänker på det. Precis som våra hundar så gör vi också det som lönar sig för oss. Jag hade dock inte upptäckt hur mäktigt shejping är och hur starkt ett inshejpat beteende kan sitta i en förrän jag hade blivit shejpad själv. Jag tycker själv att det är väldigt svårt att bryta dessa beteenden som Mini har shejpat in men att veta om det är i alla fall en början.

Kurstips för spanielägare

2010-02-27T01:31:00.003+01:00

Fick idag tips av Jessica att Mark Clifford ska hålla en träningsdag i lysekil i maj.
Gå in på JIS sida och anmäl er! Själv anmälde jag mig som observatör, jag tycker att det är jättekul att få se duktiga spanielförare föra sina hundar på jakten, man lär sig alltid något nytt.

Annars så har vårens kurser börjat för fullt och mitt i all kursstart så har det blivit många sjukskrivna på jobbet så jag får rycka in. Det blir inte en stund över till annat än hund och jobb här hemma. Men det är bara kul!

Som ni kanske har märkt så lyser jaktträningen med sin frånvaro, anledningen är att det inte går att göra så mycket på grund av all snö. Idag så hade det börjat töa så vi smygstartade(jag var så himla sugen). Det blev några markeringar med Mini. Jag passade på att träna några minnesmarkeringar. Alltså jag kastar en boll i snön när Mini står långt bort ifrån mig. Mini ser var bollen hamnar. Jag ber då Mini komma till mig innan hon får hämta bollen. På så sätt så byter hon position och får minnas var bollen hamnade. Det är ju bra att bollen hamnar lite under snön, då får hon kämpa på och söka ordentligt.

Jag håller på att träna buren med alla sorter störningar. Mini börjar bli väldigt bra på burlekarna. Nu ska jag befästa buren med de allra svåraste störningen (läs Sorken) ute och sedan så ska jag utöka avståndet. Jag ska använda buren till långa dirieringar :) Vi får se hur det går. Men jag ska lära henne buren på störningar först innan jag ökar avståndet.

En glad nyhet, vi ska flytta (igen). Denna gång bär det av till trollhättan. Vi ska flytta till en bostadsrätt. :)

Mysdag

2010-02-21T00:11:00.006+01:00

Idag så fyllde jag 27 år, jisses vad det går fort. Känns som det var igår som jag firade min 26:e :)

Igår så jobbade jag i 12 timmar i Lilla Edet, det är bättre att jobba i en stöt, då får man mer tid att träna hund :) Efter jobbet så åkte vi hem till Jonis föräldrar och fick tårta och presenter. Eftersom det var snöstorm igår och vi inte vågade köra hem på kvällen så sov vi över där.

Jag fick fina presenter av mina svärföräldrar. Jag hade önskat mig boken "why zebras don't get ulsers" efter att jag har fått den rekommenderat av Björn Forkman, så den fick jag igår. De var så gulliga som har letat rätt på den :) Det är en bok som handlar om stress hos djur och människor. Stress är ett väldigt intressant ämne tycker jag och av det lilla jag har läst ur boken idag kan jag varmt rekommendera den. Jag fick även en stegräknare som jag hade önskat mig, nu är det bara till att räkna steg, det ska bli 10000 steg/dag (efter att snön har smält).

Av Joni fick jag ett Baggen-bälte, nu behöver vi inte få skavsår när vi kör drag med Mini (tro mig, hon drar för kung och fosterland, man skulle kunna tro att hon är en stor rottweiler).

När vi skulle hem idag så kom vi inte in med bilen på gården för att det var så igensnöat. Vi fick parkera bilen mitt på vägen och gå den sista 300 metrarna hem. Vilken syn vi kom hem till, vi fick gå i snö ända upp till låren för att komma in i huset. Hundarna verkade dock njuta av snön och Mini höll samma fart som vanligt trots att hon höll på att kvävas av utmattning när vi kom hem.

Nu har vi varit instängda hemma hela dagen med varm choklad, tårta och massor av bra böcker, inte så dåligt :)

Attityd!

2010-02-11T21:33:00.003+01:00

Jag har en tid fått kämpa med Mini i lydnaden. Mini är en väldigt motiverad och arbetsglad hund i jakten, bättre kan man (som nybörjare) inte begära känner jag. Visst finns det bättre spaniels än henne i jakten, men it's in the eye of the beholder som man brukar säga, hon är perfekt för mig. Det är i lydnaden som problemen kommer med henne. Hon är inte den motiverade hunden som jag vill ha i en lydnadshund. Den där showiga monstert som hon är annars. Så det har gått ganska långsamt fram med henne. Jag har hittills lärt henne stopp (ställande under gång), ingångar, sitt och dessutom har jag gjort en nybörjarplatsliggning som har gått ganska bra.

Fria följet går väl sådär, men här kommer väl problemen in. Hon går för långt fram, och hon är ganska låg vid sidan av mig. Jag tror jag vet varför, jag har tränat för mycket jaktfot med henne som liten och det kan också ha varit så att jag gick för fort fram med henne i jaktfotsträningen och hon kan ha tyckt att det var lite jobbigt med en matte som jämt är irriterad. Ja, min och Minis relation var lite infekterad under några månader under hennes första år. Jag var väldigt frustrerad över att hon inte var som jag hade väntat mig och hon kände väl det. Hur roligt är det med en matte som är ledsen och frustrerad?

Lägg till att jag försökte att få till jaktfoten så att jag åtminstone kunde gå ut med henne på en promenad (bodde i stan med allt vad det innebar). Är man desperat och det inte fungerar så blir man ledsen och frustrerad. Så gå vid sidan av matte har associerats med något negativt.

Ett tips till alla ni med jakthundsvalpar/unghundar. Försök inte att skynda er i jaktfotsträningen, gör positionen till ett roligt och bra ställe för hunden att befinna sig i. Blir ni den minsta irriterad så kan det smitta av sig till hunden och ni får som mig börja om från början. Träna istället lite varje dag från att valpen kommer hem. Ett steg i taget och mycket positiv förstärkning.

Ja, jag har problem med attityd i lydnaden, trodde aldrig att jag skulle ha problem med attityd med Mini :)

Anledningen till att jag inte har upptäckt detta attitydproblem innan är att jag inte har tränat lydnad med Mini förrän nu. Jag började min första riktiga lydnadsträning efter Fanny Gotts kurs i december. Så jag har nu de senaste veckorna lagt ner själva lydnadsträningen och tränar mest på attityd. Jag kan känna att Mini behöver mogna in i lydnadshundrollen. Hon får gärna ta sig tid om hon vill.

Hur gör jag när jag tränar attityd då? Jag berättar lite varje dag så det är väldigt mycket som man kan göra för att få upp hundens attityd och få den att ändra känslan till träningen.

1. Svansen ska vifta öronen ska stå upp

Jag har belönat för att hennes svans ska vifta. En hund vars svans viftar kommer upp i stämning. Minns ni att jag belönade Mini för att hennes svans skulle så stilla i passivitetsträningen?

Detta fungerar även tvärtom, vill man få en het hund så ska man sätta ett kommando på symptom som en hund har som är het. Det är precis som att vi går runt och skrattar när vi är nedstämda, detta kommer att resultera i att vi blir lite gladare (detta är bara min egna erfarenheter av mina hundar).

2. Belöna inget moment förrän hon har rätt attityd

För mig är kriterierna att hennes öron ska stå upp som två parabolantenner och svansen ska gå. Är det så att hon inte har denna attityd i ett moment och belöningen uteblir ofta så har jag gått för fort fram. Träna enbart moment där hunden kommer att lyckas att bibehålla en bra attityd. Idag så tränade jag och Mini ingångar. Hon har en viftade svans och stående öron när hon kommer in vid min sida. Så fort jag börjar gå rakt fram så åker svansen ner.

Alltså är fria följet alldeles för svårt för henne. Jag gör så här, jag säger "fot" och Mini ställer sig i utgångsposition. Jag skjuter fram min kroppsvikt lite och belönar för bibehållen attityd. När hon klarar att hålla kvar attityden för detta så lyfte jag på benet och belönade det. Nu har vi kommit såpass långt att jag kan gå ett steg och belöna.

3. Externbelöning

Få din hund att klara av externbelöning och ha en rätt attityd till den. På en lydnadstävling så kan an använda sig av denna externbelöning. Jag gör så här med både Maika och Mini. Jag lägger ut deras matskål med lite mat i. Hunden följer mig och när hon börjar vifta på svansen och showa sig lite så säger jag "varsågod" till maten.

Jag har även gjort så att jag har belönat med externbelöningen om de börjar vifta på svansen när jag vidrör dem. På en tävling så är det alltid bra att man kan vidröra sin hund mellan momenten och hunden kan få en bra känsla av det.

Maika(valp) och Ludde leker :)

Föreläsning med Björn Forkman

2010-02-07T13:48:00.002+01:00

Igår var jag och Joni på föreläsning med Björn Forkman, professor i etologi vid Köpenhamns universitet. Det var en mycket intressant föreläsning och många frågor dök upp. Ju mer man får veta desto mer undrar man känner jag.

Joni har skrivit en sammanfattning av vad hans föreläsning och jag ska i mina blogginlägg framöver skriva vilka delar av de kunskaper som jag har lärt mig från föreläsningen som jag använder i min träning med Mini. Det som var ganska roligt att veta var att jag i alla fall är ganska så på rätt spår i min hundträning även om jag har MYCKET mer kvar att lära.

Jag har börjat dragaträna Mini, vi började enkelt men nu så går det ganska smidigt, Joni är ute och springer med henne ett par gånger i veckan och jag går ut för korta dragträningspass varje dag. Hon verkligen älskar att dra och det ser verkligen ut som att hon aldrig har gjort något annat i livet. Hon kan kommandot "JA". Det betyder börja dra, nu ska vi lära henne höger och vänster. I sommar är planen att hon ska dra cykeln. Vi får se hur det blir. En viktigt aspekt i dragträningen är också att lära henne när hon inte ska dra. Det är det jag jobbar på när vi är ute ibland. När jag säger kommandot "OK" så ska hon inte dra men när jag säger kommandot "JA" ska hon börja dra.

Annars så flyter det på här, jag har sagt upp mig från mitt jobb nu. Det var mitt jobb som var anledningen till att jag var sjuk i somras, jag gick in i väggen ganska rejält. I höstas så hade jag 6 månaders tjänstledighet och nu känner jag att jag inte vill tillbaka.

Det känns skönt att veta vad man inte vill göra, nu ska jag klura ut vad jag vill göra. Jag har alltid varit intresserad av människor och jag har fått timanställning på ett äldreboende nu. Det känns verkligen som att jag hör hemma där. Jag funderar därför på att söka in på sjuksköterskeutbildningen :) Men det är inte bestämt än, så vi får se. Jag njuter nu i alla fall av att inte behöva stressa på jobbet.

Tips för nosiga hundar

2010-02-05T18:09:00.003+01:00

Jag fick en kommentar längre ner från Fran

Fran skriver:

"...fråga om nr 1: vad gör du om hunden INTE lyssnar på sitt namn och tittar upp? utan fortsätter söka godis gång på gång?"

Det är en jättebra fråga och jag kom på mig själv att jag faktiskt har hoppat över en grundläggande bit i "inkallning/stoppsignal under arbete-inlägget". Hur gör man om hunden inte lyssnar på sitt namn och inte tittar upp under godissöket?

Är det inte lönt för hunden att titta upp när den letar godis på marken så kommer den troligtvis inte att göra det när du säger dess namn. Då måste man fråga sig vad som hunden tycker är roligast där och då.

För mina hundar är det själva nosandet och letandet efter godis som är roligast. Det är mycket roligare att leta efter en godbit på marken än att få en hel näve med godbitar från handen. För att få hunden att göra som vi vill, nämligen att titta på oss så måste vi visa hunden att det lönar sig att titta på oss.

Så här gjorde jag med Mini och Maika:

Jag höll min hund stadigt i kopplet, när hunden tittar på mig självmant så kastade jag en (bara en enda) godbit på marken. När min hund hade hittat godbiten på marken och ätit upp den så väntade jag åter på att min hund tog kontakt med mig för att åter igen kasta en godbit på marken som min hund får nosa upp. Det kan ta lång tid de första gångerna för hunden att titta på oss, men efter några repetitioner så kommer det gå kortare och kortare tid innan hunden tittar på oss.

Kriteriet blir alltså: Så fort du tittar på mig så kastar jag en godbit på marken som du får nosa upp.

Båda mina hundar har varit mycket nosiga hundar som hellre nosade i backen än att titta på mig. Genom att tillåta nosandet, sätta ett kommando på det och till och med använda nosandet som belöning så har nosandet minskat rejält och kontakten har ökat med mig. Så är det med alla olater, sätt ett kommando på dem så kommer de att minska. Sätter du ett kommando på det så är det inga olater längre utan en tillgång till ännu en belöning för dig som hundtränare.

Jag kan ge exempel på olater som jag har satt kommando på:

"nosa" hunden får nosa på en fläck som belöning i ett lydnadspass

"spring" Mini får springa ärevarv runt mig och retas med en trasa i munnen

"bada" Mini är helt badtokig på sommaren jag har fått bukt på hennes ständigt letande efter vatten genom att sätta ett kommando på bada och hon får enbart bada när jag säger kommandot.

"kissa" Maika är helt tokig i att nosa och kissa på olika fläckar, jag har ett kommando "kissa" (kan även användas till hanhundar som vill kissa på fläckar). När jag ser att hon blir intresserad av en fläck så gör jag något med henne först, t.ex. fria följet och sedan säger jag "kissa".

Alla dessa kommandon har jag lärt in precis som jag lärde in "nosa". Alltså gör som jag vill först, sedan får du göra det du vill.

Burlekar och Sorken byter kön

2010-02-01T14:10:00.007+01:00

För ungefär 2 veckor sedan lämnade vi in Sorken för kastrering, 2 timmar senare ringer veterinären och säger att Sorken är en flicka och behöver inte kastreras :D Jaja, pinsamt värre, får skylla på att pojkar och flickor ser ganska lika ut där nere :) Det är dock lite svårt att säga hon för det blir att man säger han hela tiden. Joni har nu åter blivit ensam kille :D

Dagarna går här hemma och det är fullt upp med träning hela tiden. I helgen så var vi hon Elsa och Johannes. Jag och Elsa la ner hela dagen på att planera vårens kurser och sedan blev det film och mys på kvällen. Det ska bli kul att sätta igång med kurserna till våren.

Jag har börjat med en ny strategi att lära Mini långa linjetag (fick detta som tips av Eva Bertilsson), nämligen genom att använda buren. Tanken är att jag ska lära Mini att gå in i buren från längre och längre avstånd.

När hon kan gå in i buren då den är synlig från 150 meters avstånd så gömmer jag buren bakom någonting (en buske t.ex.). Hon ska då lära sig att springa rakt fram in i buren då den är osynlig från 150 meters.

Efter att jag har lärt henne att springa till buren med olika underlag och störningar så lär jag henne att stanna på pipan innan hon hinner komma fram till buren.

När hon kan springa till buren från 200 m avstånd och hon även kan stanna när jag blåser stopp så ska jag lägga en (osynlig )dummy mellan mig och buren. Jag ber Mini att springa till buren och när hon kommer fram till dummyn så blåser jag "närsök". På så sätt så slår hon inte på näsan förrän hon är framme (detta problemet kan förekomma om man tränar med dummys/vilt/bollar innan hunden har lärt sig vad som förväntas av den, alltså spring rakt fram till jag blåser stopp/närsök)

Till slut så ska jag ta bort buren (eftersom den är osynlig så tror hon hela tiden att den är där). Hennes mål med långa linetag ska hela tiden vara att hon ska till den gömda buren som ligger 150-200 meter bort. Detta är i alla fall min plan, vet dock inte om det kommer att lyckas men vi får väl se :) Det är så träligt att hålla på med dummys och bollar, nackdelen med dessa är att de inte är synliga på så långa avstånd att hunden riskerar att få ner näsan för tidigt (flera meter innan de kommer fram till dummyn). Detta lär sig hunden ingenting på.

Först vill jag lära min hund att spring rakt fram sedan vill jag lära min hund att springa rakt fram till att jag blåser stopp.

Till att börja med ska jag befästa burlekarna på nära avstånd. För att lyckas med någonting på längre avstånd så befäst det med störningar först på nära. Utöka inte avståndet förrän momentet sitter 100% på alla störningar på nära avstånd.

Inkallning/stoppsignal under arbete fortsättning

2010-01-28T12:51:00.006+01:00

Nu har vi kommit till en punkt där vi kan släppa vår hund på sök, blåsa stopp och hunden lyssnar varje gång, på viltfria marker. Nu ska vi gå vidare till nästa steg.

5. Gå till en mark med mycket kanindoft på. Använd koppel på hunden. Håll stadigt i kopplet så att din hund inte kommer någonstans. De flesta hundar tycker att det är roligare att jaga/nosa framför godis men nu vill vi enbart träna avslappning och tillgänglighet med hunden innan vi går vidare till nästa steg. Varje gång hunden tittar på dig så släng ner ett godis på marken och säg "nosa" eller inget alls.

En hund som hellre är besatt av viltdofterna än att lyssna på dig när du ber henne att ta godiset är inte tillgänglig. Öva på denna övning ganska länge. Det kan ta lång tid innan du känner att du har kontakt med din hund. Kommer inte hunden någon vart så kan inget dåligt hända och din hund kommer till slut förhoppningsvis att ge sig. Så roligt är det inte att nosa på samma fläck hela tiden. Kom ihåg att det är din hund som har ansvar över att göra rätt. Säg inga kommandon till hund, din hund ska klura ut själv vad som väntas av den och i längden ta ansvar själv för att detta ska göras.

6. Har du ett frikommando på hunden? Om inte så befäst ett frikommando på viltfria marker innan du börjar med nästa övning(frikommando = ett kommando som betyder, avsluta det du höll på med, kom till mig och invänta nästa kommando) Här kan ni läsa mer om frikommandon:

Klickerklok

7. När hunden tittar på dig varje gång efter att den har nosat i backen och hittat godiset så kan ni börja öva enkla saker. Träna på sitt till att börja med. Kan din hund inte sätta sig framför dig med koppel på så är det definitivt inte läge att ta av kopplet.

Genom denna övning så tränar vi alltmer med tillgängligheten. En hund som lyssnar på oss i koppel på viltmarker är mer tillgänglig än en hund som inte gör det. Lär hunden att sätta sig precis som ni gjorde när ni lärde den att sätta sig på viltfria marker.

Själv så shejpade (läs med om shejping här) jag in sättande på Mini. Jag väntar därför på att hon ska erbjuda detta beteende och sedan när hon bjuder på detta frivilligt så sätter jag ett kommando på det. Det behöver egentligen inte vara sitt, det kan vara vilken övning som helst. Anledningen till att jag shejpar henne är att hon då själv får tänka och på så sätt blir hon mer tillgänglig. Belöningen kan vara samma som i övning 5 alltså nosa upp en godbit på marken eftersom era hundar kan göra detta nu. Träna även på frikommandot här efter varje gång du säger sitt, bra att ha vid stadgeövningar som kommer senare.

Fortsättning följer...

Mål 2010

2010-01-27T10:22:00.002+01:00

Tycker att det börjar bli dags att skriva detta nu, jag har skjutit på det lite eftersom det är så svårt att veta vad man vill göra :) Men man måste skriva mål för att kunna komma dit.

Här är Minis mål:

Klara vattenprovet
Starta i NKL och få en 1:a
Starta LK1 och få 1:a pris
Starta LK2 och få 1:a pris
Mini ska gå fint i koppel
Mini ska ha genomfört MH
Mini ska ha genomfört höftledsröntgen

Mina mål:

Gå färdigt klickerTRÄNARutbildningen
Söka in på sjuksköterskeutbildningen
Gå en kurs för Maria Hagström
Instruktöresutbildning för HIK

Inkallning/stoppsignal under arbete

2010-01-25T11:46:00.005+01:00

Jag tänkte att jag skulle skriva lite om hur jag har jobbat med Minis inkallning/stopp under arbete, i jakten. Jag jobbar väldigt mycket med självbehärskning och ökar på svårigheten stegvis.Har huden lär sig att behärska sig själv trots att den är lös och har fått kommando på att jobba så blir det lättare för hunden att generalisera det i alla situationer.

Så här har jag gjort

1. Släng lite godis på marken och säg leta eller liknande, mitt i letandet så säger du hundens namn, om hunden lyssnar så ger du en godis och säger fortsätt att leta. När hunden tar kontakt med dig varje gång som du har säger hundens namn så gå vidare till nästa övning.

2. Du kastar en boll/dummy vid fötterna på en träningskompis när hunden befinner sig vid din sida. Säg apport till hunden när den är stilla. När hunden har kommit halvvägs till bollen så kalla in/blås stopp, lyssnar hunden så belöna genom att kastar en dummy/boll åt andra hållet som den får hämta. Ibland kan du belöna med att hunden får hämta dummyn/bollen som låg bredvid din kompis. Lyssnar inte hunden så ska din kompis plocka upp dummyn/bollen så att hunden inte får tag i den och därmed inte får tag på sin belöning. När hunden lyckas med denna övning varje gång så gå vidare till nästa övning.

3. Denna övning är inte alltid enkel att göra på grund av att man behöver en medhjälparhund som är snabb. Kasta en boll/dummy långt som hunden kan se. Din medhjälpare med hund ska befinna närmare bollen än vad du befinner dig. Säg apport till din hund, när din hund har sprungit 1/3 av vägen så kalla in/blås stopp. Lyssnar hunden så belöna med att den får hämta en dummy/boll åt andra hållet. Lyssnar inte din hund så ska din medhjälpare släppa sin hund så den får ta dummyn/bollen. På så sätt så lär sig din hund att det inte lönar sig att inte lyssna på dig.

Stanna kvar på övning 3 ganska länge, variera genom att ändra position på medhjälparen och ändra miljö, det kan vara goda dofter i marken, eller andra faktorer som gör hunden lite het.

4. Eftersom jag har uppfattat att det är svårare för min hund att lyssna när hon har varit ute på sök efter en boll/dummy snarare än när hon hämtar en markering så väntar jag med denna övning till nu. Ha en medhjälpare med hund med dig. Medhjälparhunden får se var du lägger dummyn/bollen i sökrutan. Din hund ska inte se var bollen ligger. Släpp din hund på sök, efter ett tag så kan du blåsa stopp/inkallning. Lyssnar hunden så får den fortsätta söka men var 10:e gång så kasta en boll/dummy som den får hämta men sedan får den fortsätta att söka. Lyssnar inte hunden så ska medhjälparhunden skickas och hämta bollen/dummyn. På så sätt så får hunden inte sin belöning, alltså hunden har inte något att leta efter längre. Koppla upp hunden när det går och gör om övningen.

Fortsättning följer...

Dubbla problem

2010-01-23T23:25:00.002+01:00

Jag har dubbla problem här hemma. En hund Maika som är runt mina fötter hela tiden som jag vill få lite avstånd till på promenaderna. Sedan så har vi Mini som springer 5-10 meter ifrån mig och som jag vill ha runt mina fötter :) Hur löser jag detta? Det gäller att man kan ha många bollar i luften, dessutom har de olika foder de belönas med eftersom Maika är allergisk, snacka om att man blir snurrig.

Jag har hittills lyckats hyfsat bra med Mini, jag belönar med godis (från handen eller söka från marken), boll eller lek när hon uppfyller mina kriterier.

I början så belönade jag enbart positionen. Varje gång hon befann sig 3 meter eller mindre ifrån mig på promenaderna så fick hon sin belöning. Jag varierade belöningarna för att hon inte skulle veta vad som väntade.

Nästa steg var att belöna tid i rätt position, jag drog ut på tiden lite i taget innan hon fick sin belöning och ökade på tiden mer och mer.

När hon hade kommit till den punkten att hon oftast vistades runt mig så belönade jag enbart när hon befann sig 1 meter ifrån. Det blev en liten kedja av det, vilket jag tyckte var helt ok. Mini gick 3 meter hon väntade in mig, när hon var 1 meter ifrån så belönade jag. Efter detta så la jag på ett kommando "nära". Detta var precis det jag ville ha av detta kommando, Mini befinner sig 3 meter ifrån mig. Hon kan trava och nosa i lugnan ro, annars brukar hon springa hela promenaden, detta är ett bra sätt att få henne uppvärmd. Jag fick ett tips från Eva Bertilsson som gjorde träningen mycket mer effektivt. Hon sa att när man tränar något som ska sträcka sig en tid framåt och hunden ska koncentrera sig så ska man belöna efter slumpmässiga intervaller. Alltså kan belönings frekvensen se ut på detta sätt:

Belöna efter 1 sekund, 5 sekunder, 2 sekunder, 10 sekunder, 2 sekunder, 3 sekunder...

Jag har haft en tendens att öka på tiden under hela promenaden helt omedvetet.

Det såg mer ut så här:

Belöna efter 1 sekund, 3 sekunder, 5 sekunder, 7 sekunder, 10 sekunder...

Efter att jag körde efter denna metod så har Minis "nära" blivit mycket bättre. Självklart så ska jag träna såpass att hon ska kunna gå utan belöning en ganska lång stund men eftersom jag vill ha det befäst så mycket som möjligt just nu så ökar jag tiden väldigt långsamt. Ungefär med 1 sekund varannan dag. Ju mer man belönar ett beteende destå mer kommer det att sitta i längden.

Maikas "problem" då (många vill kanske kalla det för lyxproblem). Henne har jag jobbat mycket med belöningsplacering, jag ger väldigt sällan henne godis från handen utan kastar ut det längre bort som hon kan nosa. Jag klickar att hon springer (vilket hon sällan gör) och kastar boll som hon får hämta. Lite mer fart har jag fått på henne. Jag försöker belöna allt som är fart och fläkt och att hon befinner lite längre ifrån mig (just no går hon mellan benen på mig och vill gosa hela tiden). På så sätt får hon en roligare attityd till promenaderna och kanske vill utforska världen mer.

Instruktörsutbildning med Eva Bertilsson

2010-01-22T23:32:00.003+01:00

Förra helgen så hade vi instruktörsutbidning med Eva Bertilsson på HIK. Hon är bland de bästa instruktörer som jag har gått för! :) Teman för helgen var tag teach.

Vad är tag teach? Tag teach är klickerträning för människor, det är ett mycket effektivt sätt för lärare att föra vidare sina kunskaper till sina elever.

Vad är då det viktigaste att tänka på som instruktör vid undervisning

1. Dela upp slutmålet i många mindre delar
2. Du använder dig av en betingad förstärkare som signalerar när eleven har gjort rätt.
3. Man ska fokusera på en sak i taget i träningen.
4. Man ska öka kriterierna hela tiden för att kunna nå sitt slutgiltiga mål.
5. Lägg hela tiden upp övningen på så sätt att föraren lyckas, även om hunden inte alltid lyckas.

För att nå fram på bästa sätt så ska man dela upp alla övningar i 3 konkreta punkter.'

Som exempel, kontaktövningar på en valpkurs:

1. Stå stadigt på båda benen
2. Håll kopplet med ena handen
3. När hundens nos pekar mot dig belöna 3 gånger

På så sätt kan föraren inte misslyckas och får på så sätt sin betingade förstärkare, hunden gör som hon/han vill.

Eva Bertilsson sa mycket bra saker och hon fick en att verkligen fundera på hur vi skulle effektivisera våra kurser. En sak som hon sa som jag ska föra in på mina kurser är att varje ekipage ska ha en stationär punkt att vistas på när de inte tränar. På så sätt vet alla var de ska gå när de ska vara passiva. Var på ikea idag och letade runda mattor i olika färger som skulle symbolisera varje ekipages stationära punkt :)

Du kan läsa mer om helgen med Eva Bertilsson på Elsas blogg:

Elsas blogg

Det ska bli spännande att se hur vårens kurser artar sig :)

Mini har blivit riktigt grym på lydnaden och vi har börjat träna ingångar utan klossen nu. Vi har till och med börjat ta steg fram vänster och höger utan klossen. Hon bara älskar att träna lydnad. Jag är jättesugen på att tävla nu :) Nu på vintern så har vi lagt jaktträningen lite på is, det enda vi gör jaktmässigt är jaktfot och närakommandot och självklart några sök om dagen för att hålla hennes stil och fart vid liv.

Klossen: En kloss eller en bok placeras på golvet, hunden lär sig att stå kvar på den med båda tassarna. När hunden kan stå kvar på den så ställer sig föraren framför hunden och rör på sig åt vänster eller höger. FFöljer hunden efter med bakbenen så belöna. Detta ska vara början till vänstersvängar och utgångspositionen. Till slut så ska hunden lära sig att komma hela vägen in till sidan på en och då kan man ta bort klossen.

Signalkontroll

2010-01-19T19:35:00.004+01:00

I helgen så hade vi instruktöresutbildning på HIK. Denna gång var det Eva Bertilsson som var där. Vilken fantastisk instruktör. Jag har lagt henne på min favoritlista på instruktörer. Det handlade om tag-teach (hur man ska få sina kursdeltagare att förstå vad man säger). Mer om detta berättar jag imorgon. Idag så tänkte jag bara lägga upp en film när jag tränar signalkontroll med Mini. Signalkontroll är alltid bra att ha eftersom hunden lär sig att lyssna på vad man säger.

Jag varierar mellan sitt, hopp (som ska vara mitt stå eller stanna-kommando) och fri (betyder kom till mig och invänta nästa kommando) för att hon ska lära sig att höra skillnad på mina ord.

Tillgänglighet

2010-01-13T21:06:00.004+01:00

Nu är vi tillbaka från Sälen, tack Elsa och mamma för att ni passade hundarna. Nu har vi börjat träna igen. Det är väldigt svårt att träna jakt nu när det är så mycket snö ute men jag försöker fortfarande få till ett sök om dagen på 5 minuter och lite apportering också, men det är svårt att få till apporteringen på ett systematiskt sätt. Mest för att jag fryser händerna av mig och det är svårt att ta sig fram i alla snö här ute på landet. Det vi passar på att syssla med nu är att få till jaktlydnaden, stadgan, tävlingslydnaden och Maikas rallylydnad.

Jag har börjat att träna med kallvilt varje dag nu, jag vet att Mini tar varmvilt hur enkelt som helst men jag vill bara att hon ska få en kontinuerlig viltvana, jag vill att hon ska hantera vilt dagligen för att få till vanan. Det är ju svårt när man inte har marker att skjuta på. Min stackars morfar har blivit sjuk igen men så fort han frisknar till så ger vi oss ut igen på jakt. Jag måste se till att köpa mig både en bössa och ett vapenskåp snart. :)

Det jag gör är att jag skickar Mini ut på ett linjetag ute på en trut varje gång hon ska få sin mat. Jag delar upp hennes mat i 3 delar varje gång så det blir 6 kallviltsapporteingar/dag för henne vilket får räcka fram till att det blir dags att apportera varmvilt.

Just nu så är det övning på grundfärdigheter som gäller både inför lydnaden och inför jakten. På Fanny Gotts kurs innan jul så fick jag tips på en bra övning för hundar som har svårt med tillgängligheten. Mini kan ha en tendens att titta ut över horisonten på eventuella fåglar som kanske kommer fram. Jag har alltid tagit tillbaka henne genom att försiktigt dra i halsbandet. Men min nya filosofi är att det är hundens ansvar att se till att den gör rätt och inte min. Det är Mini som ska se till att hon står och tittar på mig och inväntar nästa kommando, både i jakten och i tävlingslydnaden. Det jag har gjort är att jag har väntat ut henne och så fort hon tittar på mig så belönar jag stort. Hennes tillgänglighet har ökar rejält sedan vi började med detta.

Tillgänglighet i jakten:

I just jaktmarker så är det väldigt viktigt att hunden är tillgänglig, men i en fasanskog full med goda dofter så blir oftast unghundarna helt besatta av detta och bara står och darrar av förtjusning. Mini var sådan (och är fortfarande till viss mån) det jag vill träna med henne nu är att hon ska bli tillgänglig trots att vi befinner oss mitt i viltmarkerna. Ett sätt att se om en hund är tillgänglig är om hunden kan bjuda på beteenden trots att det kryllar av vilt runtom.

Vi började med att göra detta inomhus. Så här började jag den träningen:

Jag hade Sorken ätandes på ett gott äpple 2 meter ifrån oss. Mini satt kopplad och kunde inte komma åt sorken. Jag väntade ut henne så att hon skulle bjuda på ett frivilligt beteende, vilket som helst. Jag hade vant henne såpass mycket för Sorken nu att hon inte var helt galen när vi befann oss i samma rum men hon var fortfarande helt besatt av denna lilla kanin och hon satt och darrar. Jag väntade ut henne i ungefär 30 minuter, sedan så tittade hon på mig och fick sin belöning. Allt eftersom tiden gick så började hon bjuda på fler och fler beteenden och till slut så struntade hon i att Sorken var där.

När vi hade gjort detta någora gånger så kunde jag kommendera henne, och till och med sitta i samma rum som Sorken med henne utan att hon ens brydde sig om honom. Det är dock långt kvar till dit jag vill komma med henne. Nästa utmaning är att göra detta ute (med Sorken i sele och koppel) och även med fler kaniner och till slut på morfars jaktmarker där det kryllar av vilt :) Vi får se hur det går, håller er uppdaterade.

Gott nytt år!

2010-01-06T22:41:00.005+01:00

Gott nytt år allihopa :)

Jag ska försöka att sammanfatta året som har gått i detta inlägg. År 2009 har varit ett mycket händelserikt år.

Året började med en nyårsfest hos Elsa och Johannes. Mini hade just kommit in i sin värsta galenperiod och jag undrade lite för mig själv vad jag hade gett mig in på.

Runt februari så började vår jaktträning ordentligt och Mini fick lära sig att söka. Det var ungefär då jag upptäckte hur roligt det verkligen var och det var då jag kände mig stolt över Mini.

Jag jobbade hårt med Mini och med hjälp av alla bra instruktörer som jag gick hos så fick jag henne dämpad. Det var dock inte förrän jag började lita på mina egna metoder och det som jag själv kunde som jag lyckades med henne ordentligt, tack alla ni som hjälpte mig med Mini.

Speciella saker jag minns idag som gjorde ett stort påverkan på Mini var:

Eva Bodfälts kommando "spring" som fick Minis ärevarv att försvinna helt.

Carin och Isacs hjälp med sökträningen och introduktion till jakten. Tack för detta, vet inte hur jag hade klarat mig annars :)

Eva B sa till mig: Istället för att motverka jakten hela tiden, utnyttja den till din fördel.
Detta blev en början till större kontroll på Mini. Jag kunde belöna med jakten och premacks princip blev vår way of living.

Andra saker som jag fick lära mig av Eva Bodfält var att shejpa passiviteten. Jag skulle få Mini att lägga sig ner med hakan i backen och kroppen skulle vara helt still, inte ens svansen skulle röra sig (ni som har en spaniel vet hur svårt detta är med svansen :)). I början kunde jag sitta länge och vänta ut att någon del av hennes kropp skulle vara stilla. Allt eftersom tiden gick så lärde hon sig att hakan i backen var det som gällde för att få jobba. Nuförtiden så lägger hon sig ner med en gång när hon vet att det är jobbdags. Får hunden en lägre kroppshållning så kommer sinnet att bli lugnare också, detta stämmer så bra på Mini.

Eva lärde mig att kedja belöningar, tack vare detta så kan Mini ta en godis trots att det flyger en fågel längre bort. Hennes leklust har ökat också och även tillgängligheten.

I början av sommaren så gick Joni en apporteringskurs hos Eva B. Detta var väldigt bra då vi fick en bra start på dirigeringsträningen. Jag fick även lära mig av Eva att träna Minis merkeringsförmåga på ett systematiskt sätt.

Tack och lov att vi hade Eva Bodfält på våra instruktörsutbildningar! Hon är jättebra!

Vi lärde oss även massor hos Thomas Stokke. Hos honom fick jag lära mig hur jag skulle shejpa Mini utan att hon stressar upp sig. Vi fick äntligen en metod för att kunna träna jaktfoten ordentligt. Vi började med burlekar ordentligt vilket har gjort Mini mycket mer koncentrerad och lugn när jag håller kurser. Mini kan sitta i sin bur och jag kan kalla in henne tvärs över planen för att visa någonting för alla kursdeltagare. Hos Thomas lärde jag mig också hur jag skulle börja att träna stadga med Mini. Det bästa av allt var alla tips om självbehärskning inför jakten som jag fick. Hos Thomas lärde vi oss också hur viktigt det är med stretching och uppvärmning för att hålla hundens kropp frisk.

Vid sommaren så hade Minis sökarbete utvecklats ordentligt. När vi besökte Thomas Stokke i Norge så fick jag upp intresset för lydnaden igen. Lydnaden är egentligen det bästa komplement för jakten och jag började smått att träna det med Mini. Det var i samma veva som Mini klarade det enkla vattenprovet och både matte och husse var väldigt stolta över henne. Efter att vi kom hem efter vattenprovet så kunde jag börja träna henne rejält. Hon hade lugnat ner sig ordentligt och vi satte igång.

Med hjälp av Fanny Gotts kurs så har vi även fått tips på hur vi ska få ännu mer tillgänglighet och efter den kursen så har vi satsat hårt på lydnaden :)

Vi har tränat och haft kul sen dess. Utan min underbara sambo så hade det aldrig gått, han och jag var ett team när det gällde Mini :)

Jag och Mini har utvecklats tillsammans detta året och man kan säga att vi har uppfostrat varandra. :) Tack vare henne så har jag lärt mig saker som jag aldrig hade trott att jag skulle lära mig. Jag har även lärt känna många härliga människor. Hon har lärt mig att bli modigare och mer drivande (ag var ju tvungen att fråga massor när jag gick på kurser). Hon har lärt mig att inte stressa och allt går bättre när man tar det lungt. Vi har lärt oss att ta det lugnt ihop och det har varit bra för båda oss. Mini har framförallt lärt mig att ingenting är omöjligt om man har tålamod och är lite envis. Mini är min läromästare och jag hoppas att vi får ett lika givande 2010. :)

Vinterpromenad

2009-12-26T20:28:00.012+01:00

Idag så var jag ute med Svea (rottis), Maika, Mini och Pepsi (fralla) på en härlig vinterpromenad, det blev snöbollskrig och mycket roligt :) Bilderna togs i mörkret så de är lite mörka.

God jul

2009-12-25T14:26:00.001+01:00

Fortsättning på helgens kurs

2009-12-22T14:39:00.003+01:00

Idag så har vi lagt på omvänt lockade på ställanden. Det ser bra ut så nu ska vi bara flytta ut träningen :)

Ska berätta lite mer om kursen. Det var många saker som blev lite av en aha-upplevelse för mig, bland annat inför jakten. Jag känner att jag har tagit mycket av ansvaret som ska ligga på Mini. Alltså det är inte mitt ansvar att se till att hon har kontakt med mig i jakten. Hon har en tendens att stirra på något i horisonten och för att hon ska sluta så har jag dragit tillbaka henne i halsbandet (mjukt). Detta resulterar ju bara i att det blir mitt ansvar att få henne att släppa kontakten med störningen. Jag har ju alltid trott att själva tittandet har varit belöning för Mini, jag tror inte att det är det faktiskt. Jag har testat i 2 dagar nu att istället för att ta ansvaret och dra tillbaka henne så har jag bara väntat ut henne (hon hade koppel på sig) och belöna när hon tittar på mig. Hon har blivit mer kontaktsökande nu, inte mycket mer men man ser skillnaden. Hon är ju ganska kontaktsökande egentligen men vissa stunder så tappar hon mig. Det är hennes ansvar att hålla kontakt med mig. Gör hon inte det, ja då får jakten och träningen vänta till att hon gör det :) Resten av aha.upplevelserna ska jag skriva om framöver, jag måste testa hur det går för Mini lite först :)

Jag sov över hos Elsa från lördagen till söndagen, det var sååå kul och vi tränade mycket. Vi tränade framförallt på "över" eller hopp :) Bra att ha i jakten. De klarade sigbra båda två. På söndagen så tränade vi "rutan" för att få till det bra inför LK 2. Vi gjorde så här. Vi ställde upp rutan och jag och Elsa stod på var sin sida av rutan men mitt emot varandra. Mini/Diesle skulle välja att springa in i rutan och förbi konerna mellan mig och Elsa. De skulle göra ett aktivt val att springa mitt i "rutan". Detta kan man göra svårare genom att jag och Elsa flyttar åt vänster hela tiden.

Hoppstå, fortsättning

Grundkurs med Fanny Gott

2009-12-21T13:59:00.002+01:00

I helgen var jag på grundkurs med Fanny Gott. Jag har ju redan gått den för Thomas Stokke men nu skulle Kungliga hundar hålla i den. Jag är ju instruktör där så jag passade på att gå den igen. Vilken tur att jag gick den. Sen sist så har jag ju utvecklat Minis grundfärdigheter och nu kunden jag finslipa och gå till nästa steg. Jag tänker filma och lägga upp vad jag fick lära mig av Fanny och hur det går med träningen. Idag så har vi shejpat in Hoppstå. Hoppstå är till för att få mer säkra och distinkta ställanden i lydnaden. Jag lägger ut filmen så får ni se hur det går till. Detta är även bra för stoppsignalen i jakten om man vill att hunden ska sto stilla med en gång och inte hålla på att trampa till den står helt stilla. Detta är fortfarande i en väldigt tidig stadium och vi ska sätta en signal på det. Imorgon ska jag visa hur vi gjorde för att få ett fast och stadigt grepp i apporteringen. Mini har inte så svårt med det från start men det är alltid bra att träna fasta (men mjuka) grepp utan tugg.

Hoppstå med Mini

Frisk igen

2009-12-11T15:11:00.007+01:00

Då har Mini blivit frisk igen men Maika har fått en förfärlig hosta. Träningen har satt igång igen här hemma för Mini och nu satsar vi stenhårt på dirigering på åker. Vi har ju fram till nu bara dirigerat efter raka linjer och med synliga markeringar. ´Nu ska vi satsa på att lära Mini dirigering där det är lite svårare. Efter att jag skickar henne så ska hon gå en rak linje till jag blåser närsökssignalen. Som ni kanske vet så är detta lite av en utmaning med en spaniel då de gärna vill sätta ner nosen ganska tidigt, innan man har blåst närsök. Detta har vi tränat bort när vi derigeringstränar längst med raka linjer (åkerkanter mm) men när det inte finns någon linje att gå efter så åker nosen ner. Vi har gjort så här: Joni ställer sig mitt på en stubbåker, jag håller Mini och joni kastar dummyn. Jag skickar Mini på dummyn. Om hon går rakt så får hon fortsätta men om hon går det minsta snett eller sätter ner nosen för tidigt så blåser jag stopp och Joni plockar upp dummyn. Eftersom dummyn och sökandet efter den är hennes belöning så blir detta ett negativt straff. Märker jag att hon misslyckas för ofta så minskar jag på avståndet till dummyn. Det krävdes inte mer än 4 repetitioner förren poletten trillade ner för henne. Då fick hon sin belöning (bollen/dummyn) och jag lekte med henne en stund. Jag gör väldigt få repetitioner eftersom jag inte vill trötta ut henne.

Annars så ser vår vardag ganska bra ut, det är så skönt att bo ute på landet, visst luktar det koskit överallt och visst måste man tvätta hundarna varje gång man kommer in för att huset inte ska lukta svinstia men det är det värt :)

Både Mini och Maika har fått den dåliga vanan att äta ko/hästskit. Jaja, det blir inga pussanden ett tag efteråt. Det som jag är lite orolig för är att de ska få i sig avmaskningsmedlet som hästen har ätit. Jag tränar för fullt att vänja av dem detta.

Tjohooo (idag på promenaden)

Mini är skickad på en svår markering, bollen ligger bakom risberget, det tig 5 minuter innan hon hittade den. Nu har vi hittat en ny utmaning :)

Jag hitatde bollen matte!

Maika njuuuuuter i gräset

Minis tomte

kennelhosta :(

2009-12-06T15:18:00.002+01:00

Mini har fått kennelhosta :( Hon är på dag 4 från när hon visade sitt första symptom och det har börjat att bli bättre. Hon hostar i princip varje gång hon har ansträngt sig. Så några avancerade jakt och apporteringsträning har det inte blivit på 1 vecka. Hon är dock sitt vanliga, glad,a spralliga jag. Släpper jag henne lös så springer hon fortfarande för glatta livet trots att det leder till en hostattack senare, hon bryr sig inte *suck*. Så nu är det kommandot "nära" eller koppel som gäller. Maika kommer väl också bli smittad snart antar jag. Hoppas det blir snart i så fall så att vi får det överstökat. Det är svårt att se sin ögonsten sjuk, men jag får vara glad att det "bara" är kennelhosta som förhoppningsvis går över.

Habituring fortsättning

2009-11-26T15:03:00.005+01:00

Efter en del skvallerträning och habituring så har Mini blivit lugn runt Sorken. Sorken springer runt i vardagsrummet och verkar lycklig medan Mini står kopplad med mig. Idag så var målet att Mini skulle gå 2 meter i lydnadsfot och göra några "ställande under gång" medan Sorken åt mat en meter ifrån. Sorken bryr sig inte ett skvatt om Mini, han är lite nyfiken och börjar gå åt Minis håll ibland men vi stoppar honom. Mini fick inte titta på Sorken under träningspassen. I början var det nästan omöjligt men allt eftersom så gick det bättre och hon gjorde en fin linförtighet i vardagsrummet. Även ställanden var fina och vi var nöjda för idag :) När det blir lite varmare ute så ska vi flytta ut vår träning, Sorken får äta god gräs och Mini får sig en utmaning :)

Mina tips på viltträning:

1. Öka kriterierna väldigt långsamt och dela upp det slutliga momentet i små delar för att sedan sätt ihop dem.

2. Låt inte hunden misslyckas för ofta, om den misslyckas för ofta så har du gått för fort fram.

3. Låt hunden absolut inte självbelöna sig genom att springa fram till viltet. Är du osäker på om hunden klarar av en situation så släpp den inte lös! Befäst en stoppsignal INNAN hunden släpps på vilt eller jakt.

4. Låt hunden bli lugn och trygg i kroppen innan träningspassets avslut. Sätt dig ner ett tag med din hund och träna/shejpa passivitet för att få ner adrenalinhalten i kroppen. Vi vill att hunden ska vara avslappnad i kropp och knopp för att kunna arbeta effektivt och samarbeta med oss.

5. Vissa hundar beter sig som om de vore besatta (som jag beskrev Mini i tidigare inlägg), detta är dock bara teater. Hundar KAN behärska sig själv för ALLT. Jag tror inte att det finns någonting som en hund inte han behärska sig för. Det handlar bara om vilja, träning och halten av stress i kroppen. Bli inte rädda för detta beteende. Så länge hunden är i koppel så kan inget hända och man kan lungt och fint träna självbehärskning och avslappning med hunden.

6. Utsätt inte hunden för mer än vad den klarar av, blir hunden oerhört stressad av att sitta och mata ankor i parken och börjar gnälla och kankse t.o.m. skälla så har du gått för fort fram. Vi vill inte att våra hundar ska gå över gnäll och skälltröskeln vid sådan här träning. Detta kan ha en negativ effekt och kanske öka på stressen ännu mer vid viltrika situationer. För att inte tala om viltet, vi vill inte störa våra fåglar i naturen genom en gaphals till hund :) Får du detta problem så gå tillbaka i träningen genom att t.ex. öka avståndet till viltet.

7. Skvallerträna hela tiden

Ledarskap och dominans

2009-11-25T10:24:00.004+01:00

Efter Kenth Svartbergs föreläsning så har jag blivit väldigt intresserad av just dessa två ord. Forskningen antyder att hundar/vargar inte använder en hirarkisk rangordning i flocken i vilt tillstånd. Ändå är det många som använder just dessa termer vid dressyr av sina hundar i tro om att det fungerar så i en hund/vargflock.

Därför tänkte jag att det skulle vara intressant att länka till två intressanta forskningsartiklar om just dominans och ledarskap. Den första är skriven av Per Jensen, professor i etologi och den andra är skriven av etologen Lars Fält.

Den missuppfattade dominansen

Flockbildning och ledarskap

Här hemma pågår det exorcism för fullt

2009-11-24T14:49:00.003+01:00

Största anledningen till att vi skaffade sorken var för att vi alltid velat ha en katt, men eftersom Joni är allergisk fick det bli en kanin istället. En kanin är otroligt sällskaplig och nästan som en liten hund.

En annan anledning var också att vi ville habituera Mini och lära henne att träna trots den stora störningen med en kanin. Nu har hundarna och kaninen varit separerade i tre veckor och de har ett kompostgaller mellan sig. Sorken är otroligt nyfiken av sig och springer titt som tätt fram till hundarna och nosar på dem genom kompostgallret. Idag tänkte vi att vi tar in Mini i samma rum som Sorken (han springer runt i en yta av 50m2, alltså vårt sov- och vardagsrum). Vi kopplade Mini och hon fick sätta sig i soffan. Sorken kom fram med en gång och hoppade upp i soffan och började tigga mat från Joni. Har ni sett filmen Exorcisten? Där finns det en flicka som har fått demoner i sig, hoppar upp i taket, klättrar och vrider huvudet 180 grader:

Så här såg Mini ut när Sorken hoppade upp i soffan ;-)

Mini?

Jag är en tränare som vill öka störningen i små inkrement och blev väldigt glad av att se det här. Klarar hon inte av att ha en kanin sittandes på en soffa så klarar hon definitivt inte av att stöta en. Nu har jag något att jobba på. Mini darrade i hela kroppen och jag höll henne i kopplet. Sorken brydde sig inte ett smack (jag tror inte att han fruktar fan själv). Till slut började Mini att flåsa och stirrade på Sorken så att ögonen höll på att ploppa ut. Efter ett tag när hon märkte att hon inte kom någonstans slutade hon att dra och satte sig. Efter en stund så vände hon bort blicken. Det var lite för jobbigt att titta på honom när hon inte fick gå fram. En halvtimme senare så somnade hon av ren utmattning och där är vi nu. Ett steg närmare en habituering.

Nästa steg är att Mini ska kunna ta kontakt med mig och bibehålla sin kontakt trots Sorken. Därefter ska hon klara av att greppa och hålla fast i en apport trots att Sorken sitter en meter bort. Längre fram ska jag berätta mer om hur det går med habitueringen.

Lydnad

2009-11-17T15:10:00.003+01:00

Sorken har det bra här hemma, han har börjat bli riktigt tam nu och tigger vid matbordet :D

Mini var väldigt intreserad av honom i början och varje gång kan sprang så ställde sig Mini bakom kompostgallret och tittade på mig, men nu verkar det som att hon har blivit habituerad på Sorken i alla fall.

Idag så tränade vi lydnad med Mini, främst påfrivilliga ställanden och ingångar. Hennes ingångar ser väldigt fina ut det är bara ordet fot som hon inte riktigt har fattat än. Jag tränar ju ingångar med hjälp av "stolpen". Jag håller en rak vänsterarm ner mot mina knän, jag har en godisbit i min slutna hand. Mini kommer fram och känner att det är en godisbit i handen och försöker att slicka och ha sig för att få ut den. Hon snurrar runt handen och till slut så hamnar hon i rätt position och handen öppnas. Hon lär sig att använder jag bakdelen för att snurra runt så öppnas handen. Nu har jag tagit bort godiset och bara min hand fungerar nu som en targetpinne. Hon går fram till handen, snurrar runt med baken men står stilla med framtassarna så att hon kommer in till rätt position.

Jag har ordet "tass" som stannakommando för lydnaden, jag backar och Mini följer efter mig, när hon stannar frivilligt så säger jag bra och kastar en godis bakom henne. Anledningen till att jag kastar den bakom henne är för att jag vill att hon ska få en dragning bakåt. Detta för att hon inte ska ta några extra steg emot mig. När hon kan stanna frivilligt så lägger jag till ordet "tass" precis när hon har stannat och innan jag kastar iväg godiset. Jag leker även med henne titt som tätt. Alltså 5 godbitar och en lek så att de inte tröttnar på övningen.

Vi har fått tillökning i flocken!

2009-11-11T11:46:00.009+01:00

Jag har funderat länge på att skaffa kanin, så i måndags gjorde jag slag i saken och vi fick hem Sorken. Sorken är en dvärgvädur på 7 veckor. Han är nyfiken, busig, envis, gosig och nästan rumsren (hoppas jag). Han är en blandning mellan hund och katt :)

Välkommen Sorken =)

Jag måste nosa på allt

Hej matte!

Kan du ta bort den här väggen!

Han måste utforska ALLT

Matte kallar på mig :)

Han rygg har en sån vacker täckning

Grattis Oscar och Windy!

2009-11-07T14:48:00.003+01:00

Oscar Frostgård med sin hund Caper Cailies Windtalker vann igår unghundsderbyt. Grattis Oscar med din fina Windy.

Windy är en riktig fartdåre, det verkligen flyger grenar runt henne när hon söker :) Vi hejar på er på SM idag. Hoppas ni tar hem priset där också :)

Även en stort grattis till Carolina som har fått Max (Caper Cailies Maxi, Minis helbror) att stöta kanin helt fläckfritt. Vi här hemma är så stolta över er!

Kenth Svartberg och stoppsignal

2009-11-06T11:03:00.006+01:00

I onsdags var jag och Joni på en föreläsning med Kenth Svartberg (Etolog och hundförare som tävlar på elitnivå, http://www.svartbergs.se/). Han pratade väldigt mycket om relationer och hundens signaler. Det kan hända att man missar detta med att "träna upp" relationen med sin hund. Jag tycker att en bra relation är viktigt för att båda ha roligt tillsamman i vardagsamsanhang och komma långt i den gren man sysslar med. En hund som litar på sin förare är en trygg hund. Har man roligt ihop så blir samspelet i jakten mer självklar och allt går så mycket smidigare och bättre. Relationen är ju en färskvara så den måste man upprätthålla dagligen.

Jag har en teori ang relationer och tillit, jag brukar säga att man har ett "relationskonto" som man kan sätta in relation i och ta ut relation ifrån (relation eller tillit). Varje gång man korrigerar sin hund så tar man ut lite av tilliten från detta konto och relationen blir sämre. Varje gång man leker och har roligt med sin hund så lägger man in lite tillit och relation på detta konto. Hur mycket tillit och vilken relation en hund har till en beror på hur otrevligt man har ihop eller hur roligt man har ihop. Det finns de som inte har något alls i "relationskontot" och de finns de som har mycket att ta av :)

Med detta menar jag inte att man skapar tillit genom att låta hunden göra som den vill, utan att göra roliga saker tillsammans, leka tillsammans och göra roliga aktiviteter tillsammans. Dessa aktiviteter ska dock ha spelregler. Bryter man mot dem så är leken över, utan att använda våld eller korrigeringar.

Jag har t.ex. en lek som jag gör med Mini. Hon har alltid haft en tendens att vilja göra äravarv runt mig, otroligt irriterande tyckte jag och jag hade ingen aning om hur jag skulle träna bort detta. Då fick jag ett förslag av Eva Bodfält. Jag ger Mini en trasa och leker lite med henne. Helt plötsligt så släpper jag den och säger "spring". Mini som älskade att springa runt mig med trasan började att göra det. Då började jag att klappa i händerna och säga "bra, spring då!". Ni skulle sett Minis min första gången jag gjorde så, hon blev helt paff.

Det såg det ut som att hon tänkte:

Vadå, det där är ju förbjudet, vad konstigt matte beter sig.

När hon stannade så slutade jag klappa i händerna och blev passiv, tittade bort. Där var mina spelregler. Springer du runt mig så är jag rolig annars är jag tråkig. Jag hade befäst en stoppsignal så hon fick inte springa bort heller. Till slut så kom hon in med trasan till mig och vi lekte. Under veckorna som gick så satte jag ett kommando på denna lek. "spring" säger jag och hon springer runt mig, när jag säger att det räcker så kommer hon tillbaka och vi fortsätter med den övning vi skulle göra, t.ex. jaktfot. Efter detta så har hon slutat att göra äravarv runt mig, omvänd psykologi. Är det förbjudet så är det kul att göra det, är det tillåtet så blir det inte så kul längre :)

Så man kan sätta ett kommando på olater ens hund har och enbart säga dessa kommandon när man har koll på sin omgivning. Till slut kan man bara låta bli att säga kommandot :) Lätt som en plätt. :)

Jag och Mini har många andra lekar också, det viktigaste är att man gör aktiviteter ihop :) Jakten t.ex. är ju en lek för hundarna :)

Nu fortsätter stoppsignalsträningen.

Mini 13 månader:

Nu lägger vi till ännu en matskål, alltså 4 matskålar. Två bredvid varandra och två parallellt med de första. Jag skickar Mini till de första genom att visa med handen (som ett linjetag). Det är bara godis i den första, När hon har ätit klart så går min medhjälpare och lägger godis i den andra matskålen bredvid, jag visar med handen att hon ska gå vänster och säger "UT". När hon kommer fram till den matskålen så blåser jag stopp, och min medhjälpare lägger godis i den tredje matskålen och jag visar Mini med handen att hon ska ut rakt bakåt och säger "ut". Sedan när hon är framme vid den matskålen så gör jag samma sak där men till den högra matskålen. Notera pilarna i bilden nedan, föraren står där den fösta pilen börjar:

Jaktprov

2009-11-01T20:31:00.009+01:00

Igår var vi på jaktprov (elit) på tjörn. Det var trevlig och man lärde känna många andra spanielägare :)

Efter att jag var där så blev jag sugen på att starta. =) Det var jag, Joni och Jessica som åkte dit ihop.

Alla var så trevliga och man kände sig så välkommen :) Tack alla som hjälpte oss igår och tack för att vi fick titta på era fina hundar :)

Jag tror att man har byggt upp så mycket skräck runt just jaktprov att det blir svårt att starta. Det kanske inte behöver vara så farligt :) Det som är problemet just nu är just kanin för Mini. Jag vet inte om hon är stadig på det eftersom vi aldrig får se någon kanin här i väst. Så, snart bär det av till jaktmarkerna i söder för lite kaninträning :)

Resten av stoppsignalsträningen skriver jag om imorgon, här kommer lite bilder istället :)

Fyra älgar passerade vår väg när vi körde hem, så vackert :) (ursäkta att det är lite suddigt)

Bilder från gårdagen, personligen älskar jag att jaga med Mini i väldigt kuperade terräng :) Detta hade nog varit idealet för oss två :)

Efter jaktprovet så gick vi och tränade sök med Mini, jag är sååå sugen på att jaga med henne nu. Så här trött var hon när vi kom hem :)

Stoppsignal

2009-10-25T12:14:00.003+01:00

Grått och tråkigt ute idag så jag och vovvarna sitter hemma och myser. Jag ska ta deras långpromenad senare idag när det slutar att regna. Passivitetsträningen har gått jättebra och Mini börjar lugna ner sig igen och hon har gått upp i vikt (bra tecken).

Jag läste igenom mina blogginlägg och såg att jag inte har skrivit hur jag har tränat in stoppsignalen med Mini. Denna metod är från Eva Bodfälts apporteringskurs som Joni gick på i våras när jag var i Norge.

Så här har jag gjort från början:

Mini 10 månader

Vi la ner en matskål med en godisbit i och stod 1 meter ifrån matskålen, jag skickade Mini på matskålen som om det skulle varit en dummy och vi gör ett linjetag. Alltså visa med handen mot matskålen och skicka. När hon kommer fram till matskålen så börjar hon äta. Precis när hon har ätit klart så blåser jag stopp och springer fram med en gång och stoppar en godbit i munnen på henne. Allt eftersom tiden går så ökar vi på tiden innan vi springer fram och belönar henne. Vi ökar på tiden i sakta fart några sekunder i taget. Detta gör jag i störningsfria miljöer, detta för att vi vill lära henne vad en stoppsignal innebär.

Mini 11 månader:

Vi har nu även börjat öka på avståndet till matskålen, nu står vi som högst 30 meter ifrån och skickar henne. När vi blev säkra på att hon stannade vid matskålen så flyttade vi oss till en miljö med mer störningar. Första månaden så körde vi detta på parkeringsplatsen utanför vår lägenhet. För att öka på störningen så flyttar vi till gräsmattan lite längre bort där det doftar gott. Vi börjar om igen från början (se ovan) och ökar svårighetsgraden allt eftersom. Denna gången ökar vi på svårighetsgraden i snabbare takt som förra gången. När Mini klarar detta så flyttar vi oss till en ännu svårare miljö. Det hände ibland att Mini inte klarade övningen, då fick hon en "time out" och vi gick tillbaka till en övning där svårighetsgraden var lite mindre.

Mini 12 månader:

Nu har vi såpass bra stoppsignal på Mini att vi lägger till en matskål. Alltså, vi lägger två matskålar bredvid varandra. Jag lägger godis i den första som är framför oss men inte i den andra. Jag skickar Mini med linjetag till den första matskålen, blåser stopp. Mini sätter sig. Min medhjälpare lägger i godis i den andra matskålen (eller så går jag dit själv, men går tillbaka till min utgångsplats) och sedan så visar jag med vänster arm att hon får gå till den andra matskålen (början till vänter och högerdirigering). När hon har kommit till skålen som låg till vänster och hon har ätit så visslar jag "stopp" och springer fram och belönar henne, denna gång en jackpotbelöning som en boll eller lek.

Anledningen till att jag inte använder dummies vid början av träningen är att jag enbart vill träna dirigering och stoppsignal. Jag vill inte ha andra träningar som man får på köpet om man tar fram en dummy. Använder jag en dummy så tränar jag samtidigt på greppande, fart, avlämningar ovanpå stoppsignal och dirigering, det kan gå fel på många ställen om man tränar 6 saker samtidigt. Använder jag matskålar så delar jag upp min träning i 4 delar som jag tränar separat på och lägger ihop dem till slut.

1. Stoppsignal och dirigering

2. Avlämningar

3. Fart och attityd

4. Greppande vid störninga

Jag lär Mini att ser du en dummy så ska den in till matte när vi tränar punkt 2. Sedan är det inte så svårt att lägga in dummys eller bollar i min dirigeringsträning. Sedan lägger jag även på vilt :)

För att få en galen och het jakthund att äta godiset vid väldigt höga störningar så tränar man på det. Själva arbetet är belöning för Mini men jag vill att hon ska äta godiset i matskålarna för att jag vill att hon ska få ett naturligt stopp där. På så sätt blir det enklare att träna stoppsignalen. Jag har gjort så här när det gäller godis, har jag sagt att hon ska äta trots att det springer en fågel bredvid så ska hon äta punkt! Hon får inte göra någonting annat innan hon har tagit godbiten i munnen eller att skålen är tom. Jag har tränat detta på så sätt att jag står vid en god doft, jag sätter Mini på marken och ger henne en godbit. Om hon tar den så säger jag kommandot "nosa" till Mini och hon får nosa, annars så blir det inget. Detta har jag gjort med allt mer svåra störningar. Nu har det kommit till en punkt där hon gillar godiset för att hon vet att godis leder till en större belöning. På så sätt har jag kedjat belöningen godis till en roligare aktivitet.

Resten av dirigering och stoppsignalsträningen kommer i nästa inlägg :)

Mini och A-lagare

2009-10-23T13:42:00.008+02:00

Jag har börjat med miljöträning igen med Mini, detta för att vi har flyttat till landet och det sällan blir sånt för oss. Så planen är att vi ska åka buss/spårvagn minst 3 ggr/vecka. Jag vill ha en harmonisk hund var jag än åker, jag vill kunna ta med mig Mini överallt jag går och inte bara i jaktliga situationer så det är därför jag tränar detta, jag vill habituera henne :)

I onsdags så hade jag och Jessica en trevlig "sleapover" hemma hos henne, dagen efteråt så skulle jag åka med Mini först till Lilla Edet för att jobba i 4 timmar och sedan hem till Gråbo. Buss och spårvagnsfärd på ungefär 3 timmar. På väg till centralen så träffade vi först på en hund, Mini skötte sig jättebra och jag gick stolt och satte mig längt bak. Efter några hållplatser så klev det på en glad alkis, han satte sig bredvid oss och jag hoppades på att Mini skulle uppföra sig (hon har en tendens att skälla till när hon är osäker på någon människa). A-lagaren sträcker fram handen till Mini och Mini installerar sig på hans fötter och låter sig bli kelad med. Efter en stund sitter hon nästan i hans knä! Vadå reserverad! A-lagaren skrattar lite och berömmer mig för min stabila hund :) Han sa att inte många hundar klarar av att gå fram till någon som luktar sprit och vinglar fram :D

Superstolt kliver jag ur vagnen, Mini har nog mognat till en del i alla fall :) Om det nu inte vore för koppelgåendet, men någonting måste man ju träna på.

Jag har på senare tid sett att hennes stress har gått upp lite och hon är i allmänhet lite hetare än vanligt, hon har även gått ner i vikt lite och om detta fortsätter ska jag kolla upp det. Jag har märkt att Minis vikt har är ganska proportionerlig med hennes stressnivå. Sedan om vikten leder till stress eller om stressen leder till att hon går ner i vikt vet jag inte än. Jag har ökat på hennes mat nu och ska köpa extre fet foder. Sedan går vi tillbaka till vår antistressprogram.

Följande gäller i en månad nu:

Mer mat
Jag ska klocka Minis sömntid, alltså 17 timmar/dygn ska hon sova minst.
Bara koppelpromenader, när vi står stilla kan hon vara lös men när vi går så ska hon vara kopplad.
Enbart derigeringsträning ett tag nu.
Mer passivitetsträning ute.
Hon ska få springa av sig ett par ggr/promenad.
Nosaktiveringen ska ökas och viktigast av allt, passivitet ska belönas med aktivitet.

Jag och Jesica pratade igår ang. Minis stress. Hon sa att hon har lagt märke till att jag och Mini har blivit en ond sprial för varandra. Alltså, Mini är lite stressad och det leder till att jag blir irriterad vilket leder till att Mini blir ännu mer stressad. Jag ska försöka sätta band på min irritation så därför har jag införskaffat en radio som jag ska gå och lyssna på under våra promenader. Uppdaterar om hur det går.

Mini har apporterat in min mobil hemma, något som hon älskar att göra :)

Mini ska precis skickas på en markering

Diesle aport!

Diesle

Mini på avståndesbedömningsträning över buskage

Vi har samlat ihop en träningsgrupp :)

2009-10-20T12:44:00.002+02:00

Äntligen har vi en träningsgrupp med retrivers och spaniels. Har försökt att samla ihop en grupp länge. Tyvärr är det bara 2 spaniels med (jag och Jessica) men fler är välkomna att höra av sig om ni är intresserade :) (email: shadi.kajevand@gmail.com)

Jag, Ingela, Sara och Jessica träffades i söndags för att träna apportering och sök. Alla hade starka sidor och svaga sidor så vi hjälptes åt att hjälpa varandra. Min svaga sida med Mini är fortfarande jaktfoten och långa linjetag. Hon blir bättre och bättre men det finns fortfarande mycket kvar att jobba med fram till hennes första jaktprov. En sak som vi alla kom på var hur svårt det var för hundarna att träna linjetag och markeringar på en stubbåker. Hunden har absolut ingen som helst referenspunkt och det blir en rejäl utmaning med avståndsbedömningen. Vissa tränar markeringar med sina hundar med hjälp av referenspunkter, men jag gör inte det. Jag försöker att använda så lite hjälper som möjligt vid apporteringsträning. Det är dock en smaksak :)

På en stubbåker på flera hektar blir det väldigt svårt och vi märkte att våra hundar tänkte så att det knakade vid markeringarna. Sara hade med sig en bollslangbella. En sådan som svingar iväg bollen över 100 meter. På så sätt blev det ännu mer utmaning.

Hon fick även gå på långa linjetag (150 meter) där bollen blivit kastad med slangbellan. Det fungerar mycket bättre eftersom det blir en sån stor retning. Jag själv äger inte en sådan slangbella men jag brukar använda mig av ett tennisrack för barn, den svingar iväg bollen en bra bit :) Jag passar mig dock för att använda för mycket hjälp av tennisracket vid träning av linjetag. Hon kan göra ett 70 meters linjetag utan retning (jag går med henne och lägger ut bollarna) men vi behöver nöta ännu mer och öka avstånden och det gör jag med hjälp av slangbellan/tennisracket. Jag vill lära henne att gå i en rak linje till jag blåser stopp, nu kan hon gå ner med nosen när hon kommer sisådär 75-80 meter. Så där ligger vår nästa utmaning. :)

Sedan detta med jaktfoten, hon går bra när hon har en externbelöning på g. T.ex. när hon ser en fågel, ett flygande löv eller när jag har lagt ut bollar för att hon ska apportera eller liknande. När ingenting händer så tappar hon fokus. Så där ska jag jobba, jag ska lägga ut en boll som hon inte vet om, när hon går fint så ska hon bli skickad på den (linjetag). Korta avstånd till att börja med och sedan utöka avståndet (ett steg, två steg, lägg på en störning osv.). Jag tränar med att jag stannar och går baklänges när hon går "fel", jag har lärt henne att följa efter mig i rätt position när jag backar i ett tidigt stadium av jaktfot (skrev om det efter kursen med Thomas Stokke). När hon lärde sig att vara vid min sida i en fin position när jag backar (med störningar) så vände jag och och gick framåt och belönade rätt position där. Så där är vi nu :) Mini går fint och jag fortsätter gå, går hon i fel position så backar jag eller stannar. Detta blir ett negativt straff för henne eftersom hennes belöning är att gå framåt. Jag har hittills haft externbelöningar i form av ett linjetag, en markering, eller något som Mini vill ha och skickat henne på den när hon går bra jaktfot (efter de kriterier jag har haft just då).

Eva Bodfält, instruktörsutbildning

2009-10-06T16:43:00.002+02:00

I helgen så var det instruktörsutbildning med Eva Bodfält på HIK. Helgens utbildning handlade om problemhundar. Vi hade valt ut 6 stycken "problemhundar" som Eva skulle titta på och föröka lösa problemet. Detta var problemen som hundarna hade.

Hund nummer 1: Hunden gjorde stora utfall mot andra hundar på promenaden.(stor blandis)
Hund nummer 2: Rädslor för spårvagnar. (Tollare)
Hund nummer 3: Drar i koppel och är ouppmärksam på promenaden. (jaktgolden)
Hund nummer 4: Stora sociala rädslor för människor. (Groendal)
Hund nummer 5: Jobbar med nosen så fort han kommer ut och har svårt att slappna av.(Henry, jaktspringer vad annars ;))

Hund nummer 6: Skall och små utfall mot andra hundar/ människor. (jaktgolden)

Det var en väldigt givande helg och mycket som jag inte visste att man skulle göra och inte göra.

I veckan så passar jag Henry och Fihla, det är många hundar här hemma men det är kul, åkern på baksidan av huset är skördad så vi kan gå där. Det är en härlig syn att se alla 4 hundar springa av sig på baksidan på flera hektar mark :)

Jag frågade Eva om Minis "sociala problem". Eva fick ju hälsa och vara lite med Mini och hon tyckte inte att Mini var reserverad. Visst hon flyger inte på en och hälsar som en labbe men nog gillar hon att hälsa och fördjupa relationen :) Jag blev glad av att höra det :)

Så till min och Minis träning. Just nu så tränar jag på uthålligheten med Mini. Jag slänger lite godis på marken och säger "leta" till henne. Om hon letar och fortsätter under en tid som jag har satt upp så får hon en belöning i form av en boll. Detta gör henne väldigt het i söket och man hör hennes sniffande. Varje gång vi tränar så utökar jag tiden jag vill att hon ska söka oavbrutet utan att lyfta på huvudet. Hon har från början varit duktig på att koncentrera sig och söka långa stunder men denna träning får upp farten och intensiteten lite mer under långa stunder. :) Samma sak gör jag i söket när vi jobbar eller när hon söker upp andra saker som en boll, en kamptrasa eller en leksak. Söksignalen ska betyda, ge allt vad du orkar och detta är en bra övning tycker jag. Dock vill jag inte att hon ska trötta ut sig med en gång men jag vill ändå att söksignalen ska associeras med intensitet, fart, lek, roligt och samarbete men mig (vilket hon har från början men jag vill träna och bibehålla det :)).

Markeringar

2009-10-02T21:42:00.002+02:00

I veckan har vi försökt att träna på väldigt svåra markeringar. Jag försöker att lära Mini bra avståndsbedömning. Det bästa sättet tycker jag är att träna när hon är lös. Jag väntar på att hon springer någonstans, t.ex upp på en kulle eller ner i ett dike och där blåser jag stoppsignalen. Därifrån kastar jag en marekering på ett lagom svårt ställe. Just nu fokucerar jag på att Mini ska lära avståndsbedöma markeringar när jag kastar den över en väg. Hon ska sitta på ena sidan av vägen och dummyn kastas till andra sidan. Jag står inte på Minis sida, det är därför jag tränar detta när hon är lös. Man märker att hon blir duktigare och duktigare för varje gång, hon lär sig att avgöra var den föll ner. Enda sättet tror jag är att nöta detta :)

Förra helgen var Mini och jag på en Control unleash-kurs. En kurs för avslappning och passivitet. Det var väldigt intressant och jag fick lära mig ett massagegrepp som Mini bara älskade :) Jag funderar att flytta burlekarna till en filt istället. Filten kan man ha med sig på jakter :)

Höstmat

2009-09-24T18:08:00.005+02:00

Jag hittade en superblogg på nätet och ett jättegott persiskt recept på aubergineröra. Min farmor brukade laga den åt mig när jag var liten och det riktigt vattnades i munnen på mig när jag hittade den. Så vi lagade den och åt. Det var så gott så jag bara måste dela med mig.

Här är receptet:

Recept

Översättning:

turmeric = gurkmeja
Kashk = torkad youghurt, det går även att ersätta detta med creme fraiche.

Använd massor av olivolja!

Röran ska ätas med tunnbröd, libabröd passar nog bäst.

MUMS =)

Hösten är här

2009-09-22T22:23:00.002+02:00

Höstens kurser har satt igång nu. I höst har jag haft en burlekskurs och en allmänlydnadkurs och hittills har det gått väldigt bra. Mycket duktiga hundar och förare :)

För Mini går det från klarhet till klarhet. Jag har bestämt mig för att inte starta på jaktprov i höst, jag vill inte gå för fort fram känner jag. Nästa höst får det bli :)

Nu när åkern på framsidan av huset är skördad så kan vi träna många långa dirigeringar. Minis jaktfot sitter mycket bättre nu. Det var efter kursen i Norge med Thomas Stokke som vi fick till tekniken riktigt ordentligt. Skönt att ha jaktfoten när man ska lägga långa linjetag. Jag gör så här, jag lägger ett linjetag men Mini vid min sida. Vi går en bit och sedan så skickar jag Mini på den. Då har det inte blivit en direkt markering men hon vet fortfarande att den ligger där. Men vi behöver fortfarande träna på jaktfoten, Mini har en tendens att hamna lite för långt fram vilket är ganska jobbigt. Men vi kämpar på :)

Så här gör vi:

Jag började med att backa och vänta ut Minis kontakt, när hon tog kontakt och följde mig så belönade jag. Sedan väntade jag med att belöna till att Mini gick i rätt position vid min sida. Jag backade fortfarande och Mini gick rakt. När hon hade lärt sig att gå vid min sida i rätt position när jag backade så började jag att vända upp så att jag skulle gå rakt. Mini vände upp med mig och gick rakt och fint. Jag belönade rätt position där också och om hon går för långt fram så backar jag och hon måste backa med mig. Nu är själva belöningen att få gå framåt. Går hon för långt fram så får hon inte som hon vill, alltså att få gå framåt.

Jaktprov och funderingar

2009-08-12T19:17:00.004+02:00

Idag så är vi hundvakt åt Jessicas två hundar filha och Henry (jaktspringer). Det har varit kul och vi har tränat med alla 4 hundar. Minis träning går framåt som vanligt, vi tränar stenhårt på fotgående och andra småpill som vi måste ha inför jakten. Det börjar kännas som att vi kanske skulle kunna ställa upp på ett jaktprov till hösten. Jag vet dock inte om jag vågar, jag är ju perfektionist och vill att allt ska sitta perfekt innan jag släpper henne på ett jaktprov. Jag vill liksom inte chansa och hoppas på det bästa, jag vill att allt ska gå superbra och hon ska vara helstabil. Problem som vi har att jobba med inför ett jaktprov:

Långa linjetag (då menar jag över 100 m, fram till 100 m klarar hon bra)
Dirigering(ökad störning, vad gör hon om en kanin springer bredvid henne?)
Finslipningen på apporteringen helt enkelt, jag vill att det ska sitta till 100%.

Jag vill också kunna få in handlingtekninken bättre, jag känner att jag har hyfsat koll på det och vi har ett bra samspel men är det något som jag glömmer? Jag vet inte, jag kanske är för petig. Går hon fint så går hon fint. Varför håller jag på att älta det hela tiden?! Jag funderar dock på att skjuta jaktprovsstarten till nästa år istället då vi är 100% säkra på att vi fixar det och jag har jagat över henne några gånger. Vi får väl se.

Massage

2009-08-07T23:19:00.003+02:00

Jag har fått så konstig dygnsrytm på semestern. Jag trivs och arbetar bäst på nätterna, så det blir sena nätter för mig och Mini vänder om dygnsrytmen bra men Maika är det värre med, hon sneglar på mig som att jag inte vore klok när jag ropar dem för sista avkissningen klockan 2. Eftersom jag är så nattpigg så blir det mycket bloggande för mig nu =) Såg något program om att dygnsrytmen är inprogrammerat genetiskt så det kanske är mina geners fel :)

I lördags när Jessica var hemma hos oss så bad jag henne titta på Minis muskelbyggnad. Hon har mycket erfarenhet av det där och har gått många kurser hos Annika Falkenberg (http://www.hundverkstan.se/). Jag har sett att Mini de senaste 2 veckorna har gått lite konstigt med bakbenen när hon går från gallop till trav. Hon har en tendens att ta korta steg med bakbenen. Drama queen som jag är som alltid ser allt i det värsta möjliga scenariot trodde hon hade något fel i skelettet eller liknande. Jessica kände igenom hennes ryggmuskler och sa att hon var bra byggd men kändes lite stel. När hon rörde handen längst ryggen så vände Mini på huvudet vid ett ställe. Så Jessica trodde att hon kan vara öm där. Jag har masserat henne nu de senaste veckan för att lösa ut knutar mm. och problemet är som bortblåst. Hon vänder inte huvudet längre när man tar henne på den punkten och galoppen ser mycket bättre ut. Jag ska definitivt beställa en tid hos Annika Falkenberg för att lära mig mer. Jag fick också rådet av Jessica att låta henne skritta lite varje dag. När en hund skrittar så lyfter den benen högt och därför tränas ryggmusklerna. Så det blir koppelpromenader i extrem långsam takt i 15 minuter varje dag (bra fölsamhetsträning f.ö). Jag kör även balansövningar och simträning med henne för att få henne tipp topp :)

Man lär sig något varje dag :)

Kurser och jakt

2009-08-07T14:01:00.003+02:00

I helgen så hade vi fullt upp.

I lördags så var Jessica här med Moppe och Bonne - avkomman Henry. Vilken underbar spaniel du har Jessica! Henry är en liten jakt och apporterings-galen jaktspringer på 5 månader (precis som de ska vara :). Vi körde lite basic introduktion på spanielsök och jag visade lite smått och gott av det jag har fått lära mig av Isac. Båda var jätteduktiga och jag tror definitivt att ni kommer att komma långt. Vi får jobba på med Henry och Mini så kanske vi kan köra hundarna på jakt ihop nästa höst =)

På söndagen så fick vi besök av Carolina och hennes föräldrar för en snabbkurs i klickerträning som Carolinas mamma hade fått i födelsedagspresent. Det var en rolig dag. Totalt var det 6 hundar där och alla hade jätteskoj. Dessutom så hade Carolina med sig den nya familjemedlemmen, en liten gul jaktlabbe från samma kennel som Mini kommer ifrån. Gibbs som han heter är helt bedårande. Vi gick igenom "basic klickerträning" med variation i belöningen och lek i fokus samt en liten introduktion på rallylydnaden. Hoppas att ni var nöjda med kursen. Jag tyckte att det var supertrevligt att ha er här. Dagen avslutades med ett parsök med Max och Mini ute på marken vi har bakom huset. Marken är helt viltfri och vi använde oss utav utlagda tennisbollar. Hundarna skötte sig utmärkt och det var en fantastisk känsla av att köra söket tillsammans med Carolina och se hur hundarna samarbetade med oss. Det kanske blir jakt med Mini till hösten trots allt, vi får se hur det går med stötträningen =)

Annars så går träningen ganska bra. Jag ökar på svårighetsgraderna hela tiden. Jag jobbar just nu på att få Mini att släppa ett arbete som hon har blivit tillsagt att utföra om jag visslar stoppsignalen. Det är ju så roligt att få jobba tycker hon. En övning som jag tycker har fungerat bra på Mini är att kasta en boll och ha Joni stående nära bollen. Jag säger apport till Mini och innan hon hinner att ta den så blåser jag stopp. Lyssnar hon inte, ja då får hon inte belöningen eftersom Joni tar bollen. Lyssnar hon så får hon antingen ta bollen eller så kastar jag en boll/dummy bakom mig. När hon väl har lärt sig att det lönar sig att lyssna även om hon är mitt i arbete och det inte lönar sig att inte lyssna så flyttar medarbetaren sig längre och längre bort och till slut ska han försvinna helt. På så sätt kan man få ett bra stopp utan att tjata på hunden. Mini har nu lärt sig att stanna när Joni står långt bort nu men det gäller att nötanötanöta och göra det svårare och svårare. När Joni inte stå där mer så kan man börja med att kasta bollen i väldigt tät buskage eller högt gräs. Lyssnar hon inte på stoppsignalen, ja då kan man traska iväg och leda tillbaka henne och så får hon ha det tråkigt en stund. Det tar ju ett tag innan hon hittar bollen då eftersom hon måste använda nosen. Genom att nöta detta så tror jag att det kommer att sitta till slut.

Jag har också märkt att kastar jag en "tråkig apport" (en knutboll t.ex.) och det finns goda dofter i marken så har Mini en tendens att vilja lukta lite innan hon hämtar saken. Vi har en liten plätt utanför där kaniner gillar att springa. Jag tar henne dit, kastar den tråkiga apporten en meter bort. Vill hon lukta så hindrar jag henne genom att ta i hennes halsband och lyfta upp huvudet försiktigt. Gör hon som jag säger och lämnar av fint så får hon lov att nosa en stund. På så sätt så lär jag henne att gör du som jag säger så blir det bra annars så blir det tråkigt. Samma här, jag ökar avståndet för varje dag och utmanar henne mer och mer.

Vi är tillbaka :)

2009-07-24T17:42:00.014+02:00

Hej allihopa!

Nu är vi tillbaka och jag känner mig mycket bättre. Nu är det semestertider på gång och jag har hunnit vila upp mig rejält. Det har hänt väldigt mycket sen sist. Mini har förvandlats till en liten ängel tack vare mycket träning.

Vi har flyttat till ett hus ute på landet och till vår stora glädje så kryllar det av kaniner där vi bor nu. Man ser en kanin ibland när man ska gå ut genom dörren. Det ger en väldigt bra tillfälle för träning och det kryllar av träningsmarker! Fåglar är det också gott om och massor av goda dofter :) Det gäller dock att alltid har pipan i mun och vara förberedd.

Så här långt har jag kommit med Mini hittills:

Vi går löspromenader varje dag och hon håller bra koll på mig och husse. Jag gillar detta med att kunna gå lös med henne eftersom det ger mycket mer spelrum för att kunna träna på stadga på vilt. Men det gäller att alltid ha koll så att man ser eventuella fåglar och kaniner runtom. Så fort jag ser det så har jag pipan förberedd i munnen och går mot den. Mini ska lära sig att stöta eller släppa om jag ber henne om det. Hon får inte lov att jaga och om jag ber henne om kontakt så ska hon släppa och ta kontakt med mig, inte jaga med ögonen alltså. Om jag får vara ärlig så är detta mycket lättare att träna här än inne i stan där vi bodde. Det var mycket fåglar där men det fungerade inte lika bra som det gör här.

Jag är en sån hundtränare som gillar att träna under våra promenader, så under promenaderna när hon är i full språng runt mig så kan jag helt plötsligt kasta en boll och Mini ska stanna på fläcken. Det har varit lite problem med det eftersom hon gärna tar ett steg fram men vi har börjat att träna bort det nu. Jag tränar även in hennes markeringsförmåga genom att slänga in en boll i de mest svåra och osynliga ställen. Eftersom hon har blivit så lugn nu så tränar jag även en del markeringar på henne. Ibland kan jag utmana henne lite för att få kontroll på eventuell stress, genom att självbehärska sig så får hon jobba annars inte och det verkar som det har börjat fall på plats faktiskt. :)

Dirigeringsarbetet går ganska bra efter Eva Bodfälts kurs, Joni har fortfarande inte hunnit skriva något om det men hennes metoder har fungerat super på Mini. Joni och jag tränar dirigeringar tillsammans lite varje dag. Igår så körde vi linjetag 30 meter fram, sedan över ett staket, stoppsignal och sedan dirigering åt vänster där bollen låg, en ganska avancerad kedja. :) Men detta är ju bara under ordnade former, så småningom ska vi börja lägga på störningar som t.ex. på en mark med goda dofter eller att en fågel flyger förbi bredvid. Någon av oss är alltid förberedda att rycka in och stoppa Mini om hon ska självbelöna sig.

Vattenarbetet går också ganska bra, problemet vi har är att få henne att simma långt. Det tipset vi fick av Eva var att börja med att kalla in henne över vatten. Så vi har gjort det några gånger nu. Jag står på en strand och Joni på en annan och det är ungeför 40 meter mellan oss och vi kallar in henne mellan oss. Så efter detta har hon blivit duktig på att simma långt. Det som är så bra med denna metod är också att man hindrar henne från att ta omvägar istället för att hoppa i direkt genom att hålla i halsbandet. Vi har kört apportering i vass kortare avstånd som har gått bra så nu ska vi försöka att öka avstånden.

Lydnaden går bättre och bättre, fotgåendet börjar fall på plats för Mini och jag har börjat att vända henne om så att hon hamnar på rätt ställe. Hennes spanielfnatt har minskat rejält och hon "firar" inte längre efter att jag har sagt att hon har varit duktig. Nu är det bara att köra vidare.

Hon tar det lungt inne och är full ös ute. Mini är definitionen på full ös, medvetslös. Hon däckar fullkomligt när vi kommer hem. Vi har fått ta tidiga morgon/kvällspromenader eftersom hon är en sån springidiot :) Det vi bortfarande jobbar på nu är långa linjetag, och det är bara att nötenötanöta.

Lite roliga nyheter, min mamma har gått och skaffat sig en liten jaktlabbe! Hon gjorde det utan att säga något till mig först, dagen innan de skulle hämta den så sa de att de ska köpa en jaktlabbe. Snacka om att jag höll på att tuppa av. Jag antar att de vet att jag är en liten besservisser när det gäller hundar och linjer och hade nördat in mig i det där och de hade nog tyckt att jag hade varit jättejobbig :) Jaja, nu fick jag finna mig i det. Han heter Nelson och det är tänkt att min bror ska ha med honom på sina jakter i framtiden. Han är söt och gillar att bära men lite blyg, så det blir till att träna järnet på socialistring.

En till nyhet, jag har gått på A-figurantutbildningen och är numera A-figurant på mentalbeskrivning.

Här är en bild på mig som sociala gubben på vårt prov-MT.

Mini springer i vår trädgård (vårt nya hus). Springfia!

Vårt nya hus

Till mattes stora fasa (husses förtjusning) så älskar Mini att leta mördarsniglar i rabatten och sedan apportera i den till oss, hela och fina. Här är hon i full färd med att göra just detta.

Nelson, den nya familjemedlemmen hos min mamma, Simons nya jaktkamrat.

Nelson

Min plaskar i för att apportera

Mini måste apportera från stenblocket för att få tag på bollen, försöker hon att ta omvägar så blir hon infångad. Så här lär hon sig att hoppa rakt i. HAr fungerat ganska fint faktiskt.

Ändrade planer

2009-06-16T21:48:00.002+02:00

Jag har gått och blivit sjuk :( så jag det har blivit lite ändrade planer för oss. Jag är hos mina svärföräldrar nu som tar hand om mig lite (så snäll!) medan Joni jobbar.

Jag har inte tillgång till kameran här så jag kan inte lägga upp bilder från Norgeresan.

Joni har sagt att han ska skriva allt om Eva Bodfältkursen så fort han får tid :)

Idag har jag tagit det lungt, jag tog en långpromenad med båda hundarna och sedan var det till att vila. Hoppas att det blir bättre snart.

Kurs i Norge

2009-06-06T14:00:00.008+02:00

Nu är jag tillbaka i GBG igen efter 1.5 vecka lång uppdrag i Stockholm. Förra helgen så var jag och Mini i Norge och tränade för Thomas Stokke. Det var superkul och lite oväntat faktiskt. Vi fick frågan på onsdagen om vi ville gå kursen över helgen vilket jag bara var tvungen att tacka ja till, så vi fick beställa biljetter i sista stund och vi fick tag i buss och tågbiljett till riktigt bra pris faktiskt. Sedan bar det av till Norge på fredag natt klockan 03:00 (pust). Kursen var på två dagar och det var endast 4 kursdeltagare vilket gav mycket extra tid till frågor mm. Det var 2 soliga och härliga dagar och man fick mycket fin kontakt med alla deltagare :) Mycket bra kurs

Vi gick igenom mycket på kursen men jag skriver om det allra viktigaste sakerna som vi gick igenom.

Fotgående: Börja att träna med hunden när du backar och hunden går emot dig, hunden ska ha rätt attityd och vara uppmärksam, träna detta med störningar och många repetitioner. När hunden har rätt följsamhet så börjar du att gå fram istället, då kommer hunden att hamna framlänges i fotposition bredvid dig. Detta har jag tränat innan med Mini men hon blir så flamsig efter ett tag. Jag fick tipset att om hån börjar nosa på marken så ta henne i halsbandet och led henne bort ifrån dofterna. Alltså dra inte inte tillbaka henne i kopplet. Detta fungerade super på Mini och idag så körde jag detta metod alltså fot när vi var på väg mot ett par fåglar som satt på marken med bra resultat. Mini tittade på mig och var uppmärksam :)

Självbehärskning: Detta har jag använt mycket på Mini de senaste månaden, hon ska lära sig att behärska sig själv. Hur ska en hund kunna behärska sig när alla goda dofter och vilt dyker upp ute på jakt om man inte har lärt dem grunderna till självbehärskning. Så först börjar man med små små störningar. Det hela går ut på att om hunden lär sig att behärska sig så får den det den vill ha. Som ett exempel, man kastar en boll och hunden ska kunna kallas in över/bredvid bollen för att få apportera in den. Försöker hunden ta bollen så står någon där och hindrar henne (t.ex. genom att ta bollen först). Man slänger det godaste godbiten på marken och hunden ska kunna kallas in över den utan att nosa eller ta godis. Ja detta är ju bara grundläggande självbehärskningsträning. När hunden klarar en svår störning så går man vidare till nästa svåra störning. Det svåraste kanske är att springa förbi en kanin. Men jag tror på att börja enkelt, ju fler gånger man gör detta desto mer kommer hunden att utveckla sin bromsknapp. Många lyckade repetitioner leder till ökar bromsknappen. Det man ska komma ihåg är att hunden gör det som lönar sig, så därför ska man se till att det inte lönar sig för hunden att göra fel. Därför är det bra att göra det enkelt till att börja med för att sedan öka på svårighetsgraden. Går man på det svåraste först så kanske hunden inte har utvecklat tänkandet att "behärskar jag mig så lönar det sig".

Lek: Hunden ska kunna leka med dig trots att det finns störningar runt om. Om jag har bestämt mig för att leka med Mini så ska hon göra det trots att det finns goda dofter på marken eller en fågel sittandes längre bort. Med denna metod så ökar man hundens självbehärskning och man ökar även värdet på leken. Lek med mig så får du lov att nosa en kort stund på marken. Leken är även ett mycket bra tillfälle att öka samspelet mellan förare och hund. Samma med godis, en hund ska kunna ta en godbit från mig även om det finns andra frestelser runtom. Detta tränar man på samma sätt, tar du godiset så får du nosa annars så får du det inte. På så sätt ökar värdet på belöningen (om man nu ska träna lydnad och det precis har sprungit en hare på appellplan).

Jag gillar att träna för olika instruktörer med olika sätt att träna hund, på så sätt kan man plocka russinen ur kakan och skapa egna metoder som man själv tycker är bra och som passar min hund. Själv blandar jag mellan de olika metoderna från de olika instruktörernas jag har tränat för och på så sätt har jag fått de rätta verktygen. Det har gett jättebra resultat med Mini. :) Alla har varit fantasktiska och jag har lärt mig så mycket!

Fortsättning följer imorgon...

Tågstationen i Oslo

Mini kutar av sig efter en lång natts resa (Son, på appellplan)

Söt Aussievalp på kursen (Fler bilder imorgon)

Mycket på G

2009-05-27T23:19:00.005+02:00

Imorgon bär det av till Stockholm igen för mig på jobbuppdrag. På lördag så är det apporteringkurs med Eva Bodfält som Joni ska gå på och jag ska till Norge (YAY) och gå på grundkurs i tävling (allt man ska kunna för att börja tävla) med Mini. Det ska bli väldigt spännande men det kommer att bli en intensiv helg. Jag och Mini ska åka upp med ett bussbolag som kräver att man antingen har en bur som passar i sätet eller har hunden i en väska. Ner sprang vi till källaren och hittade en väska stor nog att få plats Mini i. Hon ser dock måttligt road ut i väskan, jaja, hon ska ju få ha kul i Norge :)

Både jag och Joni kommer att skriva parallellt om våra kurser, det är så bra att ha en hundintresserad pojkvän (även om han inte är en riktigt lika hundnörd som jag är =)

I vår lägenhet är det som en bastu nu. Här har vi Mini med en blöt handuk runt sig efter sina maratonkutningar efter de långa linjetagen ute, det ska bli så skönt att flytta, det är bara 1 månad kvar :)

Mini i full fart!

2009-05-25T19:40:00.002+02:00

Husse här som gör ett inlägg i farten, vill bara visa hur snabbt vårt lilla troll kan vara:

Picknick

2009-05-24T16:56:00.001+02:00

Idag var vi ut epå en picknick i norra långvattnet.

Det har varit en trevlig och lugn söndag, lite söndagsångest kröp sig på vid 12 tiden så jag var bara tvungen att ta mig ut. Det botade all söndagsångest och man fick livslust igen. Det är verkligen att rekommendera :)

De senaste veckorna så har Mini blivit mycket bra på att gå lös. Igår kväll gick vi lös tillsammans runt hela kvarteret, det hade vi inte kunnat göra får någon månad sedan. Dessutom sitter hennes stoppsignal mycket bättre. Jag har kört stoppsignalen med många många repetitioner med bollar och godis. Allt går så mycket lättare när man använder deras enorma jaktlust till sin fördel. Man bara flyter med. Får dem att göra som man vill innan de de får jaga. Jakten är ju den största belöningen för dessa små krabater så varför inte utnyttja det :)
Så med många repetitioner så ska det till slut sitta bra. Jag kör stoppsignalen på allt, vill hon fram till en fläck så är det stoppsignal först, de första repetitionerna så hade jag kopplet på men när hon väl har lärt sig självkontroll så åkte kopplet av. :) Ni borde se henne, jag har fått en helt ny hund :)

När vi är ute så be jag hanne att klättra i träd ibland. Bra muskelbyggare och hon tycker det är så roligt så det är en bra relationsbyggare också :)

Vattenprovet

2009-05-11T21:57:00.005+02:00

Igår var vi nere i Skåne på vattenprov. Klockan 04:30 bar det av ner. Vattenprovet skulle hållas i Bromölla och vi skulle träffas vid Ica maxi i stan. Efter en snabb samling bar det av till en sjö.

Vi fick gå en liten bit innan vi kom fram till sjön, det var jättevackert och fint. Mini gick jättefint (det finns alltid plats för förbättring dock ;)) i koppel och var lugn och fin :)

Det var jag, Carolina med Minis bror Max och Sussie med den underbart charmiga springern Pim, alla från Caper Cailes. Alla andra hade cockers. Pim satte enkelt vatten, lätt som en plätt. När det var min tur så började jag känna tävlingsnerverna, jag tryckte snabbt tillbaka dem, det får man lära sig när man har en signalkänslig hund. Vi ställde oss, skottet gick och fågeln kastades. Mini satt stadigt och markerade fint. Hon simmade ut och hämtade fågeln. JIPPI!!! Kunde inte tro det, nu har vi vår första officiella resultat. Nu är vi på gång! Nu är vi ett team :)

Max hade redan klarat enkelt vatten så han fick titta på oss andra nybörjare :)

Vattenprovet gick dock inte så bra för Mini, hon vågade inte simma så långt ut som jag ville första gången och andra gången när jag skickade henne på ett linjetag så simmade hon längre och var nästan vid vassen men vände så jag avbröt. Vi får ta och träna mer helt enkelt :)

Pim och Sussies vattenprov var en riktig upplevelse. Pim markerade fågeln fint och simmade fint ut till vassen. Sedan började han söka men hittade ingenting så han gick till vasskanten och tittade på matte och frågade "vad gör jag nu rå"? Susanne var lugn och sickade in honom igen. Joni och jag höll andan och så kom han ut till vasskanten en andra gång, och fråga igen (lilla gubben!). Sussiee skickade honom igen. Jag och joni tänkte *pipan, pipan* hela tiden. Efter en stund började susanne använda närsöksignalen och Pim hoppade ut med fågeln ner i vattnet. WOW!!

Han simmade tillbaka till sin matte och lämnade fint av fågeln. Sussie ni var superduktiga! Sussie och Pim var de enda som klarade vattenprovet i helgen. Bra jobbat!

Här är lite bilder:
Vattenprovet

Min lille rymmare

2009-05-08T18:04:00.002+02:00

Mini är lite för smart för mitt eget bästa ;)

Jag brukar ha hundarna i sovrummet när vi äter, där avgränsar vi dem med kompostgaller. Sovrummet gränsar till köket och från köket kan man komma in i vardagsrummet. Mini är så duktig på att tyst och snyggt rymma från kompostgallret. Men hon är inte dum, hon smyger ut från kompostgallret och sedan så smyger hon ut till köket så att vi inte hör henne, sååå tyst. Sedan är hon i köket och tassar. Hon vet att kommer hon ut till vardagsrummet och vi ser henne så åker hon in igen :) Ibland så går vi ut till köket för att hämta något och hon ligger där tyst och snällt. Värre ögontjänare finns inte, hehe :)

Nu har vi kommit igång ordentligt!

2009-05-07T20:37:00.008+02:00

Efter att ha haft en galenpanna till hund har jag fått en ostressad galenpanna :) Nu klarar hon av att tränas med ordentligt så nu finns det mycket att skriva här. Jag ska försöka att skriva lite varje dag. Jag tror att hon har lugnat ner sig dels på grund av sin ålder och dels på grund av en väldigt effektiv träning som jag har hållt på med nu i 3 månader som jag fick lära mig av en kompis. Alltså att forma hennes lugn. Som jag skrev i mitt förra inlägget om. Hon har fått lära sig att passivitet leder till aktivitet ibland, inte alltid. Så då lönar det sig för henne att vara passiv för kanske kanske får jag jobba då. Det fungerar! :)

Nu ligger målet helt och klart på att träna stoppsignalen. Jag har kollat runt på många filmer från spanieltränare i England, jag tror att anledningen till att de lyckas så bra med sin träning är att de har befäst stoppsignalen till den grad att de kan ha kontroll på hundarna i alla situationer (rätta mig om jag har fel någon). Detta leder ju till att hundarna inte självbelönar sig och det leder till att förarna kan kontrollera hundarnas belöning. Det är nästan som en osynlig koppel :)

Minis stoppsignal har väl varit 90% och jag vill kunna kontrollera henne även vid viltrika situationer med den. Men först måste jag kunna hantera henne och få en felfri stoppsignal vid andra störningar, som flygande löv, flygande bin, bollar. Sedan så kommer vi att gå vidare till fåglar, ja alla situationer där hon vill till någonting som är roligt. Som exempel idag så gick jag löst med henne och jag såg att hon fick doft på någonting i en buske. Jag blåste stoppsignalen och hon satte sig fint. Så jag gick fram till henne och belönade henne med att hon fick gå in i busken, hon gick in och kom ut snällt och snabbt. Visst stannar hon för de flesta döda saker men jag vill att hon ska ha ett snyggt och snabbt stannade, detta har vi dock arbetat med mycket. Jag har börjat se blåsiga väder som någonting positivt för då får man träna på löv :)

Jag har ju länge varit intresserad av att börja träna och tävla bruks. Jag har hittat två raser som jag är intresserad av, nämligen Tervueren och Kelpie. Förra veckan så var jag med Chatrine hos en Tervuppfödare som hon känner. Vilka hundar! Jag blev stormkär direkt. Superseriös och go uppfödare också. Jag hittade snabbt min favoritvalp, en liten hane som satt vid min sida hela tiden och var supersocial, lekfull och kampade med mina fingrar :) Men det blir ingen valp nu, ska stå i kö ett år om jag får, Mini får växa till sig lite och jag vill kunna jaga över henne i alla fall. Men nästa år så blir det nog en liten tervvalp här :)

Min lugna hund :)

2009-05-03T10:54:00.002+02:00

Det varkar som att vår träning har gett resultat till slut. Mini har blivit mycket lugnare de senaste veckorna. Det är så skönt. Just nu ligger hon i solen och sover. Jag har även tagit vid träningen mer. Hon flåsar foerfarande vid träning, men hon är inte stressad. Jag har nog lärt mig att se skillnad på det. Hon är mindre lyhörd och slarvig vid arbete när hon är stressad.

En träning som har varit mycket effektiv har varit passivitetsträning med aktivitet som belöning. Mini måste vara fullkommligt passiv för att få börja arbeta. I början så hade jag bara kravet att hon skulle vara lugn men just nu så har jag högre krav än så. Hom måste ligga ner på marken med huvudet liggandes mellan tassarna och svansen stilla. Hon får inte visa den minsta tecken på aktivitet. I början fick jag vänta ut henne men nu så lägger hon sig med en gång när vi står stilla, hon viker ut benen och går in i en halvslumrandes tillstånd :)

Jag är också noga med att inte belöna henne med den aktivitet som hon förväntar sig att bli belönad med, detta är stressande. Just nu i vår antistressträning så belönar jag t.ex. stadga på boll med att hon får fortsätta att söka. Hon får inte hämta bollen. Eller så kan jag belöna stadga på fågel med en markering och apportering av en boll. Detta har gett mycket bra resultat på hennes stress. Hon har slutat förvänta sig saker. Förväntar hon sig att vi ska börja söka så låter jag bli att söka med henne samma sak med apporteringen. Hon får aldrig göra det hon förväntar sig. Jag har smått kunnat gå lös med henne också. Håll tummarna att det ska fortsätta så här :)

Just nu är vi i Mantorp hos Jonis bror, närjag är tillbaka om några timmar så ska jag lägga up massor av bilder :)

Mini simmar

2009-04-26T19:25:00.003+02:00

Igår var jag ute vid sjön för att träna Mini på att vattenapportera. Som vanligt så simmade hon ut 5 meter men fick "cold feet" och kom tillbaka. Maika är simgalen bara hon kommer i vattnet. Så jag kampade med henne lite och kastade kamptrasan i vattnet. Maika hoppade i och simmade. Ni skulle ha sett Mini. Innan så har vi inte haft en visehund för Mini eftersom Maika alltid har varit borta hos någon. Nu blev det fart på Mini. Jag kastade en boll ut i vattnet och Mini kastade sig ut och hämtade den. Andra gången så testade vi att kasta längre bort. Så Joni kastade bollen 30 meter ut i vattnet. Mini kastade sig ut igen i ett stort magplask och började simma. Halvvägs till bollen vände hon sig om och tittade på mig. Jag sickade henne igen med ett UT. Hon började åter simma mot bollen (gulleplutt!). Det är så himla häftigt hur mycket hon generaliserar. Jag har lärt henne det kommandot på land. Att hon lär sig att hon ska springa ut i en rak linje med min hand upp (12 i klockan)på land och förstår att hon ska göra samma när hon simmar i vatten är häftigt. jaktspaniels är jättesmarta både på gott och ont. :) Hon kan t.ex lära sig de mest komplicerade kedjor för att hon ska få som hon vill, så det gärller att ligge ett steg före.
Så hon simmade 30 meter och hämtade bollen. Mycket fin simteknik hade hon också :)

Nu är jag tillbaka

2009-04-19T18:25:00.008+02:00

Efter en vecka i Stockholm med massor av jobb och en vecka semester så är jag tillbaka. Var så klantig att jag glömde datorn här nere i GBG så det blev inget skrivande från hotellet.

Kennelträffen i Skåne var helt fantastisk. Men efter 3 dagars intensiv träning så kände man sig lite mör, men även väldigt glad. Mini visade sin bästa sida och jag var så stolt över henne!

Fältarbetet och apporteringen satte hon som ett smäck. Nu ska vi bara kämpa på och göra det ännu bättre. Nu så Mini jag fältarbetet utan någon hjälp från mig. Mini fixade även parsläppen alldeles utmärkt. Om någon hade sagt till mig att Mini skulle bli släppt på ett parsläpp för 6 månader sen så hade jag inte trott det, men hon fixade det!

Alla på kennelträffen var fantastiska bra tränare, och vika hundar de hade. Det var verkligen en fröjd att se alla arbeta med sina hundar. Kämpa på allihopa så ses i på jaktproven till hösten. Det ska bli så kul att se hur det går.

Nu tränar vi hårt på att fixa vattenprovet innan sommaren. Hon är lite tveksam att gå ner i vattnet. Förra gången hon var i så fick hon vattensvans, men vi kämpar på. Nu ska vi iväg till delsjön och se om vi kan fixat ideg :)

Mini simmar

Diesel ska göra sin fuktionsbeskrivning på fredag, här är vi ute på vattenträning.

Maika simmar

Kennelträff i Skåne

2009-04-07T11:01:00.009+02:00

Eftersom Shadi är i Stockholm och jobbar den här veckan, får jag göra premiär här i bloggen för att berätta lite kort om Skåneresan i helgen.

Vi åkte på fredag eftermiddag för att träffas i Tomelilla och åka till träningsmarkerna. Där blev det två intensiva dagar med hundförare och hundar från Sundsvall, Stockholm, Göteborg och Skåne, ett riktigt härligt gäng.

Shadi får berätta mer om vad som tränades och gjordes, det kan nog skrivas en halv roman om allt som hände. Jag fotograferade hela helgen, och här kommer ett smakprov av det:

http://picasaweb.google.se/finnen/KenneltraffISkane?authkey=Gv1sRgCJfsi6yTn-fCRw#

Det finns många fler bilder, jag ska bara hinna med att gå igenom allihop. Det kommer alltså att dyka upp mer bilder inom kort. Alla ni som var där har fritt fram att använda bilderna precis hur ni vill.

Igår låg Mini och sov hela dagen och verkade ganska nöjd och glad med en helgs väl genomfört arbete, men idag är det fart på henne igen ;-)

Stort tack till alla som var med på kennelträffen och bidrog till att det var så kul, särskilt tack till Carin och Isac!

Ny kamera

2009-04-02T19:31:00.006+02:00

Vi har skaffat oss en ny kamera. En Nikon D40, så hädanefter blir det massor av roliga bilder här :)

Har tagit några nybörjarbilder på Mini, visst är hon söt :)

Nu satt den!

2009-03-26T20:43:00.002+01:00

I morse när vi var ute och tränade så fick Mini göra en blindapport på 20 meter. Jag skickade ut henne och när hon nästan var framme så började jag vissla närsökssignalen. Hon kopplade på nosen med en gång och började söka. Först gick hon in i en liten buske som var ungefär 2 meter från dummyn men sakta men säker började hon få nos på dummyn. Hon hittade den och lämnade in den fint! Vilket klimax! Mini fick som belöning springa på en liten lätt apport som jag la bakom mig (Carins tips, mycket bra!).

Eftersom jag har tränat så mycket i buskage med Mini så tror hon att alla dummyn ligger där, därför sprang hon in i busken först så nu blir det till att träna i olika sorters terräng. Mini fick även cykla med husse i sakta travtakt i 1 timma så imorgon ska hon få en vilodag.

Valpar!

2009-03-25T18:37:00.003+01:00

En blogg alla måste besöka är Caper Cailies valpblogg! Där finns bilder på valpar i alla åldrar. Gick igenom den idag och blev helt varm i hela kroppen. Vad är det som gör en så glad att se dessa små pups? Besök bloggen och njut!

http://pups.capecailies.com/#home

Besök även Carin och Isacs bloggar. Jag får många trevliga och intressant lässtunder. Där får jag läsa om det som är roligast i världen nämligen jakt och hundar :)

http://capecailies.blogspot.com/
http://isacsjaktblogg.blogspot.com/

Mini ligger helt avslagen här hemma. I morse hade vi en ordentlig träningsrunda med både närsök, apportering och fältarbete. Vid ett tillfälle sökte vi nära en törnbuske. Mini fick vittring och sprang in dit för att söka. Hon var fortfarande bara 3 meter ifrån mig och jag tyckte att hon jobbade fint och la inte ens märke till att de var en törnbuske. Ut komme Mini med blod forsandes ur nosen. Hon ser allmänt nöjd ut och jobbar vidare. Jäkla galning! Jaja, matte får vara mer försiktig med var hon går i framtiden vid fältarbetet, vill ju inte ha en söndertrasad hund.

Morgonträning

2009-03-24T21:30:00.002+01:00

Idag var jag och Mini ute på morgonen och tränade. Vad underbart vädret var och man hörde fågelkvitter överallt. Mysigt att börja dagen med träning.

Mini skötte sig superbra och vi tränade även på fina avlämningar. Vi har fortfarande lite problem med de dolda apporterna men vi tränar på. Vi körde metoden där man droppar apporter längst en linje och skickar ut hunden som jag skrev i mitt tidigare inlägg. Hon fixar det inte än helt 100%, men det är på gång.

Känner att ju mer vi tränar ihop desto mer får jag hennes kontakt, som att hon tycker att jag är roligast i världen. Jag ska försöka att ta in träning under våra promenader. Gå en bit och kanske köra ett linjetag. Jag måste bara lära mig att lita på henne. Jag kan lita på att hon inte hittar på hyss, går jag ut med den inställningen så kommer hon inte att göra det heller. Hon kan läsa mig så bra, och tror jag inte på oss så förstår hon det med en gång. Konstiga varelser de små jaktspringrarna. Maika som är en utställningsspringer är lite blåst när det gäller sånt, hon är inte alls signalkänslig men Mini kan läsa min minsta signal.

Jag satsar också på att få henne trött fysiskt, så idag så fick hon sig en cykelrunda i travtakt. Nu är hon helt slutkörd.

Långa linjetag och närsök

2009-03-21T21:16:00.003+01:00

Idag så var vi nere i Skåne igen för mer träning. Mini har blivit väldigt duktig och kunde gå fot med mig löst under hela dagen.

Vid ett par tillfällen innan och precis efter vi hade arbetat så fick hon sig ett ryck och kutade runt mig som en tok, men vi fick stopp på henne och jag ska arbeta på att stoppa henne.

Långa linjetag:

Problemet med Spaniel är att de tar till nosen väldigt tidig så det kan ibland vara svårt att få ut den på riktigt långa linjer. Vi testade några gånger att få ut våra hundar på 100 meter, men detta gick inte så bra så vi testade med en apportkastare. Skickade iväg en apport med apportkastaren och jag skickade iväg Mini i en linje som om det vore ett linjetag. Då kutade hon och medan hon kutade så förstärkte jag det med att säga UT var 10:e meter. Hon fixade det bra och när hon nästan var framme så blåste jag närsökssignalen (som är pip piiiiiip för mig :)), hon hittade den och kom in fint. Hon fick göra 3 liknande linjetag och sedan så gick vi vidare till nästa övning som också var linjetag på långa avstånd. Denna metod använder man bara några få gånger i hundens liv. Det kan bygga upp mycket stress hos hunden att använda en apportkastare på detta sätt.

Man ska gå med hunden längst en linje, t.ex gränsen mellan två åkerplättar. Man lägger apporter längst med vägen medan man går med hunden. När man har gått 100 meter så kör man linjetag, hunden hämtar den första och man skickar på den andra som ligger längre bort. Hela tiden förstärker man med rösten att hunden ska längre ut, genom att säga UT. Om hunden inte lyckas att hitta eller om man ser att hunden inte klarar av uppgiften så kallar man in, ställer hunden, går fram till apporten och lyfter den och släpper den. Sedan gör man om uppgiften. Man ska aldrig låta hunden ta alla apporter, de två sista apporterna ska man spara. På slutet så sätter man hunden och hämtar de sista apporterna själv, detta bli en extra stadgeträning.

Närsök:

Vi tränade även närsök idag, det var väldigt kul och jag märkte att Mini ibland inte förstod vad hon skulle göra. Men med träning så fixade hon det bra. Vi grävde ner dummys och tennisbollar bland löv under några buskar. Jag började med att stå nära busken och blåste närsökssignal och hon fick söka dummy och tennisboll. Jag växlade mellan att berömma och blåsa signalen. Hon var duktig. Andra steget var att skicka Mini ut på en linje till busken, när hon var där så blåste jag närsökssignal och berömde även med uppmuntrande röst när hon sökte vid busken.

Apportering över staket:

Sista övningen som vi gjorde var apportering över ett högt staket. Staketet var c.a. 110 cm högt. Vi började med att stå på andra sidan och kalla in hundarna. Mini var lite skeptisk föst men hoppade över men slog i bakbenen. Andra övningen var att ta en markering över hindret. Detta skötte Mini som en ängel. Hon hoppade vant över, hämtade och hoppade tillbaka :) Då blev matte stolt :)

Nu har vi massor att öva på fram till nästa träning och vi har även till uppgift att träna avlämningar. Mini ligger trött och nöjd i sin bur och sover, imorgon ska den hårda träningen börja :)

Attityd

2009-03-16T22:31:00.002+01:00

I helgen var jag på instruktörsutbildning på HIK med Eva Bodfält. Det var så bra! Man lär sig massor av nya saker varje gång. Det viktigaste av allt var nog attityd. Vilken attityd har hunden och vilken attityd vill du ha på din hund. Jag har inte tänkt på det sättet innan. Vid vilka tillfällen låter jag Mini börja jobba? När klappar jag henne eller ger hennes mat? Jag har inte ens tänkt på vilken sinnesstämning hon är i när hon gör dessa saker.

Har man en mycket försiktig hund så kanske man inte ska låta hunden börja jobba när svansen är rakt ner och hunden ser loj ut, då kanske man ska vänta ut lite svansviftning innan man ger den sin ett arbete eller kanske mat. Hunden måste ha rätt attityd inför sina arbetsuppgifter. Hunden ska be om att få jobba. Hunden ska tänka:

Kom igen nu matte varför står du där och slöar?!

En hund som är lite het som Mini ska ha en lugn attityd inför träning/mat och belöning över huvud taget. Man ska vänta med att ge hunden en arbetsuppgiften/maten till att svansen står helt stilla och öronen sjunkit ner. Hunden ska få sin belöning (arbetet/maten) när den är lugn. Hunden ska be om lov för att börja jobba, hunden ska tänka:

Matte, tror du att vi kan börja jobba snart?

Jag väntar ut Mini. När hon ligger ner som en säck potatis så får hon en klapp på huvudet, när hon sitter ner och inte gör något utan bara tittar ut i luften, då får hon börja jobba. Samma sak med maten, hon får inte sin mat förrän hon sitter ner lungt och har hängande ögon och ser ut som att hon håller på att hamna i koma. Jag har undermedvetet jobbat lite så innan men nu ska jag vara konsekvent som tusan och se vart det leder. Bara dessa två dagar av konsekvent träning har gett ganska bra resultat.

Håll dig nära

2009-03-07T12:06:00.000+01:00

I helgen är vi i Lilla Edet hos Jonis föräldrar. När ska detta slask försvinna, börjar bli riktigt trött på det! Vi började dagen med en lång promenad med Cathrine och vovvarna, Svea fick stanna hemma i helgen men frallan pepsi var med och vad stor hon har blivit.

Sedan så tränade jag Mini i håll dig nära övningar. Har missat att göra det på senaste tiden då fokus har legat på jakten men jag känner att kontaktträningen när hon är lös är minst lika viktig som jakten. Jag måste kunna hantera en vardag med henne också. Vi tränade att hon var lös när jag stod stilla, när hon kom fram till mig frivilligt eller när jag ropade så blev matte rolig men när hon blev stressad och var för långt bort så fick Mini sitta ner och vila i 5 minuter. Detta tog hon till sig ganska snabbt och i slutet på träningen så var hon lyhörd och höll sig nära. Mer fokus på valp och unghundsträning nu men jag ska fortfarande träna jakt så det ryker om det :)

Hemläxa

2009-02-28T18:37:00.002+01:00

Förra gången vi var nere på kurs i Skåne så fick jag och Mini en hemläxa. Vi skulle träna in våra ingångar för att hon skulle få en bra utgångsposition inför apporteringen. Jag har ju så ont i foten nu så vi tränar bara lugna träningar så utgångspositionsträning är det vi har sysslat med de senaste dagarna. När vi sysslade med det så var det lite kul att gå vidare och träna lydnad, jag har ju tänkt att starta henne på lydnadstävlingar och jag har märkt att det är en ganska lugn träningsmetod och bra för Mini som är lite het eftersom hon får aktiver hjärnan mer och kroppen mindre.

Vi tränar ingångar med fingertarget, att shejpa in ingångarna med henne skulle bli rena katastrofen och hon skulle bara bli stressad av det. Jag börjar med att lära henne att hon ska hålla fast sin nos vid mitt vänstra pekfinger. När hon har lärt sig det så ställer jag mig i utgångsposition och håller ner vänstra pekfinger. Hon sätter sin nos på fingret och självklart så står hon inte stilla (det är ju Mini) utan rör sig runt mitt finger, till slut så hamnar hon i utgångsställning och hon får beröm och belöning. Efter ett par gånger så förstår hon att hon ska snurra runt till utgångsposition för att få sin belöning. När hon kan detta så drar jag ner på belöningen och tar bort fingret allt eftersom till att hon kan det fullt ut. På så sätt får hon ingångar nära mig och hon hamnar dit min kropp pekar. Hon är i stadiet nu att vid signal av mitt pekfinger så springer hon i utgångsposition. Om man vill använda en annan metod så kan man istället för ett finger ha en godis i en knuten hand och lära hunden att först gå till den knutna handen så öppnas den, nästa steg bli att gå till den knutna handen vrida sig till utgångsposition genom att vänta ut hunden och sedan öppnas handen. Att ha en godbit i handen ökar på intensiteten på Mini har jag märkt (vilket jag inte vill ha på henne). Vi har tränat stanna, platsliggning och lydnadsfoten också, hon är jätteduktig :)

Till de som vill kan man också använda "klossen" vilket jag har använt på Maika, denna metod är jättebra eftersom man får väldigt snygga ingångar men jag använder inte detta på Mini eftersom hon skulle stressa ihjäl sig.

Man ska börja med att träna hunden att ha tassarna på en kloss och sedan shejpa in att den står still med framdelen och snurrar med bakdelen åt höger när man flyttar sig åt höger. Bra bakdelskontroll och vänstersvängar får man på sin hund med denna metod :)

Habituering

2009-02-26T20:36:00.002+01:00

Habituering innebär att man vänjer av hunden någonting genom att upprepa det tillräckligt många gånger. Med Mini så försöker jag att avvänja henne vid vilt och rörande föremål genom att utsätta henne för det så mycket som möjligt. Det viktigaste är att hunden ska utsättas bara så pass mycket för störningen att den inte blir stressad. Känner man att ens hund går upp i stress av att se en fågel som exempel, så ställer man sig i ett sådant avstånd från fågeln så att hunden kan hantera det på ett bra sätt och sedan efterhand minska avsåndet. Det jag gör med Mini är att ett par gånger i veckan gå till ett fågelrikt område och bara sitter där och är passiv med henne, det viktiga är att hon är kopplad och lugn. Efter ett tag så kommer hon att associera viltet med något dödstråkigt, det händer ju aldrig något när man ser en fågel. Jag ser mer och mer hur Mini blir mer ointresserad av vilda djur som rör sig. Vi sitter oftast i medvind så att viltdoften fortfarande ska vara intressant för henne. Sist så satt jag, Joni, Mini och Maika i slottsskogen bland änderna och fikade och hade det mysigt, Mini tittade på änderna någon gång men tittade tillbaka på mig, mackorna i min hand var ju så mycket roligare än de tråkiga änderna :)

Samma sak gör vi med bollar och andra föremål som rör sig. Hon får sitta ner ute medan jag och Joni kastar en boll eller en trasa och hon får inte röra sig. Sist vi gjorde detta så la hon sig ner och nästan somnade från att första gången nästan krypit ur skinnet (för ett par månader sen) men då gick vi tillbaka i träningen och minskade störningen.

Ont i foten

2009-02-22T10:11:00.003+01:00

Har har blivit helt oförmögen att träna och gå ut med hundarna. Vi är hos Jonis bror nära Linköping nu och det är mycket snö här och mycket halt.
Igår när jag var ute med Mini på vår träningsrunda så halkade jag. Jag hörde hur något lät från min fot och jag ramlade. AJJJ! Jag låg och kved i 5 minuter medan det var helt svart för ögonen. Mini blev rädd slickade mig i ansiktet. Det gjorde så ont att jag satt och storlipade (pinsamt). Det konstiga var att trots att jag var mitt inne i ett villaområde så var det ingen som kom fram. Jag hade inte med mig mobilen heller så storlipandes så hoppade jag på ett ben fram till huset och ropade på Joni. Mini var så lydig och duktig, nästan bättre än vad hon brukar vara. Jorma min svärfar kom ut och hjälpte mig in och sedan bar det av till lasarettet för röntgen. Det var inget brutet med det var något med ledbanden i fötterna och jag behövde bara linda om foten. Eftersom jag inte kan gå på foten så fick jag låna kryckor. Så nu sitter jag här och längtar ut, Joni och Cathrine (min svägerska) har tagit hand om vovvarna bra och de får sitt och mycket mer. Mini får åka ut på cykelrundor med Cathrine. Men det känns så konstigt att bara sitta hemma och vila. Jag har inte varit så här passiv under en helg sen jag köpte Maika. Det kanske är bra för mig att få stressa av för en gångs skull men det känns konstigt.

Vad härligt

2009-02-20T19:04:00.003+01:00

Idag var jag ute med BÅDA hundarna i 2 timmar. Jag har märkt att det är mycket roligare att ha med dem båda :)

Vi gick till en skogsdunge och jag och Mini tränade lite sök, jag använda händerna så lite som möjligt. Som startsignal för söker har jag min hand nere vid marken och vid signalen "Mini" så sätter Mini igång. Jag startar bara söket när hon tittar på mig. Efter 6-7 vändningar så blåser jag stoppsignal. Det har inte blivit så mycket apporteringsträning den här veckan men det ska sättas igån imorgon. Då ska vi till Linköping och hälsa på Jonis bror och hans familj, där finns det många ostörda marker att träna på.

Efter söket så blev det passivitetsträning, vilket gick lite si och så men det går framåt.

Nästa steg som vi ska satsa på med Mini är habitueringen för djur och rörande föremål. Berättar om det vid ett senare tillfälle, men målet är att Mini ska bli helt ointresserad och avslappnad när hon ser rörliga föremål och djur.

Äntligen!

2009-02-19T17:52:00.002+01:00

Idag så gick jag och Joni till Slottsskogen för att promenera med hundarna och för att se om jag klarar av att gå med dem tillsammans. Hittills så har jag bara gått med Mini och Joni med Maika, eftersom Mini har varit ett sådant monster i koppel. Nu har jag tränat stenhårt med Mini att hålla sig bakom mig och Joni har tränat med Maika att hålla sig bakom. Vi gick en stund och Joni gav Maikas koppel till mig. I början gick de bra, båda var bakom mig. Sedan så började Maika dra sig mer och mer framåt (inte Mini som var problemet alltså!). Jag fick göra några korrigeringar med rösten och sedan så gick de bra båda två. OJ!

Mini går mycket finare när Maika är med, Maika håller sig långt bakom mig och Mini var någonstans framför Maika och bakom mig. Ett litet problem är att Maika vill gärna stanna på fläckar som hon hittar ute. Vi får arbeta på med det. Jag ska försöka att gå ut med dem samtidigt på de flesta promenader. Nu när Joni ska få sin egen hund (efter ett år) så måste koppelgåendet fungera för de två och det verkar som om vi är på rätt väg :)

Vi passade på att besöka Naturhistoriska Museet när vi ändå var där, har inte varit där sen jag var 10 år. Kul att gå runt i fågelavdelningen och se alla svenska fågelarter :)

Jakt och apporteringsträning i Skåne

2009-02-17T19:33:00.019+01:00

Söndag morgon klockan 05:30 så bar det av till Skåne igen för jaktträning. Vi träffades nära sjöbo där Carin och Isac har sina jaktmarker. Det var samma spanielgrupp som förra gången och det märktes att alla hade tränar ordentligt för alla var så duktiga. Vi hade även med en retrivergrupp idag. Vi satte igång med lite jaktlydnadsövningar för att därefter förflytta oss till en stor majsåker där det tränades markeringar. Mini hade blivit så duktig på att gå "spanielfot" och hon gick vid min sida eller bakom mig hela tiden. Även inkallningarna satt den här gången :)

Jag skippade markeringsträning för Mini, eftersom hon är så het. Markeringar kan stressa upp.

Spanielgruppen fick också ställa sin i ett led medan retrivrarna fick träna på att apportering mellan oss.

Efter det så var det tid för söket. Marken var helt snötäckt så långt ögat kunde nå, och vi gick hela tiden i 15 cm snö. Det var inte det ultimata förhållandet för att träna sök. Jag släppte på Mini och hon fick sig ett ryck och började springa som en tok, suck. Jag fångade in henne och Isac bad mig att ställa mig i en tät högt gräs och släppa henne där istället. Denna gång gick hon bra men jag var så nervös så jag höll nästan på att bryta benen i min iver. Isac tog över en stund och de gick så fint. Sedan var det min tur att ta över och Mini började söka helt underbart. Jag böjde mig ner och rotade ibland i det höga gräset vid varje vändning som jag gick med henne och Isac sa att ibland så kan jag uppmuntra henne när hon går fint (men inte allt för ofta).

Isac bad retrivrarna att göra sig redo för att börja apportera och så började allt mer och mer efterlikna en riktig jakt. Mini och jag sökte i täten med retrivrarna bakom oss, Isac sköt med startpistolen och kastade dummys, jag blåste stopp till Mini och en retriver skickades ut för att hämta dummyn. Allt sköttes fint och snyggt och hundarna kunde jobba 1 meter ifrån varandra utan att ens bry sig. Snacka om att jag hade gåshund, och fick nästan tårar i ögonen. Alla där jobbade i team för att utföra arbetet och förare och hund jobbade ihop i perfekt harmoni. Kan nämna att de flesta hundar var under 2 år varav tre var 10 månader. Isac bad mig att sluta visa med handen och börja gå rakt, Mini fortsatte jobba på efter vinden även om jag inte visade med händerna.
Det spelar ingen roll hur många jaktprov man har gått på man måste vara inne i det själv för att känna känslan :) Vilken kick!

Hela spanielgruppen fick köra söket och sedan bar det av för dirigeringsarbetet.

Dagens sökövning

1. Var lugn när du söker med hunden, gå åt sidan, visa med handen och byt riktning när hunden kommer fram. Prata lite lågt och uppmuntrande med hunden när den går fint. Stå rakt upp i ryggen när du vänder håll

2. Låt inte hunden gå för långt ifrån dig, 3 meter åt båda håll är lagom.

3. När du ser att ovanstående övningar fungerar så fortsätt med att gå i zik zack men visa inte med handen utan stå rakt upp.

4. Testa ovanstående övningar i olika miljöer, i högt gräs och svårare terräng.

5. Träna inte mer än 5 minuter.

Jag hade ju inte tränat appotering med Mini på tre månader så jag var lite nervös men det gick bra för henne. Hon hämtade fint och gick rakt, dock tyckte hon att det var lite svårt med dolda linjetag. Jag ska sammanfatta dagens dirigeringsövningar.

Dirigering

1. Tänk på vinden

Innan man skickar ut en hund så ska man tänka på hur det blåser, blåser det sidleds så ska man lägga på minnet att hunden kan avvika från linjen i vindens riktning, därför är det bra att skicka hunden några grader åt motsatt riktning.

2. Var pekar nosen och var tittar hunden

Även om hundens nos pekar rätt så kan hunden ha blicken åt ett annat håll och därför springa fel, var noga med var hunden tittar innan du skickar.

3. Börja med synliga apporter

Lägg ner apporten i början så att hunden kan se den, när hunden kan det så kan du öka kriterierna med apporter som hunden inte ser.

4. Hur står du vid utskickningen

Ditt sätt att stå när du skickar hunden kan vara avgörande hur hunden kommer att följa linjen. Använd hela din arm för att visa linjen för hunden. Ju mer armen sticket ut från hundens nos desto mindre sannolikhet kommer det att bli för att hunden avviker från linjen. Var övertydlig.

5. (För spaniels) Variera övningarna

Spaniels blir lätt uttråkade så därför är det viktigt att variera övningarna så mycket som möjligt, använd fantasin. Byt riktning, byt miljö, det behöver bara vara små ändringar för att de ska bli nöjda.

Avlämning

Jag har ju tränat handtarget med Mini vilket hon kan väldigt bra. Hon är bara lite för snabb för sitt eget bästa så hon springer in i min hand och dundrar förbi utan att fatta vad som händer. Isacs tips var att visa stopp med handen innan hon hunnit fram, på så sätt får jag en broms på henne. Detta fungerade jättebra på Mini.

Fina Max

Sökövning med en cocker

Mini söker

Max söker

Mini UT!

Spanielfolket är samlade i en klunga, tips från Isac och Carin: Gå iväg från hundarna så lugnar de oftast ner sig och tar bättre kontakt. Så har vi alla gjort här :)

Max är den enda hunden jag har träffat som kan somna gott i en snödriva :)

Träning i Skåne

2009-02-17T13:46:00.001+01:00

Sitter på jobbet nu och borde egentligen inte blogga, ville bara skriva att träningen i skåne i helgen var riktigt roligt! Joni tyckte detsamma och han drömmer nu om sin egna jaktspringer :)

Vi har tagit massor av bilder och jag har så mycket att skriva om det, ska bara komma hem så lägger jag upp allt och skriver allt vi gjorde :)

Viltspår med Maika och Ziggy

2009-02-14T18:36:00.003+01:00

Idag så körde vi viltspår med Maika och min kollegas hund Ziggy. Det var väldigt trevligt och Maika blir bättre och bättre för varje gång som går. Vi ska satsa på att få henne till SVCH. Sedan ska vi använda henne som eftersökshund på våra jakter. Dock så måste vi träna ordentligt till det, speciellt med några bloduppehåll. Ziggy, en dansk/svensk gårdshund, var också väldigt duktig och efter spåret så gick jag igenom grunderna i klickerträning, handtarget, inkallning och skvallerträning med husse och matte. Det var kul att se hur mycket Ziggy gillade det.

Idag så är Elsa i Linköping för att gå en kurs i etologi så vi har fyra hundar här hemma. Mini ligger tätt bredvid mig, hon är ovanligt lugn idag, vet inte vad det är med henne. Antingen är hon sjuk eller så kan jag bara slappna av och inse att våra träningar har gett resultat. Lite ovanligt att se att hon är den lugnaste hunden i lägenheten. Ludde däremot (en golden, som vanligtvis är en filbunke) är så het idag! Har aldrig sett honom så het. Det beror på hans kärlek till våra marsvin som vi har på golvet idag för att de ska få springa fritt. En jättebra störningsträning tänkte jag och har tränat honom lite i låtblimarsvins-övningar. Han är så söt :)

Imorgon gäller det, vi ska åter igen ner till Skåne för att träna med Carin och Isac, vi har tränat stenhårt och jag hoppas att det har gett lite resultat. Eller så är vi tillbaka på ruta ett och jag lär mig ännu mer denna gång :)

Trött Mini

2009-02-10T21:07:00.003+01:00

Det är helt otroligt att se hur lite jaktträning tar kål på Mini. Idag så var vi på brukshundsklubben och tränade sökövningar med Mini. Jag försöker att variera miljöerna så mycket som möjligt när vi tränar och i brist på viltrika marker här i GBG så fick det bli SBK här i kallebäck. Av någon konstig anledning så finns det rätt mycket viltdoft däromkring.

Söket började bra och hon jobbade på :)

Mitt i söket så blåste jag stoppsignal och när hon lyssnade och var lugn så fick hon fortsätta söka som belöning. Måste bara säga vilken skillnad det är på henne när vi tränar. Vilket fokus hon har. Det är helt underbart att se en hund syssla med det den har i sitt blod. Vi följde Carins specifikationer, 100 meter sök (5 minuter) och vila. Man ska sluta när det går som bäst. Sedan om hunden är redo så kan man köra 5 minuter igen. Jag kände dock att Mini var väldigt trött så hon fick stå över. Maika fick gå 3 sök efter apporter. De två första klarade hon bra men den sista var lite klurigare och i medvind vilket tog henne över 5 minuter att hitta. Hon var dock ihärdig och gav sig inte vilket gjorde mig och husse väldigt glada. Det lönar sig att träna koncentration och uthållighet med henne.

Väl hemma så tränade vi en massa stadgeövningar med Mini, vi kastade en boll mellan oss. Detta fungerade väl sådär i början, jag vill inte att hon rör en fena men på slutet så blev det bättre så det är bara att fortsätta. I söndags så tränade jag och Mini stadga på flygande löv, det var en bra träning för henne :)

Muskler

2009-02-05T17:06:00.007+01:00

Jag måste passa på att skryta lite om Minis muskler.

Herregud vilka lårmuskler hon har, har har ändå inte fystränat henne någonting, hon går med mig på långpromenader och eftersom hon är koppel jämt så får hon inte springa så mycket. Sedan jag började gå med henne enbart i koppel så har hennes ryggmuskler också börjar växa fram. jag passar på att massera henne hemma och stretchar henne när vi gått långa promenader.

Mini med matte ute på fältträning:

Mys!

Minis stora lår

Mini tränar på att ta det lungt

Sök

2009-02-02T22:43:00.003+01:00

Vi testade på söket igen lördags lite försiktigt och hon verkade vara mycket mer mottaglig efter någre dagars passivitet. Mini jobbade fint med bra kontakt. Vi gjorde tennisbollövningen och samma övning med godis, det fungerade susen :)

Det svåraste var att lägga av, hon gick ju så fint att jag skulle kunnat fortsätta i 2 timmar ;) men man ska sluta när det går som bäst och generellt med så unga hundar så är 4 minuter sök en bra början. Hon följde mina händer och sökte bra och intensivt.

Det svåraste för oss nu är att hitta marker att träna på, det är svårt att hitta marker med viltdoft i men vi hittade ett bra ställe i hisingen när vi höll inkallningskursen på kungliga hundar i lördags. Marken var täckt med kaninbajs så vi får väl bege oss dit någon dag :)

Vi har bestämt att börja försiktigt med sökträning 2 gånger/vecka.

Annars så jobbar jag stenhårt på stadgan, jag vill att hon ska få ner sin stressnivå vid stadgan till så lite som det bara går. Målet är att hon ska tycka att gud vad tråkigt där flyger en fågel igen när hon sitter ner. Detta gör jag med massvis med träning med rörliga föremål som hon inte får ta. Men även detta gör jag med stor försiktighet, inte för ofta och absolut inte vid tecken på stress, jag vill att hon ska ha låg stressnivå vid övningarna så just nu gör jag det inomhus. Minis största fokus nu är att hon ska få den sömn och vila som hon behöver.

På lördag så ska det hållas inkallningskurs på HIK, det ska bli kul.

Ett boktips för er som har stressade hundar:
Boken Stressade hundar av Nagel, Martina , Reinhardt, Clarissa v. är en väldigt bra bok som går igenom grundligt vad som händer i kroppen vid stress, symptom på stress och även avstressningsprogram. Kan vara värt för alla att läsa. :)

Vila

2009-01-28T20:46:00.002+01:00

Mini har avslappning och koncentration på träningsschemat ett tag framöver nu. Hon har varit i alldeles för hös stress på sistonde och jag har inte vetat det. Det blir ju så vanligt för en när man lever med energiska hundar att man inte tänker till. Det är inte meningen att hon ska vara aktiv hela tiden, jag har ju sett det på henne en lång period nu att hon inte riktigt har mått bra men jag har inte riktigt vetat hur jag ska hantera det. På sista tiden så har jag trott att hon har kommit ner lite och de har hon men inte så mycket som jag vill. Jag vill att hon ska vara aktiv men harmonisk. Nu när vi var i Skåne så fick jag några jättebra tips av Carin och Isac.

På promenaderna så tillåter jag bara att hon är bakom mig eller bredvid mig, ingenting annat är tillåtet. Jag har sett det ätt hon är så mycket mer harmonisk när jag gör så, hon går inte runt och flåsar och hon kan trava i lungt takt, nosa på marken och inte stressa. Vi går inga långa promenader och vi stannar lite för att hon ska kunna vila upp huvudet lite. När vi går har hon full koncentration på var hon befinner sig och detta gör henne avslappnad (koncentration är ett steg närmare avslappning). När vi står stilla så står hon faktiskt stilla och springer inte runt som hon brukade göra. Jag belönar enbart med social kontak, klia och massera henne. Hon kan inte riktigt hantera belöningar. Hemma ignorerar jag henne totalt när hon är aktiv och försöker att dämpa henne. När hon är passiv så får hon belöning i form av massage och kli henne när hon kommer till mig. Ja, vi får se hur det går. En vecka har vi gjort detta och det har fungerat bra hittills. Jag hoppas att jag får ner mitt yrväder.

Jaktträning i Skåne

2009-01-25T18:17:00.003+01:00

Vi har hade en sån underbar dag igår i skåne. Vi åkte till skåne igår för att hälsa på Minis uppfödare Carin och Isac för en fältträning med hundarna. Vi var på en gård i tomelilla i skåne. Gårdägaren är en framgångsrik stående fågelhundstränare. Eftersom det föddes upp fasaner på gården så hade man planterat in kaniner där, rovdjur tar hellre kaninerna och lämnar fasanerna i fred. Var man än tittade så sprang det en kanin. Karolina var också nere med Minis bror Max. Det var kul att träffa henne efter vår telefonkontakt så länge. Max var så vacker, större än Mini med samma lilla smala vita slinga på huvudet. Vi var 4 personer med 4 hundar 3 jaktspringers och en jaktcocker som skulle träna igår. Förutom fyra lärohundar så visade Carin med sin Windy (en springer som är drygt 2 månader äldre än Mini) Isac visade med sin springer Breese. Det var så roligt att se hur fint de hade tränat, superbra lydnad, stadgan var helt fantastisk och vad roligt det var att se dem ute på fält. Vi startade med lite lydnad och stadga, sedan flyttade vi till ett tomt fält full med kanindofter. På fältet låg det kaninbajs överallt och man såg på hundarna hur gott det tyckte att det luktade.
Vi startade med första fältövningen.

Tennisbollsövningen:

Tennisbollar är väldigt bra, hundarna måste ta hela tennisbollen i munnen och det blir automatiskt ett fint grepp, en dummy kan hundarna råka få ett dåligt grepp på. Dessutom är bollarna väldigt smidiga att bära runt på. Så alla övningar gjordes med tennisbollar istället för dummys.

Tennisbollar i ligger på marken:
Vi la ut tennisbollar ute på marken i zik zak. Jag började med att vissla stoppsignalen på Mini och visade med handen att hon kan börja söka. Hon söker och jag går zik zak och visar med handen var tennisbollen finns. Mini följer efter mig i zik zak och förstår att där mina händer pekar finns det något roligt. Efter att hon lämnat in en tennisboll till mig så blåste jag stopp och när hon satt så fick hon söka efter nästa tennisboll. När hon hade sökt klart så gick vi vidare till nästa övning.

Inga tennisbollar på marken, tennisboll i handen

Jag höll en tennisboll i handen, blåste stopsignal och skickade ut henne på sök. Jag gick i zik zak och efter varje vändning så pekade jag med handen på marken. Mini följde efter mig och sökte fint. Efter ett par vändor så la jag ner bollen på marken och pekade på den, åter igen fick Mini veta att där mina händer pekar är det roligaste som finns.

Övningarna gick fint och Carin och Isac tyckte att Mini sökte i ett fint sökmönster. Vad roligt att höra :)

Stadga i uppflog

Vi gick till en annan mark och gjorde precis samma övningar som innan men utan tennisbollar. Jag skickade ut Mini på sök och gick zik zak, efter varje vändning så pekade jag på marken, Mini sökte fint och vände med mig. Isac sköt och skickade upp en levande duva som han hade i handen, jag visslade stopp till Mini och hon satte sig fint. WOW!

Vi fortsatte med denna övningar några vändor till och jag ficka några väldigt bra tips av dem.
Mini var bland de hetaste hundarna där igår, så jag fick lite specialuppgifter.

1. Ta det lugnt med träningen ett tag framöver, träna på att inte göra någonting ett tag. Lägg apporteringen åt sidan ett tag.

2. När jag tränar så ska jag variera träningen så mycket som möjligt, att nöta saker om och om igen på samma sätt tycker en spaniel inte är så rolig. Variera tennisbollsövningarna t.ex.

3. Låt Mini vara ifred hemma, försök att ignorera henne när hon är hemma, där ska hon ta det lungt och vila.

4. Försök att gå med henne i viltrika marker och se till att hon är låg i stress.

På kvällen så åt vi en god middag tillsammans och pratade hundar och jakt :)

Det var en väldigt rolig träningsdag, tack Carin och Isac! Nästa träning blir 15 februari. Ser fram emot det!

Skvaller och belöningsträning i skogen

2009-01-21T19:18:00.002+01:00

Mini har ju blivit så duktig på att ta belöning överallt men nu ville jag testa hur hon var i skogen där det är massa goa dofter. Målet är att jag ska träna in så att hon ska vilja ta all slags belöning av mig närsomhelst. vet dock inte om jag kommer att lyckas med det ute på jakt men jag kommer att kunna belöna med jakten. Hon var duktig med passiviteten. I början så blev hon ganska vild, började snurra och helt plötsligt så hoppa upp på en mur som var 1.5 m hög. Jäklar vilket hopp det var. Jag stod och gapade i några minuter innan jag lyfte ner henne. Sedan gick passiviteten som smort. När hon var passiv belönade jag med aktivitet. Jag hade en trasa som hon fick jaga och sendan så lekte vi med trasan ihop. Hon var så duktig. Nu ska jag tänka på andra situationer där jag kan göra belöningsträningen svårare.

Hon fick svallra på några hundar också, jag har märkt att hon skvallrar av sig själv nu. Hon ser hunden, hon vänder sig och berättar för mig. Duktig tjej. Ibland är hon helt underbar i träningen men ibland inte ;) men jag tar det som en utmaning, det ska bli 100% bra, i alla fall 99%

Bloggskrivarhumör

2009-01-20T21:23:00.002+01:00

Är på bloggskrivarhumör idag, halsen gör ont och hela kroppen värker. Kan inte göra något annat än att sitta framför datorn. Maika kommer lite då och då och kräver uppmärksamhet och Mini ligger och sover. Joni har gjorts Maikas fotgående felfri på bara ett par veckor. Jag har varit tvungen att träna enbart med Mini och Joni fick ta över Maika. Vet inte hur han har gjort men han är duktig! Kan vara den nya boken som vi har läst:

Lydnadsträning i teori och praktik
En bok att rekommendera, den är ett måste till att lydnadstränare och till alla andra som vill göra roliga saker tillsammans med sin hund.

http://www.canis.se/nettbutikk/omtale.php?id=1100s&lang=se

Jag ska snart sätta upp en boksida med böcker som jag rekommenderar, det är ganska många bra författare där ute :)

Träningsmål

2009-01-20T18:20:00.003+01:00

Eftersom jag har satsat mycket på passiviteten på sistonde så har träningen fått lida lite. Nu tänker jag ta upp träningen igen och jag har satt upp några mål som jag ska uppnå fram till Juni år 2009.

Här kommer de:

20 lyckade inkallningar per dag (ju fler gånger som hon lyckas på en inkallning desto starkare kommer det att sitta, det bli lite som att hjärntvätta henne och göra inkallningen till en vana)

Flyt på sitt (att ha flyt på ett kommando innebär att hunden kan det såpass bra att hon inte behöver lägga så mycket tankekraft eller muskelkraft (muskelminne) på att utföra det). Jag vill att hon ska ha såpass bra flyt på sitt att det ska hända utan den minsta tvekan, detta är bra att kunna ute på jakt. Man skapar flyt genom många lyckade övningar. Därför måste Mini sitta innan hon får göra någonting som hon gillar.

Passivitet, Mini ska kunna vara lugn och passiv i alla miljöer och situationer. Vi är på rätt väg men har långt kvar. Fortsätta med att shejpa passiviteten och ta det därifrån. Jag ska träffa Lena Gunnarsson nästa vecka för privaträning. Vi ska bland annat träna passivitet.

Klara vattenprovet.

Det kanske verkar ganska få och enkla mål men man måste börja någonstans :)

förkyld

2009-01-19T20:29:00.002+01:00

Jag glömmer alltid hur jobbig en förkylning är, när man väl har det är det så jobbigt. Skönt att hundarna klarar av att ta det lite lugnare ett par dagar. Idag så har husse varit den som har gått ut med hundarna, själv har jag tränat passivitet med Mini. Tro mig, det är jobbigt för henne men jag vill att det ska sitta bra. Belöna passivitet och ignorera aktivitet inne har jag sysslat med idag. Har märkt hur mycket det hjälper henne. När jag belönar passiviteten använder jag godis som jag slänger på marken/golvet. De senaste tiden har hon blivit duktigare på att slappna av i nya ställen. Igår var vi på HIK för ett instruktörsmöte och utvärdering av Eva Bodfälthelgen. Efter några minuter så hade Mini blivit lugn och när jag band upp henne lite längre ifrån mig så la hon sig ner och sov. Inte ens när andra hundar och människor kom in i huset reste hon sig upp. Om jag bara hade vetat detta från början, nu vet jag vad jag ska göra med min nästa jaktspringer ;)

Så just nu satsar jag stenhårt på passivitet, gå fint i koppel och att signalera lugn till henne. När hon kan slappna av kan hon koncentrera sig bättre och ju mer hon kan koncentrera sig desto bättre kommer det att gå på träning och tävlingar i framtiden. Bygger upp grunden nu för framtiden. Jag tror dock inte att vi kommer att starta något jaktprov snart, vattenprovet satsar jag på att vi ska klara år 2009 :)

Inkallningskurs

2009-01-17T19:52:00.002+01:00

Idag så höll jag och Elsa en inkallningskurs, det var väldigt kul och lärorikt :)
Det var så trevliga och engagerade kursdeltagare!

Mini har blivit mycket bättre på att gå i koppel, hon har blivit lugnare och när hon väl är lös så är det full ös vilket jag gillar. Jag håller på att lära henne ingångar nu vilket har börjat att fungera bra. Jag shejpar fram hennes ingångar vilket får henne att vrida in baken så snyggt istället för att gå en sväng runt innan hon sätter sig. Vem vet det kanske blir en start i lydnaden för henne också ;)

Jag har även satsat mycket på att leka med henne, när jag leker leker hon med hjärtans lust, men jag har upptäckt att hon hellre äter godis än leker med mig så jag har börjat att belöna leken med godis. Jag har godis som extärnbelöning och börjar hon att leka med mig så får hon belöningen. Detta var en sak som jag fick lära mig hos Eva Bodfält, lär in olika sorters belöning så att man kan variera mellan dem.

Hon har inte full kontroll på kommandon men jag känner att det enda hon behöver veta just nu är sitt och inkallningskommandon. Vill inte lägga onödig tid på att sätta kommandon på allt. Vill få in grunderna först och kroppskontrollen och framförallt passiviteten. Jag har inte bråttom med att starta henne på prov. Vill att hon mognar till sig först. Dessutom jag jag inte tillräckligt med tid på dygnet att träna med henne så mycket så det blir till att prioritera :)

Just nu är vi hemma hos svärföräldrarna, mysigt. Mini och Maika är nöjda efter dagen. Mini fick passivitetsträna medan jag höll kurs. Hon gnällde lite i början men blev tyst senare och lade sig och sov. Detta fick hon självklart belöning för och gnällandet avtog när hon fattade poängen med att vara tyst och belöning. Jag har varit lite dålig med att träna passivitet när jag själv jobbar med andra hundar så jag tror att dessa kurser kommer att bli nyttiga för henne.

Koppelpromenader

2009-01-10T18:38:00.002+01:00

Vi har börjat satsa ordentligt på koppelpromenaderna nu och går enbart koppelpromenader med Mini. Jag har märkt att det hjälper henne att inte hamna i några höga stressnivåer. När hon inte kan hålla sig koncentrerad på koppleträningen mer så stannar vi och leker/shejpar passivitet/ tränar inkallning. Att shejpa passivite lärde jag mig på en instruktörsutbildning som Eva Bodfärlt höll. Det innebär att man belönar koncetration, jag vänta till att Mini är stilla och tittar ner i backen, när hon har gjort det så slänger jag ner en godisbit till henne. Detta ska hjälpa henne att gå från koncentration till passivitet ju längre vi arbetar med det. Denna metod använder jag också när hon vill till något, istället för att låta henne sitta och titta på det hon vill åt hundar/fåglar mm som kan generera gnäll så shejpar jag passivitet med henne. Hittills har det gått bra, återkommer senare med hur det går :)

Vi var på träning hos Roger Markström i tisdags.

http://www.workinggundogs.se/

En mycket bra tränare som kom med många bra råd, tipsar även om hans artiklar som han har skrivit på sin hemsida. Mycket bra information om unghundar och hur deras kroppar fungerar. Jag fick mig verkligen en tankeställare, man ska inte ha för bråttom med att träna sina valpar. De är ju trots allt valpar och att överaktivera dem kan ha förödande konsekvenser.

Jag fick några hemläxor till Mini som i stort sätt går ut på att passivitetsträna henne. Han tyckte att hon verkade vara en A-typhund (läs artiklarna så förstår ni :)).

Skåne

2009-01-05T00:25:00.003+01:00

Om två veckor ska jag, Joni och Mini bege oss ner till skåne för privatträning med Carin och Isac. Känner nu att jag behöver avancera jaktträningen med Mini och starta med enkel färlträning. Jag har ju kört apporteringen ganska hårt nu och ska fortsätta med det men jag vill komma vidare lite.

Karolina var nere med Max (Minis bror) och tränade fält och det gick superbra för dem :) Hoppas átt det går bra för oss också, jag är supernervös!

Nu ska jag fokucera på att få superbra apportering och bra fotgående på henne.

Idag så var vi och gick runt golfbanan här i närheten och hon var jätteduktig. Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag vill få till ett zikzak-mönster på Minis sök, det har jag helt fått om bakfoten. Minis sök är bra, hon ska gå efter vinden och det gör hon nu. Kan dock inte säga så mycket mer om det förrän vi kommer ner till skåne och Carin och Isac får ta en titt på henne =)

Bröllop

2009-01-03T23:51:00.003+01:00

Hitta denna underbara bild som jag och Elsa tog i somras. Vilka underbara valpar det skulle bli(NOT!), härligt slöa, fluffiga sällskapshundar/nallebjörnar med hög risk att få öroninflammation :) Tror dock att Ludde skulle bidra till den bättre hälften han har ju LP 1 :)

Maika och Ludde är helt underbara, vet inte vad jag skulle göra utan min lilla Maika :)

kondispass

2009-01-03T15:56:00.003+01:00

Så var veckans andra kondispass avklarad. Maika följde med mig på en 2 timmar lång cykeltur och Mini fick det anpassat för sig med husse som tog ett kondispass i hennes egen takt och styrka. Mini behöver få springa av sig, hon behöver göra sig av med energin som hon har inne. Hon är ju under kommando när vi är ute ihop och även om hon går löst så är hon fortfarande under kommando och kan inte bara härja som hon gör på sina små springturer med husse. Hon är så harmonisk sedan vi började med detta.

Men nu till Maika. Jag har henne i en springer och den hunden gör mig förvånad för varje gång. De senaste månaderna har hon varit så slö under våra kondispass. Hon måste få springa anser jag, den fysiska träningen behöver hon vare sig hon vill eller inte. Ibland måste jag cykla i travtakt för att hon ska hänga med, men fortare än promenadtakt måste det gå ett par gånger i veckan anser matte. Ibland så är det eld i baken på henne, som idag. Hon drog cykeln en lång stund till att jag tyckte att det räckte, hon måste få vila lite, så hon fick springa fot bredvid cykeln ett tag. Hon var så ivrig så hon fick dra igen vilket hon stormtrivs med. Min springer är dock gammal och jag tror att säkerhetsplastbitarna var lite för gamla så de gick av när springern var helt spänd framåt. Springer smällde in i mitt ben och jag fick uppleva smärta bortom denna värld. AJ!

Maika fattade ingenting och kom tillbaka för att kolla vad som har hänt. Efter en kvarts krälande på marken av smärta så åkte vi vidare, denna gång var hon fastbunden i springern utan säkerhetsplasten. Nu ligger båda hundarna här helt avdäckade och lyckliga. Mitt lår är uppsvullen och blå, ajjj. Nu ska jag trösta mig själv med lite choklad.