Ensamträning

Vi håller på med ensamträning med Mini. Hon är duktig, den enda gången som vi fick ett "problem" med ensamträningen var då vi hade lämnat henne ensam i 5 minuter. När vi kom tillbaka så stod hon på soffbordet.Antar att hon gick dit för att få en bättre översikt så att hon kunde se var vi var. Hon gnäller inte så mycket, några sekunder efter att vi går så blir hon tyst. Hon skulle nog klara längre än 5 miuter också men jag vill skynda långsamt. Vi försöker att bara lämna henne när hon är trött så att hon ska veta att när hon är ensam så ska hon slappna av och sova. Med Maika hemma så är det inga problem, då skulle hon kunna vara ensam en timma om det vore så. Vi har lämnat henne ensam med Maika som mest i 20 minuter. Jag och husse gick till utebastun medan de var i huset. Det gick hur bra som helst. De låg ihopkurade tillsammans och sov.

Varje morgon går jag och Mini en liten promenad ihop medan husse och Maika är och springer sin vanliga morgonrunda. Vi tränar mest kontakt. Vi tränar också på att hon ska hålla sig nära och inte springa fram till andra hundar och människor. Jag försöker att se till att hon inte går längre än 10-15 meter ifrån mig. Det kommer jag att ha nytta av sedan med när vi ska börja med fältträningen.

Det går ganska bra för oss, hon är en energiknippe och snabb som tusan. Man måste ha superkoll hela tiden. Som tur är är hon ganska lyhörd än så länge. Få se hur det blir när hon kommer till trotsåldern =) Men det ska nog gå bra det med.

I många år har jag hört hur svåra jaktspaniels är och att man lätt tappar kontrollen på dem. Det ska bli spännande att se om det bara är ett rykte, fel sorts träning eller om det är sant. Har dock svårt att tro det, jag har träffat så många underbara jaktspaniels. Önskar att detta rykte försvann och att fler jägare kunde tänka sig att jaga över en spaniel. De är ju så underbara!

Tiden får då visa hur Mini blir =)