Passivitetsträning...

Idag så låg passivitetsträning på Minis träningsschema. Visst hade vi passvivitetstränat henne förut men inte när jag tränar med Maika samtidigt. Det gick väl sådär i början. Jag valde ut ett bra ställe nära där vi bor, en gräsplätt som ligger isolerat från alla hus och som ingen besöker eftersom det är svårt at se att den finns. Jag kopplade Mini och satte igång att träna Maika med apporteringen. ojojoj vad hon skrek och ylade, såg efter en stund en komma ut till sin balkong för att se vem det var som höll på att flå en valp levande (tro mig det lät så). Jag bet ihop och fortsatte att träna. När hon lugnade ner sig lite så satte jag mig ner med Maika en bit bort och ignorerade henne (hon gnällde fortfarande men tyst). När hon väl la sig ner så berömde jag och flyttade lite närmre henne. Då började hon att gnälla igen så det blev till att vänta igen. Till sist så blev hon lugn och tyst och jag berömde henne och gick fram till henne. Vi får nog träna passivitet mycket oftare, minst en gång per dag. Hon ska ju hänga med på Maikas kurser också och sitta och titta på.

Hon börjar bli allt modigare på promenaderna och vill ta sig lite längre bort än mig för varje dag som går. Varje gång detta händer så antingen gömmer jag mig eller så byter jag håll. Man kommer ingenvart på promenaderna men det är kul att se hur hennes kontakt blir bättre och bättre =). Det är ganska svårt att gömma sig för henne, hon håller ju kontakt hela tiden. Det blir till att vara snabb när hon nosar på någonting. Men hon tycker i alla fall att det är jätteläskigt när matte byter håll eller försvinner så det är ju bra =)