kondispass

Så var veckans andra kondispass avklarad. Maika följde med mig på en 2 timmar lång cykeltur och Mini fick det anpassat för sig med husse som tog ett kondispass i hennes egen takt och styrka. Mini behöver få springa av sig, hon behöver göra sig av med energin som hon har inne. Hon är ju under kommando när vi är ute ihop och även om hon går löst så är hon fortfarande under kommando och kan inte bara härja som hon gör på sina små springturer med husse. Hon är så harmonisk sedan vi började med detta.

Men nu till Maika. Jag har henne i en springer och den hunden gör mig förvånad för varje gång. De senaste månaderna har hon varit så slö under våra kondispass. Hon måste få springa anser jag, den fysiska träningen behöver hon vare sig hon vill eller inte. Ibland måste jag cykla i travtakt för att hon ska hänga med, men fortare än promenadtakt måste det gå ett par gånger i veckan anser matte. Ibland så är det eld i baken på henne, som idag. Hon drog cykeln en lång stund till att jag tyckte att det räckte, hon måste få vila lite, så hon fick springa fot bredvid cykeln ett tag. Hon var så ivrig så hon fick dra igen vilket hon stormtrivs med. Min springer är dock gammal och jag tror att säkerhetsplastbitarna var lite för gamla så de gick av när springern var helt spänd framåt. Springer smällde in i mitt ben och jag fick uppleva smärta bortom denna värld. AJ!

Maika fattade ingenting och kom tillbaka för att kolla vad som har hänt. Efter en kvarts krälande på marken av smärta så åkte vi vidare, denna gång var hon fastbunden i springern utan säkerhetsplasten. Nu ligger båda hundarna här helt avdäckade och lyckliga. Mitt lår är uppsvullen och blå, ajjj. Nu ska jag trösta mig själv med lite choklad.