Vi är tillbaka :)

Hej allihopa!

Nu är vi tillbaka och jag känner mig mycket bättre. Nu är det semestertider på gång och jag har hunnit vila upp mig rejält. Det har hänt väldigt mycket sen sist. Mini har förvandlats till en liten ängel tack vare mycket träning.

Vi har flyttat till ett hus ute på landet och till vår stora glädje så kryllar det av kaniner där vi bor nu. Man ser en kanin ibland när man ska gå ut genom dörren. Det ger en väldigt bra tillfälle för träning och det kryllar av träningsmarker! Fåglar är det också gott om och massor av goda dofter :) Det gäller dock att alltid har pipan i mun och vara förberedd.

Så här långt har jag kommit med Mini hittills:

Vi går löspromenader varje dag och hon håller bra koll på mig och husse. Jag gillar detta med att kunna gå lös med henne eftersom det ger mycket mer spelrum för att kunna träna på stadga på vilt. Men det gäller att alltid ha koll så att man ser eventuella fåglar och kaniner runtom. Så fort jag ser det så har jag pipan förberedd i munnen och går mot den. Mini ska lära sig att stöta eller släppa om jag ber henne om det. Hon får inte lov att jaga och om jag ber henne om kontakt så ska hon släppa och ta kontakt med mig, inte jaga med ögonen alltså. Om jag får vara ärlig så är detta mycket lättare att träna här än inne i stan där vi bodde. Det var mycket fåglar där men det fungerade inte lika bra som det gör här.

Jag är en sån hundtränare som gillar att träna under våra promenader, så under promenaderna när hon är i full språng runt mig så kan jag helt plötsligt kasta en boll och Mini ska stanna på fläcken. Det har varit lite problem med det eftersom hon gärna tar ett steg fram men vi har börjat att träna bort det nu. Jag tränar även in hennes markeringsförmåga genom att slänga in en boll i de mest svåra och osynliga ställen. Eftersom hon har blivit så lugn nu så tränar jag även en del markeringar på henne. Ibland kan jag utmana henne lite för att få kontroll på eventuell stress, genom att självbehärska sig så får hon jobba annars inte och det verkar som det har börjat fall på plats faktiskt. :)

Dirigeringsarbetet går ganska bra efter Eva Bodfälts kurs, Joni har fortfarande inte hunnit skriva något om det men hennes metoder har fungerat super på Mini. Joni och jag tränar dirigeringar tillsammans lite varje dag. Igår så körde vi linjetag 30 meter fram, sedan över ett staket, stoppsignal och sedan dirigering åt vänster där bollen låg, en ganska avancerad kedja. :) Men detta är ju bara under ordnade former, så småningom ska vi börja lägga på störningar som t.ex. på en mark med goda dofter eller att en fågel flyger förbi bredvid. Någon av oss är alltid förberedda att rycka in och stoppa Mini om hon ska självbelöna sig.

Vattenarbetet går också ganska bra, problemet vi har är att få henne att simma långt. Det tipset vi fick av Eva var att börja med att kalla in henne över vatten. Så vi har gjort det några gånger nu. Jag står på en strand och Joni på en annan och det är ungeför 40 meter mellan oss och vi kallar in henne mellan oss. Så efter detta har hon blivit duktig på att simma långt. Det som är så bra med denna metod är också att man hindrar henne från att ta omvägar istället för att hoppa i direkt genom att hålla i halsbandet. Vi har kört apportering i vass kortare avstånd som har gått bra så nu ska vi försöka att öka avstånden.

Lydnaden går bättre och bättre, fotgåendet börjar fall på plats för Mini och jag har börjat att vända henne om så att hon hamnar på rätt ställe. Hennes spanielfnatt har minskat rejält och hon "firar" inte längre efter att jag har sagt att hon har varit duktig. Nu är det bara att köra vidare.

Hon tar det lungt inne och är full ös ute. Mini är definitionen på full ös, medvetslös. Hon däckar fullkomligt när vi kommer hem. Vi har fått ta tidiga morgon/kvällspromenader eftersom hon är en sån springidiot :) Det vi bortfarande jobbar på nu är långa linjetag, och det är bara att nötenötanöta.


Lite roliga nyheter, min mamma har gått och skaffat sig en liten jaktlabbe! Hon gjorde det utan att säga något till mig först, dagen innan de skulle hämta den så sa de att de ska köpa en jaktlabbe. Snacka om att jag höll på att tuppa av. Jag antar att de vet att jag är en liten besservisser när det gäller hundar och linjer och hade nördat in mig i det där och de hade nog tyckt att jag hade varit jättejobbig :) Jaja, nu fick jag finna mig i det. Han heter Nelson och det är tänkt att min bror ska ha med honom på sina jakter i framtiden. Han är söt och gillar att bära men lite blyg, så det blir till att träna järnet på socialistring.

En till nyhet, jag har gått på A-figurantutbildningen och är numera A-figurant på mentalbeskrivning.

Här är en bild på mig som sociala gubben på vårt prov-MT.


Mini springer i vår trädgård (vårt nya hus). Springfia!






Vårt nya hus


Till mattes stora fasa (husses förtjusning) så älskar Mini att leta mördarsniglar i rabatten och sedan apportera i den till oss, hela och fina. Här är hon i full färd med att göra just detta.



Nelson, den nya familjemedlemmen hos min mamma, Simons nya jaktkamrat.



Nelson




Min plaskar i för att apportera


Mini måste apportera från stenblocket för att få tag på bollen, försöker hon att ta omvägar så blir hon infångad. Så här lär hon sig att hoppa rakt i. HAr fungerat ganska fint faktiskt.