Nu har vi kommit till en punkt där vi kan släppa vår hund på sök, blåsa stopp och hunden lyssnar varje gång, på viltfria marker. Nu ska vi gå vidare till nästa steg.
5. Gå till en mark med mycket kanindoft på. Använd koppel på hunden. Håll stadigt i kopplet så att din hund inte kommer någonstans. De flesta hundar tycker att det är roligare att jaga/nosa framför godis men nu vill vi enbart träna avslappning och tillgänglighet med hunden innan vi går vidare till nästa steg. Varje gång hunden tittar på dig så släng ner ett godis på marken och säg "nosa" eller inget alls.
En hund som hellre är besatt av viltdofterna än att lyssna på dig när du ber henne att ta godiset är inte tillgänglig. Öva på denna övning ganska länge. Det kan ta lång tid innan du känner att du har kontakt med din hund. Kommer inte hunden någon vart så kan inget dåligt hända och din hund kommer till slut förhoppningsvis att ge sig. Så roligt är det inte att nosa på samma fläck hela tiden. Kom ihåg att det är din hund som har ansvar över att göra rätt. Säg inga kommandon till hund, din hund ska klura ut själv vad som väntas av den och i längden ta ansvar själv för att detta ska göras.
6. Har du ett frikommando på hunden? Om inte så befäst ett frikommando på viltfria marker innan du börjar med nästa övning(frikommando = ett kommando som betyder, avsluta det du höll på med, kom till mig och invänta nästa kommando) Här kan ni läsa mer om frikommandon:
Klickerklok
7. När hunden tittar på dig varje gång efter att den har nosat i backen och hittat godiset så kan ni börja öva enkla saker. Träna på sitt till att börja med. Kan din hund inte sätta sig framför dig med koppel på så är det definitivt inte läge att ta av kopplet.
Genom denna övning så tränar vi alltmer med tillgängligheten. En hund som lyssnar på oss i koppel på viltmarker är mer tillgänglig än en hund som inte gör det. Lär hunden att sätta sig precis som ni gjorde när ni lärde den att sätta sig på viltfria marker.
Själv så shejpade (läs med om shejping här) jag in sättande på Mini. Jag väntar därför på att hon ska erbjuda detta beteende och sedan när hon bjuder på detta frivilligt så sätter jag ett kommando på det. Det behöver egentligen inte vara sitt, det kan vara vilken övning som helst. Anledningen till att jag shejpar henne är att hon då själv får tänka och på så sätt blir hon mer tillgänglig. Belöningen kan vara samma som i övning 5 alltså nosa upp en godbit på marken eftersom era hundar kan göra detta nu. Träna även på frikommandot här efter varje gång du säger sitt, bra att ha vid stadgeövningar som kommer senare.
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar