Tillgänglighet

Nu är vi tillbaka från Sälen, tack Elsa och mamma för att ni passade hundarna. Nu har vi börjat träna igen. Det är väldigt svårt att träna jakt nu när det är så mycket snö ute men jag försöker fortfarande få till ett sök om dagen på 5 minuter och lite apportering också, men det är svårt att få till apporteringen på ett systematiskt sätt. Mest för att jag fryser händerna av mig och det är svårt att ta sig fram i alla snö här ute på landet. Det vi passar på att syssla med nu är att få till jaktlydnaden, stadgan, tävlingslydnaden och Maikas rallylydnad.

Jag har börjat att träna med kallvilt varje dag nu, jag vet att Mini tar varmvilt hur enkelt som helst men jag vill bara att hon ska få en kontinuerlig viltvana, jag vill att hon ska hantera vilt dagligen för att få till vanan. Det är ju svårt när man inte har marker att skjuta på. Min stackars morfar har blivit sjuk igen men så fort han frisknar till så ger vi oss ut igen på jakt. Jag måste se till att köpa mig både en bössa och ett vapenskåp snart. :)

Det jag gör är att jag skickar Mini ut på ett linjetag ute på en trut varje gång hon ska få sin mat. Jag delar upp hennes mat i 3 delar varje gång så det blir 6 kallviltsapporteingar/dag för henne vilket får räcka fram till att det blir dags att apportera varmvilt.

Just nu så är det övning på grundfärdigheter som gäller både inför lydnaden och inför jakten. På Fanny Gotts kurs innan jul så fick jag tips på en bra övning för hundar som har svårt med tillgängligheten. Mini kan ha en tendens att titta ut över horisonten på eventuella fåglar som kanske kommer fram. Jag har alltid tagit tillbaka henne genom att försiktigt dra i halsbandet. Men min nya filosofi är att det är hundens ansvar att se till att den gör rätt och inte min. Det är Mini som ska se till att hon står och tittar på mig och inväntar nästa kommando, både i jakten och i tävlingslydnaden. Det jag har gjort är att jag har väntat ut henne och så fort hon tittar på mig så belönar jag stort. Hennes tillgänglighet har ökar rejält sedan vi började med detta.

Tillgänglighet i jakten:

I just jaktmarker så är det väldigt viktigt att hunden är tillgänglig, men i en fasanskog full med goda dofter så blir oftast unghundarna helt besatta av detta och bara står och darrar av förtjusning. Mini var sådan (och är fortfarande till viss mån) det jag vill träna med henne nu är att hon ska bli tillgänglig trots att vi befinner oss mitt i viltmarkerna. Ett sätt att se om en hund är tillgänglig är om hunden kan bjuda på beteenden trots att det kryllar av vilt runtom.

Vi började med att göra detta inomhus. Så här började jag den träningen:


Jag hade Sorken ätandes på ett gott äpple 2 meter ifrån oss. Mini satt kopplad och kunde inte komma åt sorken. Jag väntade ut henne så att hon skulle bjuda på ett frivilligt beteende, vilket som helst. Jag hade vant henne såpass mycket för Sorken nu att hon inte var helt galen när vi befann oss i samma rum men hon var fortfarande helt besatt av denna lilla kanin och hon satt och darrar. Jag väntade ut henne i ungefär 30 minuter, sedan så tittade hon på mig och fick sin belöning. Allt eftersom tiden gick så började hon bjuda på fler och fler beteenden och till slut så struntade hon i att Sorken var där.

När vi hade gjort detta någora gånger så kunde jag kommendera henne, och till och med sitta i samma rum som Sorken med henne utan att hon ens brydde sig om honom. Det är dock långt kvar till dit jag vill komma med henne. Nästa utmaning är att göra detta ute (med Sorken i sele och koppel) och även med fler kaniner och till slut på morfars jaktmarker där det kryllar av vilt :) Vi får se hur det går, håller er uppdaterade.