Största anledningen till att vi skaffade sorken var för att vi alltid velat ha en katt, men eftersom Joni är allergisk fick det bli en kanin istället. En kanin är otroligt sällskaplig och nästan som en liten hund.
En annan anledning var också att vi ville habituera Mini och lära henne att träna trots den stora störningen med en kanin. Nu har hundarna och kaninen varit separerade i tre veckor och de har ett kompostgaller mellan sig. Sorken är otroligt nyfiken av sig och springer titt som tätt fram till hundarna och nosar på dem genom kompostgallret. Idag tänkte vi att vi tar in Mini i samma rum som Sorken (han springer runt i en yta av 50m2, alltså vårt sov- och vardagsrum). Vi kopplade Mini och hon fick sätta sig i soffan. Sorken kom fram med en gång och hoppade upp i soffan och började tigga mat från Joni. Har ni sett filmen Exorcisten? Där finns det en flicka som har fått demoner i sig, hoppar upp i taket, klättrar och vrider huvudet 180 grader:
Så här såg Mini ut när Sorken hoppade upp i soffan ;-)
Mini?
Jag är en tränare som vill öka störningen i små inkrement och blev väldigt glad av att se det här. Klarar hon inte av att ha en kanin sittandes på en soffa så klarar hon definitivt inte av att stöta en. Nu har jag något att jobba på. Mini darrade i hela kroppen och jag höll henne i kopplet. Sorken brydde sig inte ett smack (jag tror inte att han fruktar fan själv). Till slut började Mini att flåsa och stirrade på Sorken så att ögonen höll på att ploppa ut. Efter ett tag när hon märkte att hon inte kom någonstans slutade hon att dra och satte sig. Efter en stund så vände hon bort blicken. Det var lite för jobbigt att titta på honom när hon inte fick gå fram. En halvtimme senare så somnade hon av ren utmattning och där är vi nu. Ett steg närmare en habituering.
Nästa steg är att Mini ska kunna ta kontakt med mig och bibehålla sin kontakt trots Sorken. Därefter ska hon klara av att greppa och hålla fast i en apport trots att Sorken sitter en meter bort. Längre fram ska jag berätta mer om hur det går med habitueringen.
2 kommentarer:
Oj, det där låter verkligen jobbigt för en liten Mini. Jag följer med spänning hur det går. :)
Det var lite tufft i början :) Men nu går det framåt hoppas jag, så kul att jag har en kanin som bara älskar hundarna. Han sitter precis vid kompostgallret nu och nosar efter hundarna som står och tittar på honom med stora ögon :D Jag har redan lärt Sorken handtarget, stå på bakben och inkallning med rösten :)
Skicka en kommentar