Fortsättning på helgens kurs

Idag så har vi lagt på omvänt lockade på ställanden. Det ser bra ut så nu ska vi bara flytta ut träningen :)

Ska berätta lite mer om kursen. Det var många saker som blev lite av en aha-upplevelse för mig, bland annat inför jakten. Jag känner att jag har tagit mycket av ansvaret som ska ligga på Mini. Alltså det är inte mitt ansvar att se till att hon har kontakt med mig i jakten. Hon har en tendens att stirra på något i horisonten och för att hon ska sluta så har jag dragit tillbaka henne i halsbandet (mjukt). Detta resulterar ju bara i att det blir mitt ansvar att få henne att släppa kontakten med störningen. Jag har ju alltid trott att själva tittandet har varit belöning för Mini, jag tror inte att det är det faktiskt. Jag har testat i 2 dagar nu att istället för att ta ansvaret och dra tillbaka henne så har jag bara väntat ut henne (hon hade koppel på sig) och belöna när hon tittar på mig. Hon har blivit mer kontaktsökande nu, inte mycket mer men man ser skillnaden. Hon är ju ganska kontaktsökande egentligen men vissa stunder så tappar hon mig. Det är hennes ansvar att hålla kontakt med mig. Gör hon inte det, ja då får jakten och träningen vänta till att hon gör det :) Resten av aha.upplevelserna ska jag skriva om framöver, jag måste testa hur det går för Mini lite först :)

Jag sov över hos Elsa från lördagen till söndagen, det var sååå kul och vi tränade mycket. Vi tränade framförallt på "över" eller hopp :) Bra att ha i jakten. De klarade sigbra båda två. På söndagen så tränade vi "rutan" för att få till det bra inför LK 2. Vi gjorde så här. Vi ställde upp rutan och jag och Elsa stod på var sin sida av rutan men mitt emot varandra. Mini/Diesle skulle välja att springa in i rutan och förbi konerna mellan mig och Elsa. De skulle göra ett aktivt val att springa mitt i "rutan". Detta kan man göra svårare genom att jag och Elsa flyttar åt vänster hela tiden.

Hoppstå, fortsättning

Grundkurs med Fanny Gott

I helgen var jag på grundkurs med Fanny Gott. Jag har ju redan gått den för Thomas Stokke men nu skulle Kungliga hundar hålla i den. Jag är ju instruktör där så jag passade på att gå den igen. Vilken tur att jag gick den. Sen sist så har jag ju utvecklat Minis grundfärdigheter och nu kunden jag finslipa och gå till nästa steg. Jag tänker filma och lägga upp vad jag fick lära mig av Fanny och hur det går med träningen. Idag så har vi shejpat in Hoppstå. Hoppstå är till för att få mer säkra och distinkta ställanden i lydnaden. Jag lägger ut filmen så får ni se hur det går till. Detta är även bra för stoppsignalen i jakten om man vill att hunden ska sto stilla med en gång och inte hålla på att trampa till den står helt stilla. Detta är fortfarande i en väldigt tidig stadium och vi ska sätta en signal på det. Imorgon ska jag visa hur vi gjorde för att få ett fast och stadigt grepp i apporteringen. Mini har inte så svårt med det från start men det är alltid bra att träna fasta (men mjuka) grepp utan tugg.

Hoppstå med Mini

Frisk igen

Då har Mini blivit frisk igen men Maika har fått en förfärlig hosta. Träningen har satt igång igen här hemma för Mini och nu satsar vi stenhårt på dirigering på åker. Vi har ju fram till nu bara dirigerat efter raka linjer och med synliga markeringar. ´Nu ska vi satsa på att lära Mini dirigering där det är lite svårare. Efter att jag skickar henne så ska hon gå en rak linje till jag blåser närsökssignalen. Som ni kanske vet så är detta lite av en utmaning med en spaniel då de gärna vill sätta ner nosen ganska tidigt, innan man har blåst närsök. Detta har vi tränat bort när vi derigeringstränar längst med raka linjer (åkerkanter mm) men när det inte finns någon linje att gå efter så åker nosen ner. Vi har gjort så här: Joni ställer sig mitt på en stubbåker, jag håller Mini och joni kastar dummyn. Jag skickar Mini på dummyn. Om hon går rakt så får hon fortsätta men om hon går det minsta snett eller sätter ner nosen för tidigt så blåser jag stopp och Joni plockar upp dummyn. Eftersom dummyn och sökandet efter den är hennes belöning så blir detta ett negativt straff. Märker jag att hon misslyckas för ofta så minskar jag på avståndet till dummyn. Det krävdes inte mer än 4 repetitioner förren poletten trillade ner för henne. Då fick hon sin belöning (bollen/dummyn) och jag lekte med henne en stund. Jag gör väldigt få repetitioner eftersom jag inte vill trötta ut henne.


Annars så ser vår vardag ganska bra ut, det är så skönt att bo ute på landet, visst luktar det koskit överallt och visst måste man tvätta hundarna varje gång man kommer in för att huset inte ska lukta svinstia men det är det värt :)

Både Mini och Maika har fått den dåliga vanan att äta ko/hästskit. Jaja, det blir inga pussanden ett tag efteråt. Det som jag är lite orolig för är att de ska få i sig avmaskningsmedlet som hästen har ätit. Jag tränar för fullt att vänja av dem detta.

Tjohooo (idag på promenaden)


Mini är skickad på en svår markering, bollen ligger bakom risberget, det tig 5 minuter innan hon hittade den. Nu har vi hittat en ny utmaning :)


Jag hitatde bollen matte!



Maika njuuuuuter i gräset



Minis tomte

kennelhosta :(

Mini har fått kennelhosta :( Hon är på dag 4 från när hon visade sitt första symptom och det har börjat att bli bättre. Hon hostar i princip varje gång hon har ansträngt sig. Så några avancerade jakt och apporteringsträning har det inte blivit på 1 vecka. Hon är dock sitt vanliga, glad,a spralliga jag. Släpper jag henne lös så springer hon fortfarande för glatta livet trots att det leder till en hostattack senare, hon bryr sig inte *suck*. Så nu är det kommandot "nära" eller koppel som gäller. Maika kommer väl också bli smittad snart antar jag. Hoppas det blir snart i så fall så att vi får det överstökat. Det är svårt att se sin ögonsten sjuk, men jag får vara glad att det "bara" är kennelhosta som förhoppningsvis går över.

Habituring fortsättning

Efter en del skvallerträning och habituring så har Mini blivit lugn runt Sorken. Sorken springer runt i vardagsrummet och verkar lycklig medan Mini står kopplad med mig. Idag så var målet att Mini skulle gå 2 meter i lydnadsfot och göra några "ställande under gång" medan Sorken åt mat en meter ifrån. Sorken bryr sig inte ett skvatt om Mini, han är lite nyfiken och börjar gå åt Minis håll ibland men vi stoppar honom. Mini fick inte titta på Sorken under träningspassen. I början var det nästan omöjligt men allt eftersom så gick det bättre och hon gjorde en fin linförtighet i vardagsrummet. Även ställanden var fina och vi var nöjda för idag :) När det blir lite varmare ute så ska vi flytta ut vår träning, Sorken får äta god gräs och Mini får sig en utmaning :)


Mina tips på viltträning:

1. Öka kriterierna väldigt långsamt och dela upp det slutliga momentet i små delar för att sedan sätt ihop dem.

2. Låt inte hunden misslyckas för ofta, om den misslyckas för ofta så har du gått för fort fram.

3. Låt hunden absolut inte självbelöna sig genom att springa fram till viltet. Är du osäker på om hunden klarar av en situation så släpp den inte lös! Befäst en stoppsignal INNAN hunden släpps på vilt eller jakt.

4. Låt hunden bli lugn och trygg i kroppen innan träningspassets avslut. Sätt dig ner ett tag med din hund och träna/shejpa passivitet för att få ner adrenalinhalten i kroppen. Vi vill att hunden ska vara avslappnad i kropp och knopp för att kunna arbeta effektivt och samarbeta med oss.

5. Vissa hundar beter sig som om de vore besatta (som jag beskrev Mini i tidigare inlägg), detta är dock bara teater. Hundar KAN behärska sig själv för ALLT. Jag tror inte att det finns någonting som en hund inte han behärska sig för. Det handlar bara om vilja, träning och halten av stress i kroppen. Bli inte rädda för detta beteende. Så länge hunden är i koppel så kan inget hända och man kan lungt och fint träna självbehärskning och avslappning med hunden.

6. Utsätt inte hunden för mer än vad den klarar av, blir hunden oerhört stressad av att sitta och mata ankor i parken och börjar gnälla och kankse t.o.m. skälla så har du gått för fort fram. Vi vill inte att våra hundar ska gå över gnäll och skälltröskeln vid sådan här träning. Detta kan ha en negativ effekt och kanske öka på stressen ännu mer vid viltrika situationer. För att inte tala om viltet, vi vill inte störa våra fåglar i naturen genom en gaphals till hund :) Får du detta problem så gå tillbaka i träningen genom att t.ex. öka avståndet till viltet.


7. Skvallerträna hela tiden

Ledarskap och dominans

Efter Kenth Svartbergs föreläsning så har jag blivit väldigt intresserad av just dessa två ord. Forskningen antyder att hundar/vargar inte använder en hirarkisk rangordning i flocken i vilt tillstånd. Ändå är det många som använder just dessa termer vid dressyr av sina hundar i tro om att det fungerar så i en hund/vargflock.

Därför tänkte jag att det skulle vara intressant att länka till två intressanta forskningsartiklar om just dominans och ledarskap. Den första är skriven av Per Jensen, professor i etologi och den andra är skriven av etologen Lars Fält.

Den missuppfattade dominansen

Flockbildning och ledarskap

Här hemma pågår det exorcism för fullt

Största anledningen till att vi skaffade sorken var för att vi alltid velat ha en katt, men eftersom Joni är allergisk fick det bli en kanin istället. En kanin är otroligt sällskaplig och nästan som en liten hund.

En annan anledning var också att vi ville habituera Mini och lära henne att träna trots den stora störningen med en kanin. Nu har hundarna och kaninen varit separerade i tre veckor och de har ett kompostgaller mellan sig. Sorken är otroligt nyfiken av sig och springer titt som tätt fram till hundarna och nosar på dem genom kompostgallret. Idag tänkte vi att vi tar in Mini i samma rum som Sorken (han springer runt i en yta av 50m2, alltså vårt sov- och vardagsrum). Vi kopplade Mini och hon fick sätta sig i soffan. Sorken kom fram med en gång och hoppade upp i soffan och började tigga mat från Joni. Har ni sett filmen Exorcisten? Där finns det en flicka som har fått demoner i sig, hoppar upp i taket, klättrar och vrider huvudet 180 grader:


Så här såg Mini ut när Sorken hoppade upp i soffan ;-)

Mini?


Jag är en tränare som vill öka störningen i små inkrement och blev väldigt glad av att se det här. Klarar hon inte av att ha en kanin sittandes på en soffa så klarar hon definitivt inte av att stöta en. Nu har jag något att jobba på. Mini darrade i hela kroppen och jag höll henne i kopplet. Sorken brydde sig inte ett smack (jag tror inte att han fruktar fan själv). Till slut började Mini att flåsa och stirrade på Sorken så att ögonen höll på att ploppa ut. Efter ett tag när hon märkte att hon inte kom någonstans slutade hon att dra och satte sig. Efter en stund så vände hon bort blicken. Det var lite för jobbigt att titta på honom när hon inte fick gå fram. En halvtimme senare så somnade hon av ren utmattning och där är vi nu. Ett steg närmare en habituering.

Nästa steg är att Mini ska kunna ta kontakt med mig och bibehålla sin kontakt trots Sorken. Därefter ska hon klara av att greppa och hålla fast i en apport trots att Sorken sitter en meter bort. Längre fram ska jag berätta mer om hur det går med habitueringen.