Jag har blivit shejpad av Mini

Eftersom Mini var en riktig utmaning hela hennes första år så har jag fått hitta knep för att få saker och ting att fungera. Jag fick hitta många olika belöningar som passade henne för att få henne att hålla fokus och kontakt med mig och för att kanalisera hennes jaktlust.

Nu när hon har blivit drömhunden så märker jag hur Mini har shejpat mig under resans gång. Jag har egentligen inte funderat på det så mycket förrän jag började träna lydnad med henne. Det är därför det är så bra att syssla med olika grenar med samma hund. Alla grenar kompletterar varandra på något sätt, lydnaden gör jaktträningen bättre och vise versa.


En sak som jag kom på är att Mini inte gillar att ta godis ur min hand, hon vill att jag kastar det åt henne så att hon kan fånga det i luften. Visst fungerar det i jaktträningen men när det kommer till lydnaden så tappar man all belöningsplacering av att kasta godisbiten. Jag gick ut med henne idag för att räkna hur mycket jag egentligen kastar godis till henne och hur mycket jag ger från handen. Ja, svaret blev att jag nästan varje gång kastar den till henne utan att ens tänka på det. Så fort jag ger godis från handen så tappar hon attityden, svansen åker ner och uppmärksamheten försvinner. Inte konstigt att jag inte ger henne från handen. Jag får ju inte min belöning, nämligen en glad och uppmärksam hund med mycket attityd.



Jag har märkt att på promenaderna har jag helt och hållet fokus på Mini, hon vill att man tittar på henne heeela tiden annars så hittar hon på något. Vad gör jag då? Istället för att träna henne att vara lydig trots att jag inte tittar på henne så tittar jag på henne. Det är ju så mycket lättare, man är ju inte mer än mänsklig. För mig har det inte lönat sig att inte titta på Mini. Det hemska är att trots att jag har koppel på henne så går jag där och glor på henne ändå.



Listan kan nog göras lång och jag kommer på nya saker varje dag, Mini har påverkat mig på många sätt :) Förr handlade det om eldsläckning, under den tiden hon var som galnast så kan jag förstå att jag betedde mig på ett speciellt sätt men eldsläckningen har fortsatt trots att problemet inte finns kvar. Alla dessa beteenden är så djupt rotade i mig att jag har svårt att ta bort dem. Ta stirrandet på Mini under promenaden t.ex. Idag så bestämde jag mig för att inte titta på Mini under promenaden (hon gick i koppel). Det fungerade en stund men så fort som jag tänkte på något annat så började jag stirra på henne igen omedvetet.


Det är så lustigt att när saker och ting börjar falla på plats så märker man själv hur man har blivit påverkad av alltihop. Många av mina vänner har på något sätt blivit shejpade av sina hundar. Det är svårt att undvika om man inte ständigt tänker på det. Precis som våra hundar så gör vi också det som lönar sig för oss. Jag hade dock inte upptäckt hur mäktigt shejping är och hur starkt ett inshejpat beteende kan sitta i en förrän jag hade blivit shejpad själv. Jag tycker själv att det är väldigt svårt att bryta dessa beteenden som Mini har shejpat in men att veta om det är i alla fall en början.