torsdag 11 februari 2010

Attityd!

Jag har en tid fått kämpa med Mini i lydnaden. Mini är en väldigt motiverad och arbetsglad hund i jakten, bättre kan man (som nybörjare) inte begära känner jag. Visst finns det bättre spaniels än henne i jakten, men it's in the eye of the beholder som man brukar säga, hon är perfekt för mig. Det är i lydnaden som problemen kommer med henne. Hon är inte den motiverade hunden som jag vill ha i en lydnadshund. Den där showiga monstert som hon är annars. Så det har gått ganska långsamt fram med henne. Jag har hittills lärt henne stopp (ställande under gång), ingångar, sitt och dessutom har jag gjort en nybörjarplatsliggning som har gått ganska bra.

Fria följet går väl sådär, men här kommer väl problemen in. Hon går för långt fram, och hon är ganska låg vid sidan av mig. Jag tror jag vet varför, jag har tränat för mycket jaktfot med henne som liten och det kan också ha varit så att jag gick för fort fram med henne i jaktfotsträningen och hon kan ha tyckt att det var lite jobbigt med en matte som jämt är irriterad. Ja, min och Minis relation var lite infekterad under några månader under hennes första år. Jag var väldigt frustrerad över att hon inte var som jag hade väntat mig och hon kände väl det. Hur roligt är det med en matte som är ledsen och frustrerad?

Lägg till att jag försökte att få till jaktfoten så att jag åtminstone kunde gå ut med henne på en promenad (bodde i stan med allt vad det innebar). Är man desperat och det inte fungerar så blir man ledsen och frustrerad. Så gå vid sidan av matte har associerats med något negativt.

Ett tips till alla ni med jakthundsvalpar/unghundar. Försök inte att skynda er i jaktfotsträningen, gör positionen till ett roligt och bra ställe för hunden att befinna sig i. Blir ni den minsta irriterad så kan det smitta av sig till hunden och ni får som mig börja om från början. Träna istället lite varje dag från att valpen kommer hem. Ett steg i taget och mycket positiv förstärkning.

Ja, jag har problem med attityd i lydnaden, trodde aldrig att jag skulle ha problem med attityd med Mini :)

Anledningen till att jag inte har upptäckt detta attitydproblem innan är att jag inte har tränat lydnad med Mini förrän nu. Jag började min första riktiga lydnadsträning efter Fanny Gotts kurs i december. Så jag har nu de senaste veckorna lagt ner själva lydnadsträningen och tränar mest på attityd. Jag kan känna att Mini behöver mogna in i lydnadshundrollen. Hon får gärna ta sig tid om hon vill.

Hur gör jag när jag tränar attityd då? Jag berättar lite varje dag så det är väldigt mycket som man kan göra för att få upp hundens attityd och få den att ändra känslan till träningen.

1. Svansen ska vifta öronen ska stå upp

Jag har belönat för att hennes svans ska vifta. En hund vars svans viftar kommer upp i stämning. Minns ni att jag belönade Mini för att hennes svans skulle så stilla i passivitetsträningen?

Detta fungerar även tvärtom, vill man få en het hund så ska man sätta ett kommando på symptom som en hund har som är het. Det är precis som att vi går runt och skrattar när vi är nedstämda, detta kommer att resultera i att vi blir lite gladare (detta är bara min egna erfarenheter av mina hundar).

2. Belöna inget moment förrän hon har rätt attityd

För mig är kriterierna att hennes öron ska stå upp som två parabolantenner och svansen ska gå. Är det så att hon inte har denna attityd i ett moment och belöningen uteblir ofta så har jag gått för fort fram. Träna enbart moment där hunden kommer att lyckas att bibehålla en bra attityd. Idag så tränade jag och Mini ingångar. Hon har en viftade svans och stående öron när hon kommer in vid min sida. Så fort jag börjar gå rakt fram så åker svansen ner.

Alltså är fria följet alldeles för svårt för henne. Jag gör så här, jag säger "fot" och Mini ställer sig i utgångsposition. Jag skjuter fram min kroppsvikt lite och belönar för bibehållen attityd. När hon klarar att hålla kvar attityden för detta så lyfte jag på benet och belönade det. Nu har vi kommit såpass långt att jag kan gå ett steg och belöna.

3. Externbelöning

Få din hund att klara av externbelöning och ha en rätt attityd till den. På en lydnadstävling så kan an använda sig av denna externbelöning. Jag gör så här med både Maika och Mini. Jag lägger ut deras matskål med lite mat i. Hunden följer mig och när hon börjar vifta på svansen och showa sig lite så säger jag "varsågod" till maten.

Jag har även gjort så att jag har belönat med externbelöningen om de börjar vifta på svansen när jag vidrör dem. På en tävling så är det alltid bra att man kan vidröra sin hund mellan momenten och hunden kan få en bra känsla av det.


Maika(valp) och Ludde leker
:)

3 kommentarer:

Anonym sa...

Kul att det går framåt! Bra initiativ att bara träna attityd. Tänk på att du själv ler när du tränar fotposition, då skall du se att det får samma effekt på dig som när Mini skall vifta på kommando. Vi hörs!
Kram Jessica

Anna sa...

Kloka ord! Det är inte lätt det där. Jakt och lydnad går inte alltid ihop som man vill. Jakten handlar ju mycket om att dämpa och lydnaden mycket om att egga! En svår balans där...Lycka till! Det kommer säkert bli jätte bra! MVH

Shadi sa...

Tack :) Du har så rätt Anna, det är två helt skilda världar där. Misstänker att jag kan dämpat henne lite för mycket (om det nu är möjligt) och nu har lydnadsträningen tagit lite stryk. Det är ju dock ingenting som man inte kan arbeta på :)